I senaste numret av Signum 3/11 skriver sr Madeleine Fredell OP under rubrik ”Memorandum är ett uppbrott och inte ett uppror” ett utmärkt genmäle till Anders Piltz utifrån hans presentation av Memorandum i Signum 2/11 under rubrik ”Tyskt teologuppror.”
Sr Madeleine skriver som avslutning
”Vi kan påminna oss om att Paulus talade om kyrkan som en ”dialogisk process” i encyklikan Ecclesiam suam från den 6 augusti 1964. Nu har kyrkan, i alla fall i Tyskland, möjlighet att förverkliga denna dialogiska process utifrån de frågor som åtskilliga katoliker ställer idag, men som inte dikterats ovanifrån. Paulus VI påpekade också att en äkta dialog måste ske förutsättningslöst, det vill säga vi kan inte ge något slutgiltigt svar utan måste invänta det som dialogen uppenbarar av sig själv.”
// Irène
PS Jag ber om ursäkt. Jag hade fel när jag i mitt blogginlägg ”Anders Piltz om Memorandum i Signum” 21/3 skrev ”Signum har talat. Causa finita. ”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=2071
Oerhört glädjande att Signum öppnat sig för ett genmäle från sr Madeleine Fredell.
Anders Piltz skriver i en replik till sr Madeleine ”Rubriken Tyskt Teologuppror är satt av redaktionen” .
Underförstått att få läsaren att inse att det är vattentäta skott mellan Signums redaktion och dess redaktionskommitté i vilken Anders Piltz själv sitter ?
Mot bakgrund av Memorandum och dialogprocesserna på kontinenten vore det också oerhört glädjande om Signum tog initiativ till en Signumdag där vi svenska katoliker skulle kunna få lyssna till och delta när våra inhemska teologer som tex sr Madeleine och Anders Piltz mfl inbjuds att tillsammans högt reflektera över och ha en äkta dialog om tro i allmänhet och katolsk tro i synnerhet snart 50 år efter Andra Vatikankonciliet.
Jag kan inte tänka mig ett bättre underlag för ett samtal om TRO än sr Madeleine Fredells föredrag ”En levande tro, kyrkans största utmaning idag. ”
som finns att läsa på dominikansystrarnas hemsida
http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=29
Sr Madeleine skriver
”Det finns anledning att fråga sig om kyrkligt revirtänkande och enskilda företrädares medvetna och omedvetna maktanspråk har något intresse av att förkunna en levande tro som bygger på tvivel och omprövning och icke-kontroll? ”
”Rädslan till trons verkliga kraft till förändringar, skapar hos den människan som antingen önskar makt eller tjänar på status quo ett behov av säkerhet i form av fastställda dogmer och bekännelser, och då är inte steget långt till den totala upprustningen i form av fundamentalism totalitära ideologier eller ateism i sin mer hårdföra form.”
”Det är vår grundkallelse att befria oss från de som härskar över våra liv, vare sig det är Egyptens faraoner eller vår egen bekvämlighet, vare sig det är den allmänna opinionen eller vårt gruppbeteende eller klantänknade. Först då kan vi se verkligheten med en skarpare synskärpa, tolka den även om tolkningen medför smärta och sorg, men det är där vi hittar fram till trons dynamik och kraft som gör det omöjliga möjligt. Det är här vi når in i vår självkännedoms inre cell, förverkligar vår kallelse med Guds nåd. Det är här vi verkligen väljer att vara slavar under ett status quo eller låter oss befrias av den Ande som Gud skänker oss i varje ögonblick, i varje andetag. ”
Klickbara länkar
”Anders Piltz om Memorandum i Signum”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=2071
”En levande tro, kyrkans största utmaning idag”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=2104
// Irène
Vänner,
Madeleine Fredells artikel är bland det bästa och mest klargörande om tro jag läst.
Gert Gelotte
Jag håller med, den känns gedigen och med tydliga hänvisningar till olika källor. Dessutom är artikeln lättläst vilket inte alltid är fallet med det som publiceras i Signum.
Det är tråkigt att Anders Piltz kände sig tvungen att skriva under tidspress, det är aldrig bra för reslutatet. I det här fallet ledde det till en onyanserad bild av hur Memorandum tagits emot, vilket en seriös forskare som Anders Piltz förstås inte kan vara nöjd med.
/Anneli
Anneli
”Det är tråkigt att Anders Piltz kände sig tvungen att skriva under tidspress, det är aldrig bra för reslutatet.”
Signum hade drygt 3 veckor på sig att låta någon skriva något om Memorandum i Signum nr 2. Hur och när och om vad medarbetare ”VARSLAS” att skriva något säger också något om varje tidning /tidskrift.
Allt är relativt och därför går det inte att säga emot AP när denne definierar 3 veckor som ”kort varsel.”
Anders Piltz skriver bla i sin replik till sr Madeleine :
”En journalistisk grundprincip är att noga skilja på nyhetsförmedling och egna meningsyttringar. Min uppgift var att med kort varsel referera de tyska teologernas Memorandum samt några då (28 februari) tillgängliga reaktioner på detta , inte att uttrycka egna ställningstaganden i en debatt som bara börjat.”
”Jag förstår inte att Madeleine Fredells omdöme att min redogörelse ”avfärdar ” uppropet. Inga egna bedömningar redovisas i den korta texten.”
All nyhetsförmedling är en fråga om prioritering. Ingen kan förmedla allt som händer och sker i världen. Man måste välja. Och när man valt vilka nyheter man vill förmedla så tillkommer att också välja hur och hur mycket resp lite man presenterar en nyhet , vad man väljer att citera av berörda parter, vilkas ”reaktioner” man anser adekvata att återge osv.
Det jag vill säga är att all nyhetsförmedling på olika sätt alltid är vinklad på något sätt.
Så även tidskriftens Signums sätt att förmedla nyheten om Memorandum.
AP använder sig bla av biskopskonferensens svar men han gör ett subjektivt val vad i dess svar han vill förmedla. Detta kommenterar sr Madeleine på ett bra sätt genom att för Signums läsare komplettera AP med annat innehåll ur biskopskonferensens svar.
Att ”egna bedömningar kan redovisas” implicit är ett vedertaget faktum. Dvs de exempel och det källmaterial från omvärlden som en artikelförfattare väljer för en specifik artikel säger en hel del om författarens EGNA preferenser här i livet.
Anders Piltz replik till sr Madeleine säger något icke glädjande om Anders Piltz.
Att Signum VÄLJER att ta in ett genmäle till Anders Piltz från en läsare dvs sr Madeleine säger något glädjande om Signum.
// Irène
Vänner,
hur som helst tycker jag att Madeleine Fredells föreläsning påminner om det som vi aldrig kan få höra nog många gånger – att det är skillnad på att tro (to belive) och att tro (to have faith).
Som kristna tror jag vi måste välja. ”To belive” tror jag förutsätter någon form av ghetto med alternativ verklighet – bestämd uppifrån.
”To have faith” medför att tron inte blir beroende av den ena eller andra förklaringsmodellen. ”To have faith” behöver inget revirförsvar.
Gert Gelotte
Vad är det som är katolskt i sr Fredells text? Var Marx katolik?
I går var jag på ett föredrag med sr Madeleine Fredell OP om tron som en dialog mellan människa och Gud. Precis som genmälet i Signum var det gediget och med många intressanta referenser.
En tänkvärd sådan är Ecclesiam Suam från 1964 där Paulus VI beskriver ”kyrkan som en dialogisk process”.
Memorandum, som ju är ämnet här, får väl sägas vara just en sådan dialogisk process som behöver tro i bemärkelsen ”to have faith” för att kunna bli fruktbar.
Den typen av tro tror jag bygger på tillit till Gud snarare än rädsla.
/Anneli
Irène, Anneli, Gert.
Jag vill först bekänna min oförbehållsamma ”faith in” KV och Sr Madeleines kamp mot status quo. Jag tror dock att kampen bara kan lyckas i obrottslig trohet mot det centrala i Guds ord.
Gert, pPå vad sätt skiljer sig naken faith från framgångsteologi/positivt tänkande?
Att läsa Sr Madeleine trosdokument är ett fascinerande äventyr. Hennes perspektiv är svindlande, men det är inte högt svävande teologi i vanlig mening. Man känner tvärtom hur man får fast mark under fötterna när man kommer till en passage som denna:
” I vår kropp, i vår blick och i vår andning finns hela vår historia samlad, inte bara min
personliga historia, utan hela mänsklighetens historia, ja, hela skapelsens historia.” s12
Och efter Boyes dikt om att ana Gud ger hon en koncis summa: ”Att tro är att avläsa en djupare innebörd i tillvaron än den som bara ger sig till känna för ögat.” s10
Frågan är vilken innebörd.
I dialog med de Chardin anger hon en mycket bestämd innebörd; att bli gudomliggjord; ”Att bli gudomliggjord är att leva min egen unika kallelse, det Gud vill med just mitt liv, till fullo.” s11
Det kan knappast sägas bättre. Och så gör hon det: ”Om våra kroppar är Guds tempel och Guds Ande bor i oss återspeglar vi Guds härlighet i allt det vi är.” s11 Det är Guds ord i form av paulinsk teologi med Jesus som främsta förebild..
Den postmoderna flykten från fasta, naturvetenskapligt giltiga utsagor är definitivt över. Samma sak med neoortodox dekonstruktion av bibliska fundamenta. Bibeln är rikligt refererad och citerad.
Om än inte riktigt konsekvent. Hon uppfyller med råge det jag kallar progressiv bibeltolkning, samtidigt blir jag inte helt på det klara med hennes livsfilosofiska utläggning.
Med lite distans går det att se en viss självmotsägelse i grundpremissen. Det är ett livets faktum att tillit, faith, alltid har en riktning, alltifrån mammas ansikte och bröst till den universellt älskande guden, som tagit gestalt på jorden.
Sr Madeleine citerar dialogen Jesus har med fadern till en sjuk son: ”…förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.!! s12
Att tron riktas mot Gud och Jesus som messiansk profet är så självklart att det inte behöver sägas. Vid andra tillfällen är dock den klart uttalade bekännelsen desto viktigare. Se exv Petrus och Tomas bekännelser.
Men detta dementerar Sr Madeleine: ”Här liksom i berättelsen om den kananeiska kvinnan har tron aldrig med bekännelse eller lära att göra.” s12
Uppenbarligen handlar den fruktbara tron i evangelierna alltid om att Jesus står i förbund med den allsmäktige skaparen. Varför skulle annars människorna söka sig till just denne rabbin?
Samtidigt måste jag erkänna att faith-tesen tilltalar mitt universalistiska credo starkt; att vi har tron på en högre makt gemensam med de flesta människor. Jag är viss om att detta kommer att räknas oss till godo oavsett om man inser eller ej att det är på grund av Kristushändelsen Gud kan rädda oss alla till evig gemenskap med sig.
Samuel.
Samuel,
på alla sätt.
Fait är att hysa tilltro.
Framgångsteologi är att bakvägen försöka ta kontrollen över Gud.
Gert Gelotte
Som solrosen riktar in sig mot och dricker solljus,
så gör vi i ljuset av honom som givit oss sitt namn.