Min decemberkrönika i Dagens Seglora
Jungfru Maria #metoo
”Katolske professorn i religionsvetenskap Robert J. Miller går ett steg vidare och jämför i sin bok ”Born Divine” (2003) det motstånd som tanken på att Maria utsatts för en sexuell våldshandling väcker hos dagens kristna med det motstånd som antikens människor kände inför den i antikens värld helt absurda tanken att en Gud kunde låta sig korsfästas. ”Vem kunde ta en sådan religion på allvar?”
Miller påminner om hur vana vi kristna blivit vid den våldshandling som korsfästelsen innebar. ”Om Guds Son kunde lämna den här världen som det oskyldiga offret för fasansfullt våld, varför skulle det då vara så oacceptabelt att han skulle kommit in i den här världen genom en våldshandling mot ett oskyldigt offer?””
http://dagensseglora.se/2017/12/18/jungfru-maria-metoo/
// Irène
PS Krönikan bygger på en uppsats jag skrev på Teologiska Högskolan i Stockholm höstterminen 2015 i kursen ”Den Historiske Jesus” med rubrik ”Kan jungfrufödelsen diskuteras historiskt-kritiskt ? Exemplen Raymond E. Brown och Jane Schaberg” Handledare Thomas Kazen professor i Nya Testamentets exegetik.
Jag kom att tänka på min uppsats under #metoo debatten…….
Iréne, jättetack för artikeln i Dagens Seglora,
Jag tror också och har sedan länge trott att det ligger en stor provokation i Matteus och Lukas barndomsberättelser, även om vi skulle acceptera en sentida ”renlärig” och supernaturalistisk förklaringsmodell kvarstår evangeliets provokativa kontext. ”innan de börjat leva med varandra, medan hon ännu var trolovad”… Varför i all världen väljer Gud en så olycklig tajming för bebådelsen? Så olycklig att rimligen tonårsmamman och den av romerska ockupationsmaktens anställde byarkitekten Josef redan blivit offer för byskvallret i Nasareth. Så olycklig att den rättfärdige Josef var beredd att slå upp förlovningen och diskret försvinna från scenen. Så olycklig att sonen genom hela sin jordevandring och sitt eftermäle aldrig helt kunde ”rentvås” från ryktena. Dessutom hintar Matteus inte mindre än fyra övergreppssituationer i sin annars så stiliserade och tillrättalagda släkttavla. Vill Maria kanske säga #metoo?
Tack Erik
Och tack för att också du vågar dig på att tänka utanför den katolska boxen i katolska kyrkans mest känsliga ämne Jungfrufödelsen. Som jag skriver i inledningen till min uppsats så finns det inte bara ”heliga kor” inom hinduismen utan i överförd bemärkelse även inom kristendomen.
I en av fotnötterna till min uppsats ger jag lite bakgrundsinformation genom att i starkt komprimerad form beskriva den sk moderniststriden som många katoliker och icke-katoliker nog inte känner till.
Jag kopierar in min fotnot här.
”Påven Pius X (1835-1914) pontifikat 1903 -1914 utmärktes av starkt avståndstagande från den sk ”modernismen” som påven i september 1907 i encyklikan ”Pascendi Dominici Gregis – om modernisternas läror” – benämnde som ”summan av alla heresier” och som i sin tur hade föregåtts av dokumentet Lamentabili i juli 1907 i vilket påven fördömde 65 sk modernistiska irrläror formulerade som faktiska påståenden – i min översättning – tex
irrlära nr 62 ”Den apostoliska Trosbekännelsens grundartiklar hade inte samma mening för de första kristna som de har för vår tids kristna.
Irrlära nr 63 ” Kyrkan visar att hon är inkapabel att effektivt upprätthålla evangeliernas morallära eftersom hon hårdnackat klamrar sig fast vid oföränderliga doktriner som är oförenliga med modern utveckling.
Irrlära nr 64 ” Vetenskaplig utveckling kräver att kristendomens begrepp angående Gud, skapelse, uppenbarelse, inkarnation och frälsning justeras.”
Irrlära nr 65 ”Modern katolicism kan endast förenas med sann vetenskap om den förvandlas till en icke-dogmatisk kristendom ; dvs till en bred och liberal protestantism.”
( 8 december 1864 – på dagen för jungfru Marias Obefläckade avlelse – hade påven Pius IX publicerat encyklikan Quanta Cura samma dag han offentliggjorde ett dokument som innehöll en förteckning över 80 irrläror i tiden den
sk Syllabus Errorum. Irrlärorna var också här formulerade som påståenden som kyrkan tog avstånd ifrån.
Tex Irrlära nr 55 ”Kyrkan måste skiljas från staten. Staten måste skiljas från kyrkan.” 1910 införde Pius X antimodernisteden som innebar att katolska företrädare som var präster och lärare i teologi vid katolska läroanstalter och universitet tvingades att genom en lång ed avsvärja sig allt vad modernism innebar. Antimodernisteden avskaffades 1967 av påven Paulus VI. Som exempel löd en nyckelmening i antimodernisteden
” I also condemn and reject the opinion of those who say that well-educated Christian assumes a dual personality-that of a believer and at the same time of a historian, as if it were permissible for a historian to hold things that contradict the faith of the believer, or to establish premises which, provided there be no direct denial of dogmas, would lead to the conclusion that dogmas are either false or doubtful.”
Som exempel på en ”modernistteolog” kan nämnas den irländske jesuitprästen och forskaren George Tyrell SJ (1861-1909) som blev en nyckelperson i den sk moderniststriden och som offentligt protesterade mot encyklikan ”Pascendi Dominici Gregis – om modernisternas läror” i The Times och som exkommunicerades av Rom 1908. Året därpå avled George Tyrell och förvägrades att bli begraven på en katolsk kyrkogård. En prästkollega och god vän Henri Brémon deltog vid begravningen och höll en andaktsbön och gjorde korstecken. För detta suspenderades Brémon från sin prästtjänst som han dock efter en tid återinsattes i. ”
Mot bakgrund av moderniststriden märks fortfarande inom dagens katolska kyrka den stora rädsla katolska yrkesteologer har när det gäller att skriva böcker i känsliga och kontroversiella ämnen.
Att få Imprimatur och Nilhil Obstat var och är en sorts katolsk VDN märkning. När jag läste Raymond E Browns stora epos ”The birth of the Messiah – A commentary on the Infancy Narratives in Matthew and Luke” hade jag hela tiden frågan i bakhuvet hur pass styrd Brown var att få Imprimatur och Nihil Obstat dvs ”officiella deklarationer att en bok inte innehåller doktrinära eller moraliska fel.”
Browns elev Helen Schaberg erhöll naturligtvis aldrig Imprimatur eller Nihil Obstat…… men hon skrev utifrån sitt samvetes överhöghet och tog konsekvenserna av detta……
Min personliga känsla när jag läser Brown är att han gjorde våld på sitt samvete för att få Imprimatur och Nihil Obstat.
Erik vill passa på att här också önska dig God Jul
// Irène