I ett debattinlägg i Dagen 17 april ”Saklig och osaklig kritik av påven” är Per Beskow enligt min uppfattning själv inte saklig in sin beskrivning av medierna och deras analys av påven och Vatikanen.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168134
Affären Richard Williamson avfärdar Per Beskow med orden
”Han har nu också marginaliserats av FSSPX och har reducerats till den tokstolle han alltid har varit.”
En användbar förmåga att göra livet lätt för sig är att betrakta händelseförlopp genom glömskans behagliga skimmer.
Det kan vara obehagligt att minnas att om nu Vatikanen helt hade missat att FSSPX hyste en ”tokstolle”, så går det aldrig att förneka att ”tokstollens” överordnade biskop Fellay försvarade ”tokstollen” i ett brev till SVT.
Det var SVT arbetsmetoder det var fel på. Inte Richard Williamson som närmast framställdes som ett oskyldigt offer för en reporters ojusta frågor kring ”historical matters” dvs gaskamrar. ”Skam ” över SVT ansåg biskop Fellay. Observera inte över ”tokstollen”.
http://angelqueen.org/forum/viewtopic.php?p=286210#286210
En sällan skådad engagerad och samstämd kritisk värlsdsopinon tvingade till slut biskop Fellay att ”offra” Richard Williamson som avpolleterades. Tror Per Beskow att Richard Williamson skulle ha ”marginaliserats av FSSPX och reducerats till den tokstolle han alltid har varit” utan programmet Uppdrag Granskning och den efterföljande mediestormen ?
Nix är mitt bestämda svar.
Och ”tokstollens” försvarare och överordnade är kvar som biskop inom FSSPX som om inget hänt. Vad är det som säger att han inte kan försvara och gömma fler ”tokstollar” ?
När det gäller påvens Afrikaresa och kondomuttalande är jag helt enig med Per Beskow ”Med tanke på hur medierna fungerar borde han aldrig ha yttrat sig i frågan”
”I allt detta finner man också en besynnerlig oförmåga att skilja mellan påven, Vatikanen och den katolska kyrkan.”
Så besynnerligt är det dock icke eftersom det INOM självaste Vatikanen råder oenighet om hur Vatikanen ska skötas och hur omvärlden ska hanteras.
Fallet med den 9 åriga brasilianska flickan blev en tydlig illustration på denna oenighet.
Kanonisk lag föreskriver att läkaren och modern skulle exkommuniceras ”latae sententiae” dvs per automatik, men däremot rådde det delade meningar om hur tydligt detta faktum skulle basuneras ut för omvärlden. Att ärkebiskop Sobrinho valde att offentiggöra exkommunikationen fördömdes av vissa ända upp på Vatikannivå. Men också detta skedde först efter en mediestorm då det officiellt började talas om att ”omständigheter måste vägas in ”.
Katolska biskopsämbetets officiella hemsida i Sverige ändrade sin beskrivning och bedömning av fallet med den brasilianska flickan åtminstone 3 gånger.
Att det fortfarande råder oenighet angående ärkebiskop Sobrinhos agerande avspeglas i att han i veckan som gått fått en utmärkelse av
Human Life International (HLI) “With this award, we are affirming that Archbishop Cardoso stands solidly with the Church in defense of all innocent human life,”
Noteras kan att även kardinal López Trujillo tidigare belönats av nämnda HLI.
http://www.hli.org/press_releases_Sobrinho.html
”Påven är en enstaka person, med de svagheter som detta innebär” Jo jag tackar.
Så passar det för dagen att beskriva en av världens enskilt mest mäktiga män. Andra dagar beskrivs samme påve i helt andra ordalag.
Det är till att vara flexibel Per Beskow som också talar om ”irrationellt beteende som väcker förvirring och onödiga motsättningar”.
Inte undra på säger jag.
Med så stora inre konflikter och maktstrider som pågår inom Vatikanens murar.
Det känns bekymmersamt att Per Beskow väljer att reducera den senaste tidens skandaler till att huvudsakligen röra sig om ett problem om ”Vatikanens förhållande till media. ”
Det är förvisso ett stort problem .
Men att Vatikanen framstår som ”klantig och världsfrämmanade ” beror ju ytterst på dess maktfullkomlighet vilket per definition bla innebär bristande lyhördhet och intresse och motivation att vilja ta till sig omvärldskritik INNAN den nått orkanstyrka.
// Irène
Beskow skriver:
”Många tycks tro att alla dessa katoliker är en lydig och omedveten fårskock, och att de är medskyldiga till vad påven än råkar säga. Detta drabbar också enskilda katoliker som inte har haft med saken att göra, men som av sin omgivning gärna ställs till svars för vad medierna senast har dragit fram. Den sortens irrationella beteende väcker bara förvirring och onödiga motsättningar.”
Det har Beskow rätt i. Så mycket större är behovet av katoliker som inte ser som sin främsta uppgift att försvara det som inte går att försvara och som inte alltid ser det så kallade mediadrevet som problemets kärna. Men under de senaste skandalerna har det varit påtagligt tyst. Var har alla dessa katoliker som inte är som får i en lydig och omedvetens skock hållit hus?
Och det duger inte att skylla på media. ”Drevet” är i allmänhet ingenting annat än att många journalister från många medier samtidigt finner intresse i viktiga eller på annat sätt spektakulära händelser. Alltså något helt naturligt. Att sedan den stora mängden journalister inte är insatta i kanoniska lagen innersta irrgångar är faktiskt kyrkans problem. Den som har något att säga offentligt måste uttrycka detta på ett sådant sätt att det blir förstått. Vatikanen och påven har inte problemformuleringsprivilegiet. Det är lika bra att inse det och agera därefter.
Gert Gelotte
Gert
Ja ”kanoniska lagens innersta irrgångar ” är vad det ofta handlar om.
Därför känns det översittaraktigt av Per Beskow att skriva
”Williamson seglar alltjämt omkring i medierna som ”katolsk biskop”
Underförstått ha ha så korkade journalister kan vara.
Det är faktiskt inte så lätt vare sig för vanliga människor eller vanliga journalister att veta vad som utifrån katolsk kanonisk rätt menas med ”katolsk biskop ” när FSSPX ”biskopar” själva titulerar sig så.
Stiftets pressekreterare Maria Hasselgren har själv offentligt beskrivit att biskopsämbetet inte fick reda på upphävandet av av exkommunikationen av FSSPX förrän på morgonen samma dag det skedde.
Att Vatikanen därigenom indirekt tvingar biskop Anders Arborelius att i SVT framstå som ett enda stort frågetecken efter att några dagar dessförinnan i SVT ha tagit avstånd från FSSPX är däremot ett stort problem som öppet borde diskuteras inom katolska kyrkan.
Oklarheter ända upp på Biskopsämbetsnivå skapar självfallet oklarheter nedåt i hierarkin och runtikring katolska kyrkan i Sverige.
Det är när denna oklarhet slår sig samman med den påbjudna lojaliteten gentemot påven och hans kuria som det ”väcks förvirring och onödiga motsättningar.”
Det hjälper alltså inte att skjuta budbärarna av denna sanning.
// Irène
Tolkningen ligger som bekant i betraktarens ögon alltså är det inte konstigt att Irene uppfattar Beskow som översittaraktig medan ”en annan” kan uppfatta honom som både saklig och klar.
Undrar mkt över vad som skulle hända om man Wallraffade lite och skrev samma artikel under pseudonym – skulle den då vinna behag.
Gerts uppfattning om att det är helt naturligt att svenska journalister finner intresse i samma sak samtidigt finner jag ytterst idealistiskt.
Det råder väl samma normalfördelning bland journalister som bland andra yrkesgrupper. En del springer helt enkelt dit alla anda springer inte för att de själva insett nyhetsvärdet.
Självklart kan man inte kräva att journalister ska vara insatta i det kanoniska finliret men jag tror inte att en vetenskapsjournalist eller en sportjournalist skulle komma undan med så grunda kunskaper som somliga journalister visar prov på när det gäller religion. DET är väl ändå något som man kan säga utan att vara särskilt kontroversiell.
Thoby
Thoby,
jag försöker se det praktiskt. Katolska kyrkan är en mycket udda företeelse i Sverige. Kanoniska lagen torde inte vara känd utanför en mycket liten krets specialister och intresserade ens i katolska länder.
Detta är ett faktum. Man kan naturligtvis önska sig att alla journalister som får i uppdrag att skriva om något som händer i katolska kyrkan är kunniga på området. Men man måste räkna med att de inte är det. Budskapet måste avpassas därefter.
Så till frågan om ”drev”. Naturligtvis är svenska journalister inte annorlunda än andra människor. Några är självständiga, andra är det inte.
Men när drev uppstår handlar det nästan alltid om att en händelse är så uppseendeväckande att det är oundvikligt att ett stort antal medier vill rapportera om den. Att rapporterna åtminstone i början blir mycket snarlika har också sina naturliga förklaringar.
Första steget är att tala om vad som har hänt. Det ger inte upphov till stora variationer.
I början är informationen oftast knapphändig, Det begränsar de möjliga vinklarna.
Första dagen är det oftast extremt bråttom. Det finns inte tid att gräva djupare.
Därför brukar det dröja ett par dagar innan man kan se hur olika journalister letar efter information på olika ställen och hur tillgången på mer tid leder till att källor granskas mera noggrant.
Med detta har jag, som deltagit i många drev, inte försökt beskriva ett idealtillstånd utan den praktiska verkligheten för nyhetsjournalister.
Gert Gelotte
Maria Hasselgren,
Synpunkter ang din kritik (som du delgivit mig per mail) av min ”i vanlig ordning oförskämda kommentar om Per Beskows artikel” med anledning att du tydligen (utan att det var min avsikt) känt dig träffad när jag skriver ”Katolska biskopsämbetets officiella hemsida i Sverige ändrade sin beskrivning och bedömning av fallet med den brasilianska flickan åtminstone 3 gånger.”
Du har helt och hållet missat poängen med mitt inlägg till Per Beskows artikel i Dagen.
Min kommentar hade inget som helst med dig som pressansvarig att göra. Jag tycker ingalunda det är ”suspekt” att Stiftet kontinuerligt ändrar innehållet i sina nyhetsbedömningar. Det jag saknar är snarare att Stiftets officiella hemsida inte mer tydligt går ut med att det är begränsad hållbarhet på dess nyhetsbedömningar.
Du bekräftar indirekt att uppgifterna på Stiftets officiella hemsida (precis som Arlas mjölkprodukter) har ett bäst-före-datum.
Mitt budskap till Per Beskow är snarare att om nu INTE ENS katolska biskopsämbetet från början alltid har bilden klar för sig vad Vatikanen menar och vad som är dagens sanning, hur ska vi katoliker i gemen kunna kräva att icke-katolska media och icke-katoliker i varje stund ska vara så om sig och kring sig så att de inte sprider gårdagens sanningar som de eventuellt läst om på Stiftets hemsida.
Jag vänder mig mot att Per Beskow tar för givet att tex begreppet VALID but ILLECIT hör till allmänbildning bland journalister och vanliga människor genom att beklaga sig över att ”Williamson seglar alltjämt omkring i medierna som ”katolsk biskop”.
Jag som katolik tycker inte att du och biskopen skulle behöva hålla på att ändra på nyhetsbedömningarna. Jag tycker att Vatikanen visar sin maktfullkomlighet genom att så tydligt strunta i kollegialiteten med världens biskopar.
Du beklagade dig över att Biskopsämbetet inte fick nyheten om upphävandet av exkommuniceringen av FSSPX från Vatikanen förrän samma dag det skedde.
Det är en skandal i sig, men ännu mer skandal i mitt tycke är att biskopen inte personligen fick vara delaktig i själva BESLUTSPROCESSEN att häva eller inte häva exkommuniceringen av FSSPX. Att detta faktum sedan inte ens får diskuteras ÖPPET i min kyrka i Sverige är ytterligare en skandal.
Med vänliga hälsningar
// Irène
Kära G Gelotte och I Nordgren!
Det finns en sådan katolsk kyrka som ni arbetar för, den gammalkatolska Utrechtunionens nationella samfund. Endast polsktalande gammalkatoliker avviker.
Käre Gunnar Peterson,
Jag tycker du gör så rätt i att upplysa om gammalkatolikerna, det är ett märkligt intressant och även i våra dagar levande samfund (se t ex http://www.gammalkatolik.se), stammande ända sen jansenismens dagar, med uppsving i samband med första Vatikankonciliets dogm om påvens ofelbarhet.
Jag har ingen svårighet att acceptera påvens ofelbarhet utifrån de strikta kriterier som finns för dogmen. Men det finns tolkningar och utvecklingar som jag tycker går utöver dogmens område, det antar jag du kan instämma i, spec. som jag uttrycker mig så allmänt.
Historiskt är det intressant att Newman (sedemera kardinal) avböjde att åka till Vat I, med motiveringen att ”han inte ville medverka i ett koncilium, som kunde riskera att ”göra påven till kejsare i katolska kyran””. Sedemera accepterade han den erbjudna kardinalshatten på två villkor, att inte behöva biskopsvigas, att inte behöva vara i Rom utan förbli i England.
Krister Janzon
Hej Gunnar
och tack för tipset. Men jag förblir ”vanlig” katolik. Länge tyckte jag det var viktigt vilken del av kristenheten jag tillhörde. Numera finner jag sådant ointressant. Jag tänker inte gå ur någonting och inte in i någonting. Jag är kristen. För mig är det fullt tillräckligt. Det eviga grälandet om vem som äger Gud mest bryr jag mig inte om.
Gert Gelotte