Påven hyllar Sverige för att vi är ett 10 miljoner land som tagit emot över 800000 flyktingar. Att vi är ett föregångsland. Och att det är imponerande att vi mer oroar oss för att hur vi ska kunna ta hand om dom på bästa sätt istället för att vara rädda för att ta emot fler. Detta sagt i en intervju i tidningen Pais.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/paven-hyllar-sverige-vill-vanta-och-se-med-trump/
Ja, han har delvis rätt men glömmer nog lite att Sverige har ett växande parti sverigedemokraterna. Men nog är det så att vi ska vara stolta över att Sverige som världens mest sekulariserade värld är den mest humana. Och med tanke på att vi ger nästan mest bidrag i världen så ska vi än mer vara stolta.
Och för att relatera lite till min och Gerts debatt under ”Tikkun Olam” så är Sverige med andra ord snällare än de flesta katolska länder. Sverige är dock inte katolskt och har ingen statskyrka vilket kanske inte ens påven fattade då vi har fortfarande en ”ärkebiskop” som vore det Sveriges ärkebiskop. Istället har vi en förmögen luthersk kyrka (skog, fastigheter och jord) som knappt har några besökare och som i sina lokaler som står tomma mycket väl kunde släppa in flyktingar.
Kyrkorna gör inte mycket. Caritas en del …hoppas jag. Erikshjälpen väldigt mycket. Staten gör mycket. Och det sekulariserade folket gör mycket. Så varför inte begära de tomma lutherska lokalerna tillbaka till folket?…de har ju betalat dem! Fattigt folk förr betalade lokalerna som nu kunde rymma nya fattiga folk. En försoningen och Nådens möjlighet.
Agneta
Agneta,
kyrkorna gör faktiskt en hel del och att lokalerna knappt har några besökare stämmer inte med min erfarenhet.
I Göteborg är det kyrkor som står öppna när det blir livsfarligt kallt att sova ute. Kommunen betalar personal. Svenska kyrkan står för lokaler och volontärer, rekryterade av frikyrkorna, hjälper till.
Bilden av tomma kyrkor är delvis missvisande. Sant är att högmässan i Svenska kyrkan inte lockar några folkmassor, men verksamheten är mycket bredare än så. Man kan göra Guds tjänst även utanför högmässan. Inte minst som volontär i olika sammanhang. Även musikverksamheten har en andlig dimension, eller hur?
Gert
Gert,
Jag vet att du har kunskap och erfarenhet om detta som inte jag har. Och att du själv gör mycket för de utsatta. Jag skäms.
Men jag har på sistone hört från flera håll att kyrkorna gör lite. Christian Lundbergs bok ”G-d är inget främmande namn” omnämnde det ofta liksom jag har hört från broder Björn hos dominikanerna i Lund liksom från några andra. En rik företagare som coachar unga flyktingar bl.a. Och så en sista krönika av Ann Heberlein där hon skriver att hon lämnar sv.kyrkan just pga att de inte gör något för flyktingar. Ann Heberlein är Ann Heberlein, men ändå.
Jag kan dra för stora växlar och kan inte själv verifiera det egentligen eftersom jag lever i en skyddad verkstad av och med konst. Men frågan är uppe på tapeten och det är ju bra oavsett om jag har fel eller ej. Hoppas andra skriver om de vet något. Reellt.
Musik har absolut en andlig dimension! Jag hade gärna levt med en kompositör som upplevde vart ljud som del av en osynlig symmetri av musik och som kunde påvisa dessa rytmer och dess timing. The flow of music, kanske det heter. Vilken värld skulle inte öppnas inom en. Tänk bara på när det låter i rören och man tror sig höra sång…istället för att bli livrädd för att vara schizofren skulle man bara slappna av och njuta. Och musik som läkning: definitivt.
Fast nu kom vi från ämnet.
Jag ger mig… mina erfarenheter för att skriva inlägget var inte solklara.
Agneta
ps: 7000 olika besökare från Sverige denna vecka. e rättare exakt 6980 olika ipnr från Sverige.