Mycket har skrivits och kommenterats i pressen efter massmorden i Norge.
Den bästa reflexion jag hittills läst står Anna Karin Hammar för i veckans nr av Kyrkans Tidning där hon på ledarsidan under rubrik ”Vi måste ta ansvar för historiens skräpkammare” som avslutning formulerar sig på ett sällsamt insiktsfullt sätt som skär tvärs genom allas våra försvar och förnekanden.
”Är det en lek med ord att säga att han inte var kristen ? Jag tror inte det. Massmördarens självbild var kristen. Och det är nödvändigt att ta avstånd från denna hans förståelse av kristen tro. Att säga att han inte var en riktig kristen är ett sätt att förhålla sig. Men att göra det så enkelt som att det som är kristet alltid är gott är ett undvikande av ansvarstagnade av historiens skräpkammare
Det hjälper oss inte att varsna skuggan som följer kristen tros vandring genom världen, likaväl som den följer ateistisk tro, judisk tro, muslimsk tro.
Vi måste ta ansvar för avigsidan, inte bara för rätsidan. Det är smärtsamt.
Och alldeles nödvändigt för frisk mänsklighet.”
// Irène
PS Tack Anna Karin Hammar
Irène.
Massmördarens självbild som kristen var genomfalsk liksom ett stort antal påvar och pedofilers. Måste Jesus ta ansvar för Judas och alla andra ”kristna” rättshaveristers förräderi?
Visar inte Judas självmord en insikt om sitt ansvar för en annan människas död, att han, olikt Breivik och pedofilerna, inte var likgiltig för andra människors liv?
Är det inte en moralisk avgrund mellan Bonhoeffer och Hitler?
Jag förstår inte vad du och Hammar syftar på.
Samuel.
Samuel
”Jag förstår inte vad du och Hammar syftar på.”
Hammar beskriver hur våld alltid historiskt förekommit och fortfarande förekommer i kristen kontext varpå hon tillägger
”Eller som en kristen extremist i Norge kan förfalla till att tjäna det destruktiva i stället för Kristus.”
Kanske kan det citatet kasta lite mer ljus över hur jag tolkar Hammar dvs att hon precis som du (och alla andra kristna) måste ”ta avstånd från denna hans förståelse av kristen tro” och förpassa den till ”historiens skräpkammare.”
”Allt kristet har inte alltid varit gott. Gud allena är god ” skriver Hammar.
Min egen reflexion efter att ha läst Hammar var så här.
Nej sannerligen, allt kristet är inte och har inte alltid varit gott.
Människor som definierat sig själva som kristna har i alla tider använt skoningslöst våld mot sina medmänniskor.
Ta Torquemada till ex
”Både Torquemada och Isabella ansåg det viktigt att Spanien skulle vara ett kristet land och såg därför judarna och muslimerna som ett problem. En stor del av dessa dödades eller fördrevs från landet.” Wikipedia
För 600 år sedan var det med andra ord OK att mörda människor INOM kristen kontext.
Vad jag tolkar syftet är med Hammars text är att det är viktigt att ERKÄNNA att det ryms såväl VÅLDsam destruktivitet som största godhet och djupaste medmänsklighet INOM kristendomen precis som inom alla religioner.
I somras fick jag lära mig av en bra teolog – Jesper Svartvik- att ”aldrig jämföra det bästa i en religion med det sämsta i en annan religion. ”
Alla religioner har sina ”skräpkammare ”. Kristendomen är inget undantag men vår önskan att så vore fallet kan lätt bli drivkraften som får oss att börja låtsas det.
Att låtsas handlar om verklighetsmanipulering.
Gör vi det, gör vi detsamma som Breivik.
// Irène
Tack, Irène, för gott svar som jag tar till mig.
Vill dock göra ett par noteringar.
Du skriver:
”Människor som definierat sig själva som kristna har i alla tider använt skoningslöst våld mot sina medmänniskor.”
Ja, det är sant, med två mycket signifikanta undantag: Jesus och urkyrkans första 350 år.
Utan att jämföra med andra religioner: våldsanvändning saknar all grund i vår urkund NT.
Inte desto mindre är det sant att vår religion har den värsta av skräpkammare.
Samuel.
Samuel
”Ja, det är sant, med två mycket signifikanta undantag: Jesus och urkyrkans första 350 år.”
Sorry, jag tror att när det gäller urkyrkan så gällde inte undantaget riktigt så länge som 350 år.
Min impressionistiska bild av kristendomens historia är att så länge kristendomen var en illegal underjordisk verksamhet så levde den EVANGELIET. Dvs fram till ca 313.
De kristna hann inte mer än upp ur katakomberna förrän energiöverskottet som man fick av att slippa oroa sig för sitt liv kunde börja att användas till att slå varandra i huvudet med PÅSTÅENDEN av att äga den rätta tolkningen om tex förhållandet/relationen mellan den Gud som kommit till jorden och den Jesus i vars sonliga gestalt Guden tagit sin form.
Dogmutveckling såg dagens ljus och med den började våld och förföljelse. Makten om tolkningsföreträde i kristen kontext hade premiär i Nicea 325.
Arius, gatukravaller och blodiga upplopp hör hit.
De första kristna – som allstå som offer – förföljts av ROMARNA / bödlarna under de första 3 århundradena och tex blivit kastade till vilddjuren på Colosseum blev hux flux själva bödlar / förföljare av oliktänkanade. Offren blev själva ”vilddjur.”
Och oliktänkare är man alltsedan sedan dess så fort man avviker från den sittande MAKTENS tänkande och uppfattningar.
// Irène
Irene,
Du är lysande!
313 hmmmm… spännande tal.
Ja, säg mig vad gott kristendomen gjort under de senaste 100 åren?
Två världskrig och under holocaust: tystnad.
Däremot har under dessa 100 år dessa organisationer uppstått:
Rädda Barnen, Röda Korset, Röda halvmånen, Human Rights, Amnesty, Green Peace, FN, Statligt styrda biståndsorganisationer i hela Eu, Bris, Kvinnoorganisationer, mot Traffecing, Djurrättsorganisationer, Global rättvisa, Jasminrevolutionen, Rättvis Handel, Fair Trade, Svenska Fred, kampen mot Hedersrelaterat våld, Sexuellt likaberättigande samt åtskilliga ungdomsrörelser som kämpar mot fördomar. Samt katolska reformrörelser. Med mera, med mera.
Kanske man kan säga att kristendomen har representanter i ex. Martin Luther King och moder Theresa och Padre Pio och några tappra kardinaler o biskopar som stått upp för rättvisa och sanning… men jag vet inte om det räcker med en hänvisning till några idealiserade och helgoniserade gestalter.
Jag är fullständigt övertygad om att Guds Ande svävar nu över jorden på ett alldeles befriande förvånande sätt. För att ta del av den tillblivelse krävs det att världens folk och vatikanska undersåtar släpper sin barnatro.
Irène.
Jag syftade på det faktum att det tog ca 70 år av politiskt äktenskap med makten och därav följande religiös korrosion innan Kyrkan – nu med monopol på religion – utdömde det första dokumenterade dödsstraffet av en kättare 382.
Agneta.
”Ja, säg mig vad gott kristendomen gjort under de senaste 100 åren?”
Utvidga tidsspannet något.
Känner du till artikel tre i de swabiska böndernas Tolv artiklar proklamerade som författning år 1525 för deras kristna konfederation:
”It has been practice so far, that we have been held as villain, which is pitiful, given that Christ redeemed all of us with his precious bloodshed, the shepherd as well as the highest, no one excluded. Therefore, it is devised by the scripture, that we are and that we want to be free.”
Denna motivering räknas som det tidigaste uttrycket i tidigmodern tid för insikten om vad Kristi gärning innebär för alla människors lika värde och därför de allra ringaste människors gudomligt givna rätt till den mest grundläggande av mänskliga rättigheter: rätten till sitt eget liv, ett liv i frihet.
Du känner säkert till vad som drev kristna humanister som William Wilberforce i kampen mot slaveriet eller Henry Dunant att ta initiativ till Röda Korset. Samma sak för de kristna kämparna Florence Nightingale och feministen Eleanor Roosevelt, som efter sin makes död var den drivande kraften i formuleringen av den universella deklarationen av mänskliga rättigheter.
Till detta kommer de tusentals sjukhus och skolor en stor mängd kristna samfund byggt och drivit alltsedan missionsrörelsernas början. För att inte tala om Caritas stora insatser i 200 länder/territorier under de senaste hundra åren.
Med andra ord, jag håller alltså med om din slutsats: ” Jag är fullständigt övertygad om att Guds Ande svävar nu över jorden på ett alldeles befriande förvånande sätt.”
Ja, som aldrig förr i historien bär impulsen från Jesu gärning frukt över världen.
Samuel.
Samuel,
”Till detta kommer de tusentals sjukhus och skolor en stor mängd kristna samfund byggt och drivit alltsedan missionsrörelsernas början. För att inte tala om Caritas stora insatser i 200 länder/territorier under de senaste hundra åren.”
———————————————————————————–
Klurigt för mig.
När det gäller missionerande rörelser så äger jag inte tilltro. Det är något radikalt fel med missionerande pastorer o läkare på missionskolor.
Att hjälpa någon för att få något igen är ingen verklig hjälp.
Och då menar jag att få något igen genom att den hjälpsökande låter sig döpas eller blir en fjäder i den kyrkliga hatten i form av statistik eller att den hjälpande känner sig god och bättre än andra, framförallt gentemot den ”stackars fattiga” kvinnan i Afrika.
T.o.m. Caritas hjälpverksamhet känner jag mig kluven inför om det inte handlar om att rättvist ge utbildning för de människor som är fattiga o obildade på grund av den kristne vite mannens utsugning av deras ursprungliga kultur. Vi har sugit ut Afrika (se svälten exempelvis) och sedan slår vi oss på bröstet exempelvis genom att vi levererat katolska hjälpcentraler. Kondomförbudet var inte hjälp det var ett förfärligt pedagogiskt,teologiskt och teoretiskt våld i samma anda som skett genom hela historien. Vi vet bäst.
Vem frågar vad kvinnor tycker som via fattigdom tar sig till katolska medicinska sjukhus? Där följer man vatikanska påbud. Kvinnor i en hjälpsökande situation i ett katolskt sjukhus är i katolikers vård och mission. Hon är infångad. Inte undra på att hon i sitt ”obildade” framförallt katolskt teologiskt obildade tillstånd tycker det ger henne benefits att bli katolik …om dom nu förväntar sig det, kanske hon tänker. Med all rätt det är nämligen det som gäller.
Jag tänker tvärtom.
För mig handlar det om att de som vi en gång plundrade och missionerade kan idag hjälpa oss att förstå och försona.
Jag vet inte riktigt vad dessa missionscentra idag går ut på. Jag kan ha fel. De kanske alls inte vill ha något tillbaka i form av vare sig tro eller annat.
Rätta mig!Jag vill gärna ha fel!
Jesus kan kalla en människa till sig och den som är kallad har tillgång över hela världen via Googleworld att ta reda på egen hand vem Jesus är. Det är befriande. Först idag kan människor komma till tro via fri vilja. Liksom att det i vår tid är möjligt för biståndsgrupper att arbeta med hjälp till självhjälp och detta utan att förvänta vinst (inför och av Gud eller få medalj av religiösa potentater ).
Skulle Jesus i vetskap om kristna kyrkors hjälpverksamheter genom historien ge samma missionsbefallning?
Skulle Jesus ens vara glad i katolska hjälporganisationer eller för den delen Pingströrelsens eller amerikanska fundamentalistiska kristna missionsrörelser i fattiga länder?
Agneta.
”plundrade och missionerade”
Jag förlåter dig eftersom du skriver utifrån ignorans.
Mina tre syskon ägnade sig varken åt plundring eller proselytism, de gjorde vad de kunde inom vattenförsörjning, sjukvård och utbildning utan att begära en peso eller ett knäfall av dem som drog nytta av deras insatser. De gav sina liv i missionsarbete på indianernas egen begäran.
Jag är övertygad om att oegennyttigt hjälparbete kännetecknar majoriteten av alla moderna missionärers liv. De ser behoven och försöker göra allt för att fylla dem. Att somliga samtidigt förkunnar gudomlig försoning bland rivaliserande, ofta krigförande, stammar kan knappast läggas dem till last.
Evangelium är det bästa som hänt förtryckta indianer, vilket jag hört flera hövdingar säga.
Samuel.
Jag godtar ditt svar Samuel,
men jag tror att vi båda eventuellt kan lida av ignorans eftersom ingen av oss varit på plats i fattiga områden och kan egentligen inte veta vad som hänt mellan hjälptagare och hjälpgivare. Det är säkert vackert och sant som du skriver om dina tre syskon. Jag ser dock hellre att man inte drar in religion i hjälparbete. Det är som om Koranskolor skulle inrättas i Sverige för att hjälpa svenskarna ut ur sin andliga torftighet enligt muslimer.
Vi skulle kunna alla religioners tjänande resa runt i olika länder och hjälpa varandra under cover av en religion, och ett land invaderas av olika religioners hjälparbetare. Du behöver inte förlåta mig när jag säger att jag inte tror att det leder till gott utan faktiskt mer till ickerespekt och därmed ofred. Att Röda halvmånen och Röda halvmånen kan verka bra sida vid sida kan bero på att organisationerna inte skyltar med religion.
Sedan min tid som engagerad i indianers och samers intresse och efter resa i min ungdom till indianska reservat i Canada o USA och idag en kontakt med samer… så vet jag… att de önskar gå tillbaka till sin egen tro och tradition som de ansåg togs ifrån dem. Speciellt samer som tvingades under spöstraff glömma sitt språk och tro och tvingades in i kyrkan.
Allt gott // Agneta
Röda Korset och Röda Halvmånen ska det stp
Agneta.
”… ingen av oss har varit på plats i fattiga områden och kan egentligen inte veta vad som hänt mellan hjälptagare och hjälpgivare. ”
Jag vill inte polemisera med dig utan bara berätta att vi som barn bodde bland de fattigaste och mest föraktade av Argentinas folkgrupper, skogs- och flodindianer. Eftersom de inte kände sig respekterade av katolska kyrkans mission (ännu mindre av den vita majoritetsbefolkningen) sökte de sig till nordiska och engelska missionärer, vars evangeliska budskap gav dem upprättelse som fullvärdiga människor. Vilket i sin tur lett till en lyckosam kamp för fullständiga medborgerliga rättigheter
Vi blev mycket uppskattade bla därför att vi hjälpte dem på alla sätt vi kunde så att ingen behövde svälta och exv köpte stora jordlotter så de kunde försörja sig själva. Skogarna gav dem material till deras många hantverkstraditioner, inte minst kvinnornas färggranna vävda väskor och pläder med mytiska motiv. Indianer av alla åldrar blev våra bästa vänner och åren i Gran Chaco gav oss erfarenheter och minnen som präglat oss för livet.
Mataguayos och andra stammars mottaglighet för evangelium visade sig vara grundat i deras myter om en kommande frälsargestalt. Redan den förste missionären var med om massomvändelser då hela stammar tog emot Guds ord och Jesus blev helig i deras hjärtan. Detta hände långt innan vår tid och innan missionen hade några materiella resurser att tillgå.
Före detta stridande stammar bodde nu grannar antingen i missionens byar eller i grannbyar. En mycket godhjärtad man berättade att förr dödade man och åt upp sina fiender. Han hade själv varit kannibal.
När vi många år senare var klara med våra utbildningar hemma i Sverige och i mitt fall England fick vi ett brev ställt till hela familjen och underskrivet av samtliga hövdingar och äldstebröder med en vädjan till oss att återuppta missionsarbetet. Alla utom jag hörsammade deras önskan (enär jag var engagerad på annat håll).
När mina tretton syskonbarn ett antal år senare behövde fullgöra sin utbildning i Sverige och Norge lämnade vi arbetet efter att ha sett till att indianer och argentinare kunde ta över ansvaret. Nu är de självgående och frimodiga i sin tro. Inte minst i sättet att be och sjunga på sina egna språk på ett utpräglat indianskt vis. Gud har blivit indian.
Samuel.
Samuel,
Tack för ditt svar. Som du själv skriver kände de sig inte respekterade av katolska kyrkans mission utan vände sig till er. Det tror jag på. Men jag tror att det kanske hade varit bättre om de hade statliga organisationer eller Fn: s organisationer eller privata organisationer utan politisk eller religiös bindning att vända sig till och inte vara utlämnade åt att välja mellan kristna. Bara det haltar.
Även om ni var utmärkta som kyrkliga hjälpare så innebär väl inte det att alla är det, eller hur?
Jag hoppas dock att vi är lite överens om att det inte alltid gått rätt till även om ingen av oss vet hur mkt som gått respektfullt till eller ej. Du berättar en solskenshistoria och jag kan bara med sorg berätta att när jag sitter vakt vid mitt grann”hus” det buddhistiska tempelberget i Fredrika, Lappland var sommar så får jag var morgon gå upp och kolla att inte pingstvänner etc har slagit sönder skulpturer eller kletat graffiti ” vik hädan, Satan” på Buddhan. De känner ett starkt missionsansvar mot icke-kristna, vilket får mig att häpna år 2011.
Jag har svårt med detta ”missionerande”. Men min tro växer för var dag på att vi går kanske för första gången i världshistorien en Gud till mötes på ett nytt fritt och fritt respekterande sätt via ex. en mänsklig utveckling och förståelse av mänskliga rättigheter och allas lika värde samt GENOM DET en tro på helighet.
Jag känner dig via KV:s blogg som en eldigt välformulerad och fint troende person. Jag läser dina rader med största respekt och njutning.
Du kanske vill missionera och ser att mission är nödvändigt. Du gör det faktiskt här på bloggen: missionerar. När det gäller dig så tycker jag det är uppfriskande men när det gäller att Vatikanen ska evangelisera/missionera en omvärld som redan kämpar mer än RKK med mänskliga rättigheter så känner jag mig förnedrad. Om missionärer inte lyssnade och respekterade dem de skulle missionera så är det inte märkligt att man kan känna sig som en av vatikansk överhet gjord hjälptagare när RKK startar en evangelisation av/mot sin omvärld. Vatikanen blir den överhet och rätta kristendom som Hjälpare och vi blir till arma Hjälptagare… i RKK:s syn på verkligheten.
Jag tror att vi globalt går mot ett nytt andligt medvetande och att alla ord om Gud och Guds identitet är något vi kommer att förhålla oss till på ett nytt och synnerligt för människor av olik tro, ras o livssituation … värdigt och ömsint respekterande sätt.
Mänsklig rättigheter i form av—- det Heligas rättighet i form av…. .
Jag tror kanske inte att vi polemiserar så mkt. Vi måste kunna tycka olika. Ämnet är kinkigt och det finns djupare aspekter att fundera över.
// Agneta
Agneta.
Tack för gott svar och stark uppmuntran! Tar åt mig allt jag kan efter anonyma angrepp på andra fora. Har saknat din uppriktighet och hjärtlighet här på KV. Låt tusen röster höras!
Som du vet har jag gått vidare från mina frikyrkliga rötter och häpnar som du över vilken religiös inskränkthet det ännu finns i somliga kretsar. Samma sorts krafter har under många år försökt hejda det moskébygge som äntligen invigdes i sommar här i Göteborg. Vidsyntheten vidgas alltmer för det mångkulturella. Efter Utöya ökade den med 26% i Norge.
I den mån religion gör oss generösa och vidmakthåller ett levande och känsligt samvete måste man kan kalla den god oavsett dess namn.
Samuel.