Hej Bengt
Det var genom ditt blogginlägg ”Spännande berättelse om ekumenik och evangelisation i Kazakstan” som jag blev varse att Ulf Ekman redan efter 1 år som katolik ansågs mogen att representera katolska kyrkan ute världen där han nu – 2 år efter sin konversion- redan är i full gång med att fungera som katolsk missionär efter att nu senast i Kazakstan officiellt inbjudits med hustru Birgitta av ärkebiskop Thomas Peta i Astana
Du länkar gärna förbehållslöst och alltid helt okritiskt till mycket som har med din gode vän Ulf Ekman att göra som nu tex till hans pod ”20 minuter med Ulf Ekman. ”
https://podtail.com/podcast/tjugo-minuter-med-ulf-ekman/20-ulf-birgitta-om-sin-senaste-resa/
Som progressiv katolik drar jag öronen åt mig att lyssna på Ulf Ekmans och hustru Birgittas totalt reservationslösa berättelse om sitt besök hos ärkebiskop Thomas Peta och hans hjälpbiskop Athanasius Schneider. Ärkebiskopen en ”jättehärlig människa ” ”helt underbar.” Allt var bara ”roligt” ”kul” och ”mysigt” i Kazakstan. Inte någon kritik mot något. Fattas bara när nu försäljningsturnén av boken ”Den Stora Upptäckten” -som först promotats av biskop Anders – nu fick draghjälp av också ärkebiskop Thomas Peta som låtit översätta boken till ryska och varit behjälplig med fortsatt turnerande i Kazakstan. Kan det bli roligare och mysigare ?
Kan vem som helst offentligt representera katolska kyrkan ute i världen ? Ja den frågan ställer jag mig när jag lyssnar på Ulf och Birgitta Ekman? Vidare undrar jag hur aningslös man får vara som katolik när man möter officiella katolska företrädare ? Det är ju ingen hemlighet att det råder en öppen maktkamp inom katolska kyrkans hierarki. I kampen om den ”sanna katolska kyrkan” hör ärkebiskop Thomas Peta och hans hjälpbiskop Athanasius Schneider helt klart till Franciskus motståndsrörelse.
Det vi kallar kristendom har alltsedan sin begynnelse ställts inför olika frågor som krävt liktydiga svar som inte kunnat uppnås med påföljd att kristenheten manifesterat och formerat sig i olika kyrkor och samfund. En gång i tiden utgjorde frågor om Jesus är sann Gud och sann människa och om Maria är gudaföderska eller enbart Jesusföderska orsak till koncilier och till sin tids nätverkande mellan olika falanger och grupperingar. Så har det sett ut och så ser det fortfarande ut än idag. Maktkamp om tolkningsföreträdet är sig lik och nätverkandet likaså. Idag rör sig oenigheterna om kvinnor och homosexuella, om sex och samlevnad och stridigheter mellan pro-life och pro-choice.
Sedan Franciskus tillträdde som påve har även frågan om pastoral barmhärtighet när det gäller frånskilda och omgiftas tillträde till nattvardsbordet också skapat oenighet. Olika reaktioner har manifesterats under och efter förberedande och ordinarie familjesynoder 2014 och 2015 och på Franciskus exhortation Amoris Laetitia.
Det vi beskådar idag skulle kunna sammanfattas som striden mellan en katolsk kyrka som önskar vrida klockan tillbaka till Vat 1 med företrädare i kardinaler som tex Burke och Müller och en katolsk kyrka som önskar förverkliga Aggiornamanto från Vat 2 med bla Franciskus som företrädare som förespråkar parrhesia och barmhärtighet, som tvättar kvinnors fötter på skärtordagen och inte ställer upp på att fördöma homosexuella. Allt detta bidragit till att inomkatolska motståndsrörelser uppstått och grupperat sig i olika nätverk och organisationer. Ett fäste i klar förkonciliär anda finns tex i Kazakstan med polske ärkebiskopen Thomas Peta i huvudstaden Astana och hans hjälpbiskop Athanasius Schneider.
Thomas Peta åberopar sig gärna på påve Paul VI ”författaren till encyklikan Humanae Vitae” och påstår efter ordinarie familjesynoden 2015
”Under förra årets synod försökte Satans rök tränga sig in Paul VI aula. Tyvärr kan man fortfarnade känna lukten av denna infernaliska rök i några av ämnena i arbetsdokumentet (“Instrumentum Laboris”) likaså i några av interventionerna som gjorts av årets synodfäder.”
Abp Tomash Peta, Abp Jan Pawel Lenga, and Bishop Athanasius Schneider
https://www.lifesitenews.com/news/breaking-three-bishops-urge-francis-to-rebuke-pastoral-guidelines-allowing
Athanasius Schneider förkunnar i raljerande ton att
”barmhärtighet av pastorala skäl och som det påstås i våra dagar Guds ömhet bara är en ursäkt för att rättfärdiga försyndelser.”
Katolsk Observatör tillhandahåller gärna mer av Schneiders teologi för den som är intresserad. Exempel
”Den offentliga tvagningen och vanligtvis även kyssandet av kvinnors fötter av en man, som i vårt fall av en präst eller biskop, anses av varje förnuftig person inom alla kulturer att vara något opassande, ja till och med en aning oanständigt. Tack vare Guds visa rådslut är ingen präst eller biskop tvungen att offentligen tvätta kvinnors fötter på Skärtorsdagen, det finns ingen bindande norm för detta och själv fottvagningen är även den fakultativ. http://katobs.se/int_athanasius_schneider_2016.htm
Schneider håller tal på konservativa TV kanaler som man kan lyssna på via internet och där han ofta och gärna citerar dokument från 1 VAT.
https://www.youtube.com/watch?v=ARf1clfAG10
Biskop Schneider ondgör sig också över Franciskus uppfattning att alla människor skulle vara Guds barn.
”Only those are children of God who believe in Christ, who are not born of the flesh or the blood, which is the natural level, but who are born from God through faith in Christ and baptism. This is declared by God Himself in the Gospel of John. The above mentioned statement of the pope contradicts in some way the word of God itself.”
Här ett tydligt exempel på ersättningsteologi.
”The Jewish rejected this Divine covenant, since Jesus told them: ”Whoever hates me also hates my Father” (Jn 15,23). These words of Jesus are still valid for today’s Jews: ”Heaven and earth will pass away, but my words will not pass away” (Mk 13,31). And Jesus said that if you do not accept me, you cannot go to the Father.[23] When today’s Jews reject Christ, they reject the Father and his covenant, too. Because there is ultimately one covenant only, not two covenants: the Old went over to the New Covenant.”
https://rorate-caeli.blogspot.com/2016/04/exclusive-interview-with-bishop.html
// Irène
Hej Irène! Jag prövar att delta i diskussionen här på KV-bloggen igen eftersom du direkt vänder dig till mig i detta inlägg.
Jag kommenterade det som direkt gäller Ulf och Birgitta på min egen blogg. Här vill jag kommentera det du skriver om splittringen i Katolska kyrkan mellan de två inriktningarna du beskriver som ”striden mellan en katolsk kyrka som önskar vrida klockan tillbaka till Vat 1… och en katolsk kyrka som önskar förverkliga Aggiornamanto från Vat 2 med bla Franciskus som företrädare som förespråkar parrhesia och barmhärtighet, som tvättar kvinnors fötter på skärtordagen och inte ställer upp på att fördöma homosexuella.”
Jag är väsentligen enig med dig om beskrivningen och skrev själv nyligen ett inlägg om ämnet: ”Påve Franciskus besvarar kritiken. Genuin thomistisk moralfilosofi bakom Amoris Laetitia, ej nythomistisk antimodernism”
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2017/10/03/pave-franciskus-besvarar-kritiken-genuin-thomistisk-moralfilosofi-bakom-amoris-laetitia-ej-nythomistisk-antimodernism/
Jag har noterat att ärkebiskop Thomas Peta som inbjöd Ulf och Birgitta skrivit och sagt saker som man gärna sorterar in i det antimodernistiska lägret. Jag menar också att många som du kanske skulle betrakta som mycket konservativa inte självklart tillhör det antimodernistiska lägret. Jag räknar t.ex. inte biskop em Benedikt XVI dit, och Kardianl Müller skall man nog vara försiktig med att placera. Han ställer sig helt bakom Amoris Laetitia och påve Franciskus. Men jag tänker inte fortsätta att diskutera personfrågor med dig, detta sagt bara för att konstatera att vi kanske inte är överens om allt.
Min uppfattning är att kursen redan är utstakad i Kyrkan. Andra Vatikankonciliet gäller, och Franciskus har varit mycket tydlig var han står. Han har inte direkt besvarat de fyra kardinalernas dubia ang Amoris Laetitia, men indirekt har han sagt en hel del, t.ex. under sin resa till Colombia som jag nämner i mitt blogginlägg som jag refererade till ovan.
När Kyrkan genomgår en utveckling får man räkna med att det blir spänningar och konflikter och livlig diskussion. Jag tror man får bejaka detta och inte späda på konflikten genom att dela in sig i olika läger. Dessa namninsamlingar vare sig mot eller till stöd för påve Franciskus är jag mycket skeptisk till, jag tror inte det är vad den typen av stöd påven behöver. Det finns nog med konflikter inom kurian. Kardinal Müller, som nyligen intervjuades i NCRegister konstaterar att det inte är ett sunt klimat inom kurian med spänningar och konkurrens där människor vaktar på varandra vilket genererar rädsla och misstänksamhet snarare än konstruktivt samarbetsklimat för kyrkans bästa.
”The biggest danger to the Pope these days are these opportunists, careerists and false friends who are concerned not for the good of the Church, but for their own financial interests and self-advancement.”
Jag konstaterar att inte en enda kardinal och inte en enda katolsk biskop förutom SSPX-biskopen Fellay har undertecknat det senaste uppropet mot påve Franciskus som gällde bl.a. Amoris Laetitia men inte bara vissa ordalydelser i dokumentet ett förhållningssätt han företrätt under hela sitt pontifikat.
Hur stark kritiken än är, och hur intensiva grupperna än blir som vill motarbeta påve Franciskus, så går det inte att vrida tillbaka klockan. Det är en utveckling som började långt före Andra Vtikankonciliet med teologer som Congar, Rahner m.fl som var motarbetade på sin tid men som förebådade konciliet.
Åter till källorna samt att öppna fönstren till den moderna världen var grundläggande för Andra Vatikankonciliet och den utveckling kyrkan genomgått sista seklet. Jag menar att konciliefäderna och den utveckling som skett därefter och som påve Franciskus nu bekräftar är den verkliga återgången till kyrkans urgrund medan det antimodernistiska konceptet varit en parentes under motreformationen och fram till början av 1900-talet. Men fortfarande lever vi i sviterna av detta och diskussionen lär fortsätta länge än.
Hej Bengt
Välkommen hit igen.
”…….och Kardianl Müller skall man nog vara försiktig med att placera. Han ställer sig helt bakom Amoris Laetitia och påve Franciskus.”
Vad beträffar kardinal Müller så har han taggat ner efter att ha tvingats kliva av från sina höga hästar sedan han inte fick sin tjänst som prefekt för Troskongregationen förlängd. Men lyssna på den här intervjun som gjordes innan detta hände…….Vaddå pastoral ?
https://www.youtube.com/watch?v=PhPGrOocZCU&feature=youtu.be
Eller kolla det här !
”The cardinal said that nobody, not even a pope, could change the teaching reaffirmed by St John Paul II”
http://www.catholicherald.co.uk/news/2017/02/01/cardinal-muller-communion-for-the-remarried-is-against-gods-law/?utm_content=bufferd8ad7&utm_medium=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer
Nähä du Bengt kardinal Müller litar jag inte på en sekund. Müller har i åratal visat upp en total avsaknad av empati. Detta symptom i kombination med maktbegär är livsfarligt.
Samma sak gäller Burke som också saknar empatiförmåga. Och samma sak gäller B16. Högste chefens utnämningar säger alltid mycket om chefen själv…….Det blir alltid oerhört behändigt för högste chefen att styra genom att tillsätta de högsta kontrollfunktionerna med personer som är empatistörda. Kardinal Müller har satt skräck inom katolska kyrkan de senaste 5 åren alltsedan B16 headhuntade honom. Han är inte rätt man att nu uttala sig i ”klimatfrågor”.
Jag kan inte förstå hur du kan försvara B16 som i mina ögon skadat katolska kyrkan. Det menar jag oerhört seriöst. Och det sörjer jag på fullt allvar.
Det här blogginlägget var dock mer ämnat åt det som du kommenterar på din blogg.
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2017/10/28/spannande-berattelse-om-ekumenik-och-evangelisation-i-kazakstan/#comment-8005
Du skriver ”Att officiellt representera kyrkan är den lokale biskopens sak, och det skulle se illa ut om Ulf och Birgitta åkte runt i ett annat lands stift utan att förankra det hos den lokale biskopen. Nu kommer de på inbjudan av biskopen, och det är denne som står för det officiella. ”
Genom att jag i rubriken skrev ”offentligt representera katolska kyrkan” så trodde jag det framgick att jag just syftade på ”representation på den lokale biskopens uppdrag.” Jag borde ha skrivit ”officielllt” istället. Jag förstod mycket väl att det krävdes ”förankring” hos biskop Anders och det var det som chockade mig mest ……att biskop Anders vilja är att Ulf Ekman med hustru ska representera katolska kyrkan officiellt utomlands. Det är bara såååååå pinsamt och oproffsigt !
Du skriver att jag ”nog har rätt att Ulf och Birgitta som nyblivna katoliker inte har hunnit sätta sig in i denna inomkatolska strid/diskussion och därmed kanske kan betraktas som blåögda.” ”Ulf och Birgitta får tids nog att orientera sig i allt detta och reda ut var de själva står. ” ”Tids nog” ! Vilken chef skickar ut lärlingar på officiella uppdrag utomlands ? Det var andemeningen i min rubrik !
Du skriver ”Om en biskop, om än konservativ, nu vill främja Ulf och Birgittas bok och engagera dem för evangelisation, så förstår jag att de tackar ja till detta som ligger inom ramen för vad de känner sig kallade till.”
Jag häpnar över ditt svar. I min värld handlar det inte om vad paret Ekman ”känner sig kallade till ”. Det finns massor med katoliker som känner sig kallade till både det ena och andra vilket inte per automatik innebär att de får stöd från biskop Anders att genomföra sina kallelser.
// Irène
Läs Bengts svar här
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2017/10/28/spannande-berattelse-om-ekumenik-och-evangelisation-i-kazakstan/#comment-8021
Och mitt svar här
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2017/10/28/spannande-berattelse-om-ekumenik-och-evangelisation-i-kazakstan/#comment-8022
Det är med förvåning och en känsla av obehag jag tar del av paret Ekmans kallelse och resa. Tack för att Du skrev om detta Irene.
Charlotte Åkerlind