”Obama har så konsekvent fört fram katolskt tänkande att den ansedde kyrkohistorikern och jesuiten John O’Malley i förra veckan ansåg att det är Obama snarare än någon biskop som mest effektivt företräder 2 Vatikankonciliets reformanda”.
Läs artikeln i America av James Martin SJ
”Evangelium enligt Barack”
”Obama, on the other hand, can ”re-present” such a transcendent civil theology, in part, because he literally embodies it, with DNA from a white mainline mother and an African father raised as a Muslim (and a name reflective of all that), as well as a childhood spent partly in exotic (to us) lands, and a family life today grounded in the experience of black America.”
”Obama also embraces doubt as a theological virtue with the kind of honesty that can disarm even the most ardent neo-atheists. ”
// Irène
Kyrkan behöver hämta inspiration ur Andra Vatikankonciliet för att på ett konstruktivt sätt kunna möta nutidens/framtidens behov hos katoliker och givetvis alla andra. Alla som kan bidra till att göra kyrkan uppmärksam på detta gör en värdefull insats att det som här är USA:s president är förstås väldigt bra.
Det finns hopp och det är viktigt att sprida det!
/Anneli
Anneli
Fram till det du ovan beskriver är vi helt överens.
Problemet börjar dock när vi kommer till frågan hur vi som tycker så här ska förhålla oss till de som INTE vill hjälpa till att utveckla 2 Vat.
Se på Obamas olika utnämningar till framträdande poster. Med vilken skicklighet han balanserar mellan olika falanger i USA.
Det stora problemet inom katolska kyrkan är just Vatikanens utnämningspolitik.
Jag tar åter frågan om kvinnliga präster.
Den kille som vill bli präst inom katolska kyrkan och göra karriär han lär sig snabbt att tänka ”rätt” i kvinnoprästfrågan.
Så när du kommer till biskops- och kardinalsnivå så är ”utgallringen” redan skedd.
Ingen regel utan undantag.
Jag diskuterar i stora drag.
Och så hamnar man ständigt på demokratifrågan inom katolska kyrkan.
Konsekvensen av Vatikanens envåldspolitik och maktövergrepp särskilt mot kvinnor balanseras upp i västliga sekulära demokratier men får ännu idag katastrofala följder i tredje världen.
// Irène
Jo, jag tror att det är uppenbart för de flesta att Vatikanen nu har stora problem, inte bara med utnämningspolitiken.
Jag har säkert skrivit det tidigare, men det är min övertygelse att vi borde låta Gud kalla den han vill till präst och inte sätta upp hinder för honom (honom är det minst dåliga alternativet, kön är ju inte riktigt relevant när man talar om Gud).
I så gott som alla organisationer, kyrkan är inget undantag, gäller det att tycka rätt för att ta sig uppåt i karriären. Men sedan finns det som tur är alltid kompetenta, kloka personer som också tar sig fram. Låt oss hoppas på dessa och bistå dem på alla sätt.
Kvinnornas situation i tredje världen är i mångt och mycket ett elände och självklart ska kyrkan bistå och inte göra situationen sämre. Även här tror jag på att i första hand lyfta fram och stödja de goda initiativen. Kanske är det naivt av mig.
/Anneli
Anneli, Irene,
jag tror man kan tänka sig två vägar framåt.
I det ena fallet sker ett underverk – jfr Johannes XXIII. Någon får reformhjulet att börja rulla och så sker det som ingen hade väntat sig.
I det andra fallet måste det först bli sämre innan det kan bli bättre. Då orkar den auktoritära kyrkan inte bära sitt uppdrag utan desintegreras. Det kan ske genom att tillräckligt många församlingar läggs ner eller blir prästlösa. Ur detta överlever och växer det som är bra. Hur det ser ut vet ingen. Men tidens tecken finns att läsa för dem som vill.
Gert Gelotte
Fn håller jag på att läsa ”tidens tecken” på Bjärka – Säby.
Här har jag för omväxlings skull inget att protestera mot.
Känns riktigt ovant.
Enda problemet är hur jag ska undvika att ruinera mig i bokhandeln.
// Irène
Irène,
vilka är då tidens tecken på Bjärka – Säby?
Gert
Gert
Herrens vägar äro outgrundliga. Det inser man då man lyssnar till bakgrundshistorien till dagens ekumeniska verksamhet och ekumeniska kommunitet och fraternitet på Bjärka Säby.
Förste kände ägaren 1275 är Bengt Magnusson. 1303 blev han morfar till en flicka som fick namnet Birgitta.
Jag gör en snabbsummering av historien genom att saxa ur Peter Halldorfs förord till boken ”Mat är kärlek”. Tilläggas kan att Peter Halldorf kallar sitt historiekapitel jag här citerar ur
”Allt är heliga Birgittas fel.”
”En vårdag 1143 hade klosterledaren Bernard samlat sina munkar i kapitelsalen i den ”ljusa dalen” i Sydfrankrike för att kungöra en ny mission. Klostret i Clairvaux, som 30 år tidigare byggts upp under ytterst knappa förhållanden, var ett medeltidens Taizé i Europa. Härifrån grundades femhundra nya kloster under en hundraårsperiod.
När Bernard lät meddela att några av munkarna skulle få bege sig ut på ett långväga uppdrag i nordlig riktning, bad de att få slippa. Man hade hört om det bistra klimatet i norr och lockades inte av tanken på att bege sig dit. Men det lydnadslöfte de avlagt fick dem trots allt att resa. På hösten samma år kom munkarna vandrande upp till Östergötland och slog sig ned vid foten av Omberg intill Vätterns strand. Vackrare trakt får man leta efter, tycker östgöten. Men de franska munkarna gav sitt nya hemland namnet ”tåredalen i tistelöknen”! Det kloster de byggde upp i Alvastra skulle bli ett livaktigt andligt och kulturellt centrum i hela Norden i flera hundra år framöver.
När Birgitta i mitten på 1300-talet tar in i klostrets gästhem får hon en serie profetiska visioner, däribland kallelsen att bygga ett kloster i Vadstena. Men för en sådan sak krävs tillstånd av kyrkans ledare – vid denna tid finns endast en kyrka i Europa -och Birgitta beger sig till Rom 1349.
Till Rom anländer samma år på en pilgrimsresa – hör och häpna – ! Johan Petterson, Sveriges förste kände trädgårdsmästare och dåvarande ägare till gården Bjärka. När Birgitta får syn på honom utbrister hon : ”Min käre Johannes, nu skall du få ett uppdrag av mig ! Res hem till Sverige och bygg om den gamla kungsgården jag fått i gåva av kung Magnus och drottning Blanka. Den skall bli ett kloster.
Mot en bestämd Birgitta lönar det sig inte att mycket protestera, det vet Johan. Han reser hem, bygger klostret och säljer gården Bjärka.”
Jag hoppar fram till 1980 då dåvarande ägaren av Nya Slottet en medlem av familjen Ekman tar kontakt med Sionförsamlingen i Linköping (där Peters pappa var pingstpastor ) och erbjuder Bjärka Säby som gåva.
Genom Peter Halldorfs stora intresse för kyrkofäder och den koptiska liturgin har ytterligare en kyrkotradition vävts in i Bjärka Säbys historia.
Man skulle kunna säga att kommuniteten och fraterniteten på Bjärka Säby har blivit ett eget Taizé i Sverige. Det är inte dåligt.
Det känns förhoppningsfullt att idag möta vanliga svenska ungdomar som sökt sig till kommuniteten och fraterniteten på Bjärka för att där stanna något / några år. Deras exempel sprider sig som ringar på vattnet i hela Sverige känns det som.
Och eukaristifirandet i Övre Salen är en upplevelse.
Jag känner igen förebilden bla från det märkliga klostret Mar Musa med rötter in i 500 talet beläget på en klipphylla på 1500 meters höjd i den syriska öknen dit en grupp, där jag deltog, reste på en oförglömlig resa med Peter Halldorf och Samuel Rubenson för snart 10 år sedan. Samuel Rubenson brukar presentera sig som professor i ”kyrkohistorier”. Han har doktorerat på den Helige Antonius, det kristna klosterväsendets grundare.
Mar Musa har idag blivit en ekumenisk mötesplats och känt för sin interreligiösa dialog med muslimer. Dess karismatiske ledare är den italienske jesuiten Paolo Dall ’Oglio.
http://www.karavanen.se/syrien/marmusa.shtml
http://www.karavanen.se/syrien/pilg_syr.shtml
Peter Halldorf säger ” Ju starkare centrum en människa har desto mindre behov av gränser och vice versa. ”
På Bjärka Säby är tanken att var och en ska ha en stark förankring i sin egen kyrkotradition men där komma samman i ett slags gränslöst och respektfyllt möte med andra kyrkotraditioner i deras såväl traditionella / mer konservativa, såväl som icke-traditionella inriktningar skulle man kunna säga.
En mötesplats FÖR något och inte MOT något, om du förstår vad jag menar.
Det är för mig ett ”tidens tecken” så gott som något.
// Irène
Iréne, Gert,
Bjärka-Säby är mycket inspirerande just med tanke det du Iréne kallar ringar på vattnet. Människor kommer dit för olika lång tid och tar med sig inspiration in och får med sig ny kraft ut. Som att andas ungefär.
Gert,
Båda de scenarion du beskriver kan nog inträffa, jag menar hur sannolikt var det att Johannes XXIII skulle göra något så omvälvande.
Men jag tror och hoppas att det också kan vara möjligt med en långsammare och inte så dramatisk process. Att många människor tillsammans kan påverka skeendet, till något oförutsett och mycket bättre.
/anneli
Anneli,
det hoppas jag också.
Gert
Irène,
När Bjärka-Säby så är en plats som fungerar som ”En mötesplats FÖR något och inte MOT något” så blir det ett gott exempel på ”tidens tecken”. Tack för det och andra exempel i ditt inlägg!
Jag har aldrig varit där; blir intresserad att besöka ”Peter Halldorfs ställe”.
Tidskriften Pilgrim ger i sitt senaste jubileumsnummer (Nr 60, 15 år) flera tidens goda tecken, bl a det ekumeniska Monastero di Bose i Norditalien.
Paradoxalt kanske, men jag tycker Humanisternas gatureklam ”Gud finns nog inte” är ett bra tecken: det ger samtal – bl a för att deras självtest är så dåligt utformat – om vilken gud vi kan tro på. Och dens självklara plats i samhället – men inte i staten i ett pluralistiskt samhälle.
Jesusmanifestation i maj 09 tycker jag också blev FÖR något och inte MOT. Förra årets första upplaga innehöll åtminstone lokalt några tecken på MOT, men så icke i år på de ställen jag var: bl a katolska kyrkans vid Mynttorget. Detta oaktat att några personer i förberedelsearbetet uppvisade en viss njugg inställning till andra medverkande: sådant förekommer alltid och behöver inte skämma frukten. Kan tvärtom förbättra genom den dialog som uppkom.
Obama vid Notre Dame universitetet tror jag också blev positivare utfall genom allt ståhej innan: hans eget tal, påverkan på dialogen bland katoliker i USA och den vida uppmärksamheten.
Krister
Krister
Klostret du menar är det EKUMENISKA klostret BOSE i Italien som Bjärka Säby etablerat kontakt med .
Jag saxar från hemsidan
”the house where the community lived in the first years as it looks today
…in a rented house near the dairy farms at Bose…
The community came into being on the 8th of December, 1965. On that day the Second Vatican Council concluded its work, and Enzo Bianchi decided to live alone in a rented house near the dairy farms at Bose. Three years later the first brothers, a sister, and a Reformed pastor joined him. Since then, in the morning, at noon and in the evening, the liturgy of the hours has been sung, hospitality has been offered, the Scriptures and the monastic tradition have been studied, and the demanding yet enriching adventure of life in community has been pursued.
At the present time the community is made up of about eighty members, men and women. Several brothers and sisters are members of Reformed churches, five brothers are priests, and one is a Reformed pastor. It has been a great gift of the Spirit that from the beginning Christians of different denominations have joined the community. From this gift has come an attempt to make a contribution to the unity of all Christians, in faithfulness to the one word of God: “That they may be one.” ”
http://www.monasterodibose.it/index.php/
// Irène
Irène
Jag tänker inte fråga dig varför, jag tycker dessutom att du själv svarar på den frågan.
Jag tänker säga att för mig är frukten/resultatet av Jesusmanifestationen viktigare än de orenheter som fanns i arbetet. Därtill kan inte jag uttala mig om ÄRLIGHETEN hos folk i deras intentioner; detta oavsett om folk beter sig mobbande i andra situationer, illa nog.
Däremor tror jag på bättre resultat av dialog i kontrovers – vilket finns bloggoffentligt exempel på avseende Jesusmanifestationen – t ex dialogen mellan oss nu och rent allmänt på denna och andra bloggar. Det skulle också vara värdefullt med mer dialog mellan bloggar, tycker jag.
Krister
Krister
Bjärka Säby känns för mig som den mest ÄKTA ansatsen till kristen enhet i Sverige fn.
Förutom Bose har Bjärka Säby kontakt med klostret Mar Musa i Syrien som jag nämnde förut och som utmärks av sin dialog med muslimer och leds av Paolo Dall’Oglio SJ.
http://www.deirmarmusa.org/index1.html
Du nämner Jesusmanifestationen.
Tyvärr delar jag där inte din förtjusning.
Jag tror inte på folks ärliga intentioner om de i ena stunden mobbar kristna medmänniskor som de anser inte har ”klassisk kristen tro” och i nästa stund FÖR SYNS SKULL arrangerar Jesusmanifestation.
Sammansättningen av ”ledningen” till Jesusmanifestationen var inte trovärdig för mig.
Fråga inte varför är du snäll, nu när jag just är i färd med att skriva om tecken i tiden jag tycker är de mest positiva.
// Irène
Krister
Det är fritt fram att tycka olika.
Du kommer ALDRIG att kunna övertyga mig om Jeusmanifestationens förträfflighet, men jag respekterar att du har en annan uppfattning än jag.
// Irène
Irène,
Instämmer, det är fritt fram att tycka olika, och jag respekterar att du har din uppfattning även när jag tycker annorlunda.
Krister