Nya infallsvinklar

Konstnär Jeremias Bucher

Per Brinkemo är ny medlem på Tatis, ateljeförening med galleri för Konst och Vetenskap. Det är glädjande… då han utmanar oss att tänka vidare och bredare om en mängd dagsaktuella etiska, politiska och religiösa/kulturella frågor. Vi svenskar har en vana att falla i den fälla som innebär att vi snabbt kategoriserar varandra när det gäller exempelvis vår inställning till invandring, jämställdhet, integration och för de religiösa: kyrkans fastlagda (av människor) kyrkolära. Detta reglerar debatten och förminskar våra möjligheter till att som fria tänkande individer föra en fruktbar debatt. En icke fri debatt och avsaknaden av ”det goda samtalet” är farligt speciellt i tider av förvirring och oro. Med ett oroväckande politiskt läge i vår omvärld är det vi som bär ansvar för att det kan dyka upp despoter på världens politiska arena. För att reparera världen (Tikkun olam) måste vi våga tänka omsorgsfullt på vår okände broder och systers kulturella och religiösa uppväxtmiljö. Såsom vår okände broder/syster måste lika omsorgsfullt förstå oss. Vi måste våga tala med varandra utan rädsla!

Jag har fått tillåtelse av Per att länka ytterligare en tankeväckande text här på bloggen. Om hederskultur. Jag hoppas att få återkomma med fler texter av honom eftersom han som teolog och journalist berör hela tiden de frågeställningar vi själva har …här på bloggen. Två citat.

”Hederskultur är kollektivets kontroll och förtryck av individen. Män, såväl som kvinnor, är både offer och förövare om än med olika roller. Hederskulturen är sprungen ur en kollektivistisk samhällsorganisationsform. Den gemensamma nämnaren för det hedersrelaterade våldet med dess olika yttringar är därför varken sedvanligt patriarkalt förtryck, en viss social klass eller en specifik religion. Den gemensamma nämnaren är klansamhället.”

—————–

”En socialsekreterare berättade om en flicka som sökt hjälp för problem i familjen. Flickan hävdade att hon var utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck och skulle giftas bort. Socialsekreteraren berättade att hon först inte kunde tro att flickans berättelse stämde. ”Hon var ju kristen.”

Kommentaren blottlägger något av den förvirring och okunskap som längre rått, och i vissa fall ännu råder, också bland många som har som profession att hjälpa och skydda utsatta. Den belyser vikten av att förstå, på ett djupare plan, vad hederskultur är och vilka rötter den har.”

Här länk som jag nu stolt konstaterar att jag lyckades föra in!

http://kvartal.se/artiklar/hederskultur-under-radarn

Agneta