Historiska museets Mariautställning gör om den kristna madonnamyten till en nutidssvensk, genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor, skriver Ebba Witt-Brattström i DN den 11 februari.
Hon skriver bl a
…
”Kulturskatten är på plats i form av sju unika Mariaskulpturer från svensk medeltid, vackert belysta och ställda i cirkel. Men vad hjälper det? Av det värdighetsbudskap som 1998 års utställning förmedlade finns tio år senare knappt ett spår. Likt en dyster gisslangrupp, kringränd av fientliga ordmassor, har Mariorna fösts ihop för vidare befordran till historiens sophög.Den här utställningen är nämligen ideologisk mer än kulturhistorisk. Den skriver om den kristna frälsningshistorien till en nutidssvensk, genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor. Den sätter Jungfru Maria på de anklagades bänk och nekar henne försvarsadvokater. Domen lyder: Mariabilden tvingar kvinnor till passivitet och underkastelse, den skuldbelägger deras sexualitet, idealiserar moderskapet samt sprider den falska och otidsenliga läran om könsskillnad.”
Jag finner artikeln extremt läsvärd, med många skarpa iakttagelser. Den är lång, och jag citerar två smakprov till:
”Därför är det obegripligt att dagens feminism så anpassligt deltar i vår tids oskrymtade mansidealisering. Det är inte bara på Historiska museet som det pågår en häxjakt på positivt upplevda kvinnliga erfarenheter. Många yngre genusvetare på våra högskolor omhuldar den bisarra idén att själva benämnandet av någon som “kvinna” eller “kvinnlig” är en våldshandling som rättfärdigar det globala utnyttjandet av kvinnors arbetskraft och kroppar.”
…
”Men handen på hjärtat, är det verkligen mindre och inte mer moderlighet vår värld behöver? Skrämmande aktuell ter sig heliga Birgitta (1303-73), berömd för sin radikala Mariabild och för sin lära att “Kristi nya lag” för såväl kvinnor som män är den “ömma moderliga medlidsamhet” som genom Jesu moder skrivs in på den symboliska nivån. Med moderskapet som modell skapar Birgitta en kristen etik som ser den Andre och hans behov. Därigenom konkretiseras Nya testamentets bud att du ska älska din nästa såsom dig själv.”
…
Som sagt, läs hela artikeln, mina citat kan alls inte göra den utmärkta artikeln rättvisa!
Krister Janzon
Jag såg utställningen för första gången i fredags och imponerades och gladde mig åt det jag fick se. Och lyssnade på den spännvidd av svar som nio kvinnor ger på frågan: Vad betyder Maria för Dig?
Att se var främst de enorma Maria-Jesus träskulpturer som Ebba Witt-Brattström nämner i början av sin artikel. Vackert belysta av ett varierande ljus i den stora hallen, som också rymmer många andra bilder av Maria.
Att läsa har jag inte gjort än. Tyvärr finns ingen samlad utställningskatalog utan det som bjuds är ett stort antal kommenterande lösblad, som den som så önskar river av från väggen.
Så jag kan inte ta ställning till artikelns förmodan att den feminism som propageras för bidrar till ett “kvinnoföraktande självhat” och en Mariabild som tvingar kvinnor till passivitet och underkastelse, skuldbelägger deras sexualitet, idealiserar moderskapet samt sprider den falska och otidsenliga läran om könsskillnad. Dock, att det i den bredd av feministiska tankar som finns ö h t även finns sådana betvivlar jag inte.
Men än mer finns sådana tankar hos män genom historien och idag.
I det jag sett och hört syns inte detta, tvärtom. I det skrivna vet jag inte, måste jag erkänna.
Frågan är öppen. Vad säger Du som både sett, hört och läst?
Krister Janzon