”Många är arga. Det är jag också.”

Vänner,

ibland är en predikan värd fler åhörare än de som infann sig i kyrkan. Kyrkoherde Klaus P Dietz SJ predikan i St:a Eugenia katolska församling i Stockholm söndagen den 29 mars är en sådan. Han  har vänligen givit sitt tillstånd till  publicering.

Gert Gelotte

Död och uppståndelse hör ihop – för Jesus Kristus och för oss. Fyra gånger hör vi ordet ”förhärligas” i dagens evangelium, fast Jesus talade då om ”vetekornet som ska dö”. Jesus gick i döden, frivilligt, medvetet. Han visste att det var – som Johannesevangeliet ofta säger – hans ”stund” då han skulle bli upphöjd på korset, då han skulle förhärliga Fadern, då han själv skulle bli förhärligad.

Johannesevangeliet berättar inte såsom de andra evangelierna om Jesu dödsångest i Getsemane. Men i dagens text antyds samma rädsla: ”Nu är min själ fylld av oro”. Eller som vi hörde i andra läsningen: ”Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja.” Och Hebreerbrevet fortsätter; ” Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.”Jesus beskriver detta med symbolen av ett frö som läggs i jorden och liksom dör, som upplöses genom fuktighet och värme – för att ge riklig frukt, 60 och 100-faldig frukt. 

För några dagar sedan kunde vi komma ihåg ärkebiskop Oscar Romero, som för 29 år sedan mördades. När han firade mässan läste han exakt dagens evangelium och predikade över vetekornet som måste falla i jorden och dö för att bära rik frukt. Då kom mördarna och sköt honom.  Oscar Romeros profetiska liv och heliga död ska stå framför våra ögon när vi i dessa veckor har det svårt med vår kyrka.

Det var ju inte bara Eli Salvadors högerregim och militär som avskydde den frispråkige, orädde ärkebiskopen. Också nuntien och de andra biskoparna vände sig mot honom, med undantag för biskop Rivera y Damas som efterföljde honom. De deltog inte ens i hans begravning! Och en sedan utnämnde Vatikanen otroligt nog självaste militärbiskopen till ärkebiskop av San Salvador!  

Då – och just nu känns det jobbigt att vara katolik. Visserligen har massmedia rapporterat några saker ensidigt (t.ex. om påvens julpredikan där ingenting fanns om homosexualitet). Men skandalen kring den 9-åriga flickan i Brasilien, Vatikanens kontakt med schismatiska extremiströrelsen Pius X-brödraskapet och särskilt de förfärliga pedofilskandalerna upprör också ”goda” katoliker. Många är arga. Det är jag också.  

Men låt oss säga två saker:För det första har det alltid i Kyrkan funnits inkompetenta eller rentav brottsliga personer, också bland biskopar och påvar. Kyrkan omfattar över en miljard människor (bland dem en del diktatorer som Mugabe), ca 4.000 biskopar, många tusen präster och ordensmedlemmar; och dessutom sträcker sig historien över 20 århundraden. Då måste det ju finnas många, många ovärdiga kristna bland dem.  

Men räkna omvänt: så många fantastiska katoliker som lever ett liv i andras tjänst, missionärer i fattiga länder, ordenssystrar som offrar sig för barn och sjuka, vanliga präster som ger avkall på en fin karriär och på familjeliv för att vinna människor för Kristus. Och de tusentals helgon som är Kyrkans visitkort! Ingenstans utanför Katolska kyrka finns en samling av så underbara personligheter som helgonen. 

För det andra är Gud själv närvarande i den synlig-osynliga Kyrkan. Sakramenten och särskilt eukaristin låter Guds nåd och kärlek bli gripbar, kännbar, ätbar… Kyrkan är inte någon förening som bara är betydelsefull för Västerlandets kultur eller en gemenskap som genom sina riter och berättelser ger tröst för svaga, obildade och okritiska människor. Kyrkan är Kristi mystiska kropp. Eller man kan säga hon är ”syndarnas heliga kyrka”. 

Därför bör vi katoliker göra två saker:

1. Vi ska protestera mot allt ont och konstigt i Kyrkan och

2. vi själva ska bli bättre kristna, mer heliga, ett litet steg varje dag. På det viset förändrar Kyrkan, syndarnas heliga kyrka.  

Klaus P. Dietz