Datoruppkoppling i klosterceller

Konstnär Burkhard Vernuft

Människor går i kloster för att vända sig inåt, för bön och kanske för att slippa världen och för att vända sig till G-d. Leva för G-d. De avger eviga löften. De går in i stillhet och rutin samt disciplin i en värld … för G-d. Jag fick höra här om veckan av en klosterbroder att det nu är nya tider och nya utmaningar. Klosterfolket har i-phone och smartphones och uppkoppling på rummet dvs cellen. Detta var ett problem menade denne klosterbroder. Världen är innanför och inte utanför och tystnaden …ja hur blir det med den? Sitter man i en tågvagn med kräver tystnad så blir man väldigt irriterad om bara en mobil ringer och ännu mer irriterad om den uppringde börjar prata. Detta stannade i minnet och jag kunde inte släppa frågan om huruvida inte hela syftet med en klostertillvaro skakas i sina grundvalar.

konstnär Julian Roux

Inte nog med att vanligt folk och framförallt föräldrar har ett rent helvete med att få sina nära och kära och sina barn (tom småbarn-dagisbarn) vara närvarande när man möts och därför stänga av sina mobiler eller sina Facebooksklickanden …hur går det då med dem som säger sig ha valt tystnaden men själva kanske sitter uppkopplade till sent in på nätterna? Och vilka frestelser ligger inte däri? ”Så varför förbjuder ni inte det då?” frågade jag men det skulle visa sig vara naivt. Hur blir man av med ett databeroende när stort sätt hela omvärlden bygger på datakommunikation. Bankärende, mail och hemsidor. Hur långt ifrån från varandra kommer vi och hur långt ifrån naturen kommer vi…hur långt ifrån vårt eget stilla inre, vår verkliga natur ….kommer vi inte?

konstnär Herman de Vries

Samtidigt som den verkliga rikedomen idag i västvärlden är att få stilla rum för att bli fri stressen och man läser ofta om vikten att ta in på SPA, göra retreater eller ta in på kloster för att få tid för eftertanke. …men så sitter bröder och systrar själva uppkopplade. ??? Världen i en liten maskin på bordet bredvid sängen i klostercellen. Det är inte fel på systrarna och bröderna …det är inte det jag menar men vad är det idag som skiljer mig från en klosterbroder…. då? Förutom att jag måste jobba för att försörja mig  ute i den värld som han/hon slipper men ändå kan ta del av ….genom  en dataklickning. Ja, eller hur? Slutligen sätter jag in  denna underbara bild på en kråkfågel ritad på en husfasad ( i Borås tror jag det var) . Fåglar och änglar behöver inte oroa sig. …och behöver inte vara på sin vakt att förlora sig själva och de kan flyga in i absolut tystnad…fria.

Agneta framför datorn

’