Signaturen Tidkunne skriver under annat ämne: ”Fortsätt släppa in homosexuella på seminarierna – och övergreppen kommer fortsätta, utpressningarna och lojaliteterna likaså.”
För att stoppa de utbredda sexuella övergreppen som katolska präster begått och begår mot barn och ungdomar skulle alltså lösningen vara att inte släppa in homosexuella män på prästseminarierna?
Men i konsekvensens namn måste man då utestänga även heterosexuella män för att få stopp på övergreppen mot flickor, som i den belgiska rapporten nedan uppges vara 1/3 av det totala antalet.
Se länken HÄR
Frågan är då om Katolska kyrkan måste klara sig helt utan präster eller om övergreppen öppnar upp för att prästviga kvinnor?
/Anneli Magnusson
De som arbetat med John Jayrapporten verkar dock inte anse att prästkandidaternas sexuella läggning har haft någon betydelse för övergreppen på barn:
”The researchers added that their vow of celibacy did not make priests any more likely to become sex offenders. Nor was homosexuality to blame as the victims were of both genders.
The authors said the majority of abusive priests were ”generalists” – sex offenders who do not specialise in a type of victim by age or gender or other characteristics.
Terry said this was exemplified by the case of the founder of the Legion of Christ religious order, the late Reverend Marcial Maciel, who sexually abused young seminarians and also fathered three children.”
http://www.guardian.co.uk/world/2011/may/19/us-catholic-church-sexual-abuse-report
Om flertalet förövare är ”generalister” som har sex med dem som finns närmast till hands oavsett kön och ålder, krävs det mer genomgripande förändringar än att bara utestänga homo- och heterosexuella män från prästseminarierna för att komma till rätta med problemet.
/Anneli
Det här är en ganska hemsk skildring från Sydafrika som ytterligare visar på nödvändigheten av att katolska ledare verkligen gör något åt den kultur som gör de sexuella övergreppen från präster möjliga.
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,773255-2,00.html
Father Renato Kizito, 67 verkar har drogat pojkar och unga män och därefter utnyttjat dem sexuellt och hans överordnade har skyddat honom. Det har kunnat pågå under flera år mycket pga prästernas auktoritet och ungdomarnas beroendeställning.
”In Kenya, as in most parts of Africa, people of the church have an almost unshakeable authority, especially those who have white skin. Older men, in particular, enjoy a great deal of respect. Besides, it is taboo to confess to homosexual activity. More than anything else, though, it was the material dependence that led many boys and men to remain silent. Many of the victims have testified that the priest gave them small, and in some cases large, sums of money.”
/Anneli
Det är bra Anneli att du checkar upp o finner pedofilövergrepp. Speciellt när det gäller barn i utvecklingsländer som säkert är en stor grupp offer och en barngrupp som Vatikanen troligén inte vill ha att göra med.
I USA blev det till en gedigen sammanställning och där man fick, förmodar jag, en övergripande insyn över hur spritt och hur allvarligt läget var.
När det gäller Europa är det annorlunda och talar vi om Afrika, Asien eller forna Sovjet (Baltikum – Moldavien- Armenien har stor grupp katoliker ex) så försvinner nog snabbt uppkomna nyheter om övergrepp om det ens kommer till tidningars kännedom.
I fallet ovan där prelater gett pengar till barn för sextjänster är hårresande, med stor sannnolikhet rör det sig om barn som är urfattiga.
Vad vet vi?…kanske påbackade av föräldrar. Kanske hunger. Kanske rädsla. Kanske krig.
Men kanske det finns prelater som hävdar att dessa barn var även de ”homo-ungdomar”.
Det är bra att du fortsätter fiska upp, Anneli.
Agneta
Agneta,
Ja, jag tycker att det är viktigt att de sexuella övergreppen och mörkandet av dessa inte tystas ner igen, med tanke på att det uppenbarligen är något som fortfarande pågår.
De katolska ledarna har ju med få undantag hela tiden så långt som möjligt förnekat det som inträffat och bara erkänt när de blivit överbevisade. Vilket i och för sig många misstänkta brottslingar har som taktik, men jag är nog inte ensam om att leva i illusionen att man kunde vänta sig mer av präster och biskopar…
Sedan har många ledare och en del lekmän skyllt på det sekulariserade samhället, Andra Vatikankonciliet och på homosexuella män. Det vill säga man försöker ”använda” övergreppen till att angripa någon grupp/företeelse som man ogillar.
Förutom att det är ohederligt och ovärdigt för troende att bete sig så, är risken att de åtgärder som kyrkan vidtar bara blir ett spel för gallerierna och främst för att hantera övergrepp när de redan inträffat.
I stället borde de katolska ledarna utreda hur länge sexuella övergrepp förekommit i kyrkan, vad som är drivkraften, sex eller makt eller något annat? Vad i kyrkans struktur är det som gör att det kunnat pågå så länge och så utbrett osv. Och givetvis ska det utmynna i förslag på förändringar.
/Anneli
Vill man komma till rätta med beteenden som är destruktiva eller, som i fallet med de sexuella övergreppen och mörkandet av dessa, rent brottsliga behöver man få klarhet i drivkraften bakom.
När det gäller de övergrepp som begåtts av katolska präster är det uppenbart att det i allmänhet inte har med kärlek eller ens ömhetsbehov att göra. Jag har ställt mig frågan om övergreppen ens är uttryck för lust?
Snarare upplever jag vid läsning av artiklar och rapporter som de jag länkat till i inlägget och kommentarerna att känslan av makt genom våld är vad förövaren vill få ut.
I dagens SvD kan man läsa att aphartheidmotståndaren Steve Biko sagt ”att de förtryckta strävar efter att själva bli förtryckaren. Människor under ett hårt styre hittar alltid svagare personer att kuva…” http://www.svd.se/kultur/pridefestivalen-blickar-mot-varlden_6312126.svd
Katolska präster, och i delar av världen även lekmännen, får sägas leva under just ett hårt styre. Frågan är om inte de sexuella övergreppen och möjligen även företeelser som viljan att stöta ut meningsmotståndare ur gemenskapen till stor del beror detta?
/Anneli
Anneli,
Makt-lystnad, själva ordet inkluderar lust.
Det manliga könshormonet stimuleras o ökar när män kommer i makt, eller som Expressen lade som rubrik ”Män med makt går med öppen gylf”. Det är inte olikt tuppen eller lejonhanen dvs vi är mer nära djuren än vi tror.Om kvinnor /honorna kunde låta bli att flockas kring hanen resp. försöka utmanövrera varandra skulle vi få en bättre chans att ta itu med detta ”djuriska” problem inom kyrkan.
Vad som jag tänkt är att det är väl märkligt att katoliker kan förespråka:
1. att barn som våldtages ska riskera dö i av RKK påtvingad förlossning
2. Tillåter dödsstraff
3. Höjer inte nämnvärt rösten mot traffecing o unga kvinnors död
att de som är så hårda mot sin omvärld samtidigt håller prelater om ryggen som misshandlar o själsligen dödar barn.
Det finns något vulgärt i det anser jag. Och faktum är (nu är jag stenhård) att jag har upplevt många homosexuella som hetrosexuella prelaters moralpredikan som något i det närmaste vulgärt. De liksom får lust av att vältra sig i moral o via sin orala maktmöjlighet
där de står ett stycke lyft över folket… lyser i deras ögon en lusta.
Jag tror precis som du att de sexuella övergreppen på barn är ett uttryck av många …
När ordet ”homoungdomar” kom upp här tidigare rös jag till av obehag. Ordvalet är både vulgärt och dessutom mycket okristligt aggressivt/ bittert. Som ett exempel på försök till maktspråk där man anar en enorm aggressivitet kanske mot den egna lustan. Jag tar upp det nu eftersom det är faktiskt ett perfekt exempel på den vulgaritet som jag har upplevt när det gäller katolska kyrkans försvar av sitt pedofili.
Det är helt underbart att vi har Kristus att falla tillbaka till…
Agneta
”Tillåter” dödstraff.
Agneta,
Maktlystnad är nog tyvärr en drivkraft i många sammanhang, även i fall där det inte är helt uppenbart vid första anblicken.
Och visst ligger det en hel del i jämförelsen prästen i församlingen och tuppen i sitt hönshus. Ja överhuvudtaget hamnar män i ofta centrum inte bara i kyrkan. Vad de säger/skriver får ofta större uppmärksamhet och tas mer på allvar än om det är en kvinna som står bakom.
Vi återkommer ständigt till det märkliga att personer som stöder föreningar som ”Respekt” och ”Ja till livet” värnar människolivet bara när det passar dem, precis som du skriver. De kan i extremfall tala mycket känslofyllt om det ofödda barnets rätt till beskydd, men i nästa mening uttrycka en fullständig likgiltighet för moderns liv, även om hon också bara är ett barn.
Handlar det då om en djupt känd omsorg om den lilla människan eller återigen om makt och kontroll.
De föraktfulla kommentarerna om homosexuella, med ”homoungdomar” som bottennotering, spelar i samma division. Det var därför jag sade ifrån och till sist strök en kommentar när personen ifråga bara fortsatte i samma stil.
/Anneli