Gert
Du frågar
”Vad är tradition – i katolsk mening? Det kan inte innebära att vi tror och gör som vi alltid har gjort – för det tror och gör vi inte. Vad säger ni? Vad är tradition? ”
Det som spontant först kommer för mig är det som går som en röd tråd genom hela den katolska kyrkohistorien – striden om tolkningsföreträdet om den ABSOLUTA SANNINGEN. Århundrade efter århundrade, samma visa. En genuin katolsk tradition.
Det jag därefter kommit fram till är att det finns många olika – ofta tjusiga- portalbeskrivningar av begreppet TRADITION.
Men varje sådan portalbeskrivning kan sedan i det praktiska livet tolkas på olika sätt- inte så sällan helt motstridiga sätt. Mängden av kristna schatteringar och splittringar är ett bevis på detta.
Walter Kaspers beskrivning –han är lurig och motsägelsefull – om tradition blir man inte klokare av trots att det låter klokt.
”Tradition ist bestimmend für das christliche Glaubensverständnis. Allerdings wird heute der Inhalt der Tradition oft verdunkelt, werden doch mit dem Begriff Tradition sehr unterschiedliche Vorstellungen verbunden, vor allem Traditionalismus und ein Rückwärtsgerichtetsein. Deshalb ist die Klärung des Begriffs der Tradition eine bleibende Aufgabe für die Verlebendigung des Glaubens und die Erneuerung der Kirche. Tradition meint nicht etwas Statisches, vielmehr etwas Lebendiges, was hinführt zu den Quellen. Sie ist ein tragendes Prinzip der Kirche, tief in deren Wesen begründet. Sie pflanzt sich mit der Kirche selbst fort.”
” Tradition är inte något statiskt utan snarare något levande som leder till källorna. ”
Vilken katolik som helst från vilken gruppering som helst anser sig inte tillhöra en
” levande” tradition ?
Alla inom- och mellankyrkliga splittringar tyder på att när det verkligen kommer till kritan så handlar allt till syvende och sist om tolkning och tolkningsföreträde / om bokstavlig eller kontextuell tolkning.
Och då hamnar man lätt i den eviga diskussionen som går under namnet ” kontinuitetens och diskontinuitetens hermeneutik” som gäller TRADITIONEN men som inte leder någonstans alternativt bara leder dit man själv vill. En bakomliggande konflikt är striden om TOLKNINGSFÖRETRÄDET av andra Vatikankonciliet.
// Irène
PS Kasper som i ena stunden definierar TRADITION som något ”levande”, som absolut inte har något med ”statisk” eller med ”tradionalism” att göra är den som uttalade sig oerhört ”traditionalistiskt” i sina kommentarer till Memorandum i februari. Kasper insinuerar i ena stunden kyrkosplittring mm för att nyligen föneka RYKTEN om att katolska kyrkan i Tyskland står inför en splittring.
http://www.kath.net/detail.php?id=30146
”Den tyske kardinalen Walter Kasper tillbakavisar nu spekulationerna om en hotande kyrkosplittring i Tyskland”
http://signumbloggen.wordpress.com/2011/06/22/overdrivna-rykten-om-tysk-kyrkosplittring
Irène,
Tradition kommer ju av latinet traditio, överlämnande. I NE beskrivs tradition bl.a. som ”det mångdimensionella sociala arv som överlämnas från släkte till släkte.”
Men jag undrar om det inte har skett en begreppsförskjutning så att tradition helt enkelt betyder något gammalt, genuint som aldrig ändrats. Det är ju så tradition används i reklamen, bakat efter traditionellt recept osv. Det brukar då vara idé att läsa innehållsdeklarationen ordentligt…
Kanske är det den betydelsen en del katolska ledare och katoliker lägger i ordet tradition? Katolska kyrkan, efter samma recept som på Jesu tid? Men om illusionen av oföränderlighet ska lyckas krävs att ingen läser innehållsdeklarationen, dvs stämmer av med hur historien verkligen ser ut.
/Anneli
Striden om den ”absoluta sanninngen ” har genom århundradena fokuserats på en eller ett par frågor åt gången vilka JUST DÅ utgjort det VIKTIGASTE inom katolsk TRADITION.
Och den första striden om det viktigaste i katolsk tradition i det nya årtusendet gäller genderfrågor eller ”etiska frågor”.
Fokus på denna nya strid har som i ett trollslag fått alla andra strider att bli till icke -strider.
Ingen är idag längre intresserad av att strida om apostolisk succession, påvens primat, eller synen på dop, nattvard och jungfru Maria (Jesusdebatten).
Om dessa frågor sitter man idag i tvärkyrkliga och ekumeniska sammanhang och konstaterar i LUGN OCH RO att man har olika uppfattningar.
Men SO WHAT ?
Nu gäller striden om den absoluta sanningen frågor om kvinnliga präster och synen på
HBTQ folket.
Och nu som förr inom katolska kyrkan gäller det TRADITIONSENLIGT att det bara finns en enda sanning – den aboluta sanningen – som denna gång visat sig gå tvärkyrkligt.
// Irène
Vänner,
det sägs allt som oftast att TRADITIONEN förhindrar att trons centrala innehåll förfalskas i mötet med samtidens föreställningar. Men vad är då trons centrala innehåll. Låt mig jämföra två exempel.
1. Det hävdas att kvinnor inte kan bli präster, eftersom kyrkan aldrig haft den möjligheten. Traditionen omöjliggör kvinnliga präster. ”Aldrig” kan som bekant ifrågasättas, men det är inte dit jag syftar med detta inlägg.
2. Fram till mitten av 1900-talet (grovt räknat) ansågs dopet vara ett villkor för tillträde till guds rike (frälsning, salighet …). Den som inte var döpt fick efter döden stanna utanför. Högmedeltidens ”Limbo” där spädbarn som dött odöpta varken var lyckliga eller olyckliga, var ett sätt att komma tillrätta med den gällande dopuppfattningens grymma konsekvenser.
Vår tids dopuppfattning (och då syftar jag på mainstream i katolska kyrkan) är att dopet inte kan inskränka Guds kärlek. Alltså har vi, trots TRADITIONEN, fått en radikalt annorlunda dopuppfattning. Dopet är sedan drygt 50 år en bekännelsehandling, men inget villkor.
Om man betraktar trons centrala innehåll som det som i någon mening är orubbligt blir alltså slutsatsen att prästernas kön är viktigare än dopets innebörd. Vilket är absurt.
Hur kan kyrkans kvinnosyn vara orubblig när inte kyrkans dopsyn är det? Vad dopet betyder har ju oändligt mycket större konsekvenser för vad vår tro är och innebär än vilket kön prästerna har. Eller … ?
Gert Gelotte
Irène och Gert,
Det jag verkligen skulle vilja ha till hands nu är en, gärna tvärvetenskaplig, utförlig bok, kanske med titeln ”Kyrkligt tjafsande genom seklerna” – kristenheten, hela historien. Ni som är mer belästa än jag, existerar en sådan?
Tänk att kunna läsa om vilka frågor som vid olika tidpunkter varit absolut omöjliga för katoliker och protestanter att komma överens om. Givetvis insatta i ett större historiskt sammanhang. Jag undrar om det går att fastställa när en fråga, t.ex. dopet inte längre är ett problem och vilket trätoämne som ersatte det?
Håll med om att det är spännande, om än bedrövligt!
Kvinnliga präster var, gissar jag, en icke-fråga tills de var ett faktum och ett utmärkt fungerande sådant dessutom. Kanske befinner sig en del av (Katolska) kyrkans män nu i den sits där ”världens” män befann sig för ungefär hundra år sedan. Man slåss för sina privilegier med alla medel som står till buds, hederliga som ohederliga.
Då är det inte så konstigt att ”svikare” som Svenska kyrkan och de flesta frikyrkorna svartmålas å det grövsta. Inom parentes visst finns det kvinnliga pastorer inom Pingströrelsen?
/Anneli
Anneli
”Inom parentes visst finns det kvinnliga pastorer inom Pingströrelsen?”
Voilà !
http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=52&oid=5845
// Irène
Irène,
Då kom jag ihåg rätt. När även Pingströrelsen välkomnar kvinnliga pastorer, på vilka punkter är det då katolska ledare anser att frikyrkorna står närmare traditionen än Svenska kyrkan och Anglikanska kyrkan?
/Anneli
Anneli
”När även Pingströrelsen välkomnar kvinnliga pastorer, på vilka punkter är det då katolska ledare anser att frikyrkorna står närmare traditionen än Svenska kyrkan och Anglikanska kyrkan?”
Vi vet ju båda svaret men för säkerhets skull om någon läsare missat budskapet ……..
http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=52&oid=5839
Reservation för anglikanska kyrkorna som inte har en enhetlig syn på ”TRADITIONEN ” läs kvinnliga präster + HBTQ.
I Signums nr 3/11 i artikeln ”Från Canterbury till Rom” redogör Per Beskow för personalordinariatet som B16 ordnat för de anglikaner som har samma syn på ”Traditionen” som B16 själv.
Beskow skriver
”En massövergång skedde redan på 1990-talet då the General Synod beslöt sig för att kvinnor kunde prästvigas, och de nuvarande händelserna ses ofta i samma ljus.”
”De ser nu sin katolska identitet alltmer hotad, och en anslutning till den katolska kyrkan uppfattas av många som en slutgiltig hemkomst. ”
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=4145
Det största hotet gånger 2 mot den” katolska identiteten” kan du läsa om här
http://articles.cnn.com/2010-05-15/us/episcopal.lesbian.bishop_1_gay-bishops-canterbury-rowan-williams-consecrated?_s=PM:US
// Irène
PS Glad midsommar men glöm inte paraply !
Irène,
Den som följer länkarna får intrycket av att motviljan mot kvinnliga präster och samkönade äktenskap anses vara centralt i den kristna traditionen. Så viktigt att enskilda och grupper konverterar till katolicismen för den frågans skull och samfund som annars inte är överens om mycket gör gemensam sak.
Utifrån ovanstående undrar jag om det verkligen är den tilltagande sekulariseringen som är största hotet mot kristendomen?
/Anneli
Glad midsommar från mig också, bäst att rusta sig med både paraply och solglasögon 🙂
Anneli,
en sådan bok finns:
Rome Has Spoken . . .: A Guide to Forgotten Papal Statements, and How They Have Changed Through the Centuries [Paperback]
Maureen Fiedler (Editor), Linda Rabben (Editor)
Den är både överraskande och roande.
Gert
Gert,
Tack! Det var det jag misstänkte, uppslaget är för bra för att ingen redan skulle ha kommit på det…
Jag har beställt boken och ser fram emot en roande och möjligen även oroande semesterlektyr.
Du kanske redan nu kan låta mig och övriga ta del av något som ”Rom” har uttalat sig bestämt om, för att senare ändra åsikt.
/Anneli
Anneli,
jag var oförsiktg nog att låna ut boken. Men din fråga påminde mig om hur befriande den är, så jag har beställt ett nytt exemplar. Citat får vänta tills har har det i min hand.
Gert
Gert
En syster med skinn på näsan. Maureen Fiedler
KV blogg en västanfläkt.
http://wamu.org/programs/interfaith_voices/
http://www.youtube.com/watch?v=xASYfJC5YFE
// Irène
PS http://en.wikipedia.org/wiki/Sisters_of_Loreto
Look inside the book !
http://www.amazon.com/Rome-Has-Spoken-Forgotten-Statements/dp/0824517741
Irene,
en mycket inspirerande kvinna. Tur att det finns dylika i kyrkan och inte bara alla dessa revirbevakande gubbar – gamla som unga.
Gert
Verkligen! Tänk om vi kunde slippa dessa maktkamper i kyrkan som gubbar i olika åldrar ägnat sig åt sedan första början när lärjungarna bråkade om vem som var den främste.
Det behövs fler katoliker som Maureen Fiedler, engagerade och som ändå orkar vara entusiastiska!
Irène, boken finns på Adlibris, det går fortare tror jag och blir billigare än Amazon.
/Anneli
Tack för alla fina länkar! Det ska bli kul att lära känna Mauren Fiedler.
Glad fortsättning på midsommaren!
Elisabet A