Den 85-årige fredsaktivisten Uri Avneri säger i veckan som gått i en intervju till Sveriges radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Ödén.
”Det handlar om Israels känslomässiga avtrubbning och om Israels kollektiva självsyn. Att vi inte kan se någon annan än det judiska folket som offer. Det palestinska lidandet går ändå inte att jämföra med vårt.”
Uri Avneri utmålar ett skräckscenario med en ”enad arabvärld som omringar Israel under Islams gröna fana.”
( Uri Avneri har ett förflutet som journalist och medlem i Knesset. I sin ungdom tillhörde Uri Avneri den allt annat än fredliga sioniströrelsen Irgun. 1993 grundade Uri Avneri fredsrörelsen Gush Shalom. )
Uri Avneri syn delas också av Hareetz journalisten Gideon Levy som till Cecilia Ödén berättar att han aldrig fått så stor mängd e-postreaktioner som under den senaste 3 veckorsperioden efter en artikel han skrev i Hareetz ”Någon måste stoppa detta vansinne”. Reaktionerna från omvärlden till 90 % positiva medan reaktionerna inifrån Israel mestadels hatiska och negativa.
”40 års ockupation har förstört Israel. Vi ser inte längre palestinier som människor som oss själva.”
”Antingen måste Israel ändra sina värderingar eller ändra på verkligheten. Israel har beslutat att ändra på sina värderingar. ”
Gideon Levy berättar om opinionsundersökningen nyligen på frågan om Israel gått för långt i kriget i Gaza. ” 82 % av Israels befolkning ansåg inte detta. ”
Jag tror att det är oerhört viktigt att som Cecilia Ödén nu gör, lyfta fram – i Israel svaga röster- som Uri Avneri och Gideon Levy.
Dessa 2 pekar på det mest centrala i sammanhanget. Israels avhumanisering av palestinierna och de ödesdigra effekterna av detta, som i slutändan kan komma att slå tillbaka med bumerangeffekt på Israel själv.
Även Hareetzjournalisten Amira Hass omnämndes av Cecilia Öden som en viktig röst i detta sammanhang.
Den känslomässiga avtrubbningen – bristande empatiförmågan – hos majoriteten av Israels befolkning tycks också innefatta en blockering av gott och nyanserat omdöme när det gäller att bedöma omvärldens reaktioner. Minsta kritik av Israels politik klassificeras som antisemitism och som ett led i att vilja Israels undergång. Interna kritiker stämplas som förrädare och avfällingar.
// Irène
Irène
jag tror traumatiseringen av det judiska folket förklarar mycket. Kanske kan man också tala om något som liknar traumatisering hos oss andra. Vi som är barn och barnbarn till den generation européer som lät förintelsen äga rum.
Hur skall man annars förklara att intelligenta människor med den palestinska katastrofen framför ögonen kan fortsätta att hävda att det är Israel och israelerna som är offret.
Vi vill kompensera där våra föräldrar och farföräldrar brast.
Men vill vi Israelerna väl måste vi börja med att vilja palestinierna väl. Israel kan bara överleva vid sidan av och i fred med en palestinsk stat. Allt annat är att skjuta katastrofen framför sig tills den inträffar.
Gert gelotte
Gert
Du har rätt och därför är det som oroar mig, som är barn och barnbarn till förintelsens offer, vad som kommer att hända det judiska folket när nu snart inga vittnen finns kvar med ett nummer inbränt på kroppen att visa upp för omvärlden och därmed kunna yrka på medkänsla och gottgörelse. ”Se vad ni har gjort mot mig .”
Det Israel skulle behöva är att få världssamfundets hjälp att flytta bort bosättarna från Västbanken, ty frivilligt kommer de ALDRIG att ge sig.
Det ligger per definition i begeppet FANATIKER och därför ligger det i sakens natur att ingen israelisk politiker kommer att själv klara en sådan uppgift. Det skulle innebära antingen politiskt självmord eller risk att bli mördad, då varje eftergift för palestinierna tolkas som svek och förräderi av den övervägande delen israeler.
När Yithzak Rabin 1993 efter Osloavtalet och handskakningen med Arafat utanför Vita huset i Washington påbörjade en fredsprocess blev han som bekant 2 år senare mördad av Yigal Amir, en religiös judisk fanatiker som just såg Rabin som förrädare.
1 månad innan Rabin blev mördad höll han ett tal i Knesset där han sa
”Vi återvände och byggde en nation här landet. Men vi återvände inte till ett tomt land. Palestinier stred mot oss under 100 år av pogromer och blod. Tusentals på båda sidor har dödats när de stridit om samma land. Vi kan forsätta att döda och bli dödade eller också så kan vi försöka få stopp på den här ändlösa blodsutgjutelsen. Vi kan ge freden en chans. ”
Uri Avneri kommenterar talet. ”För att komma från en sionist ansågs det som kätteri.”
När Rabin tillträdde som premiärminister 1974 var han emot den då begynnande bosättningen men motarbetades av sin säkerhetsrådgivare Ariel Sharon.
Uri Avneri (Israels klokaste man idag?) som kände Rabin har kommenterat ”En logisk man som Rabin borde ha stoppat bosättningen direkt. Annars kan man inte uppnå fred med palestinierna. Det var svårt för honom att se en bosättare. Bosätttningen var livsnerven som gick genom den sionistiska kroppen.”
Om den fredsprocess som följde på Osloavtalet säger Uri Avneri ”Man kan inte hoppa över en avgrund med 2 hopp. Rabin var låst vid militära koncept, vilket hindrade honom att ta det stora steg framåt som han borde ha gjort. Rabin var inte kapabel till det.”
Gert, jag tror att det enda våld som idag skulle behövas i Mellanöstern är det våld som kommer att krävas för att förflytta de totalt fanatiska bosättarna och här måste världssamfundet hjälpa till på något sätt.
Jag säger som Uri Avneri ”Det gäller att ta språnget över avgrunden i ett hopp.”
Det avgörande hoppet mot fred.
// Irène
Irène,
jag instämmer till hundra procent. Om det var något jag insåg under min veckolånga resa på Västbanken, så är det att bosättarna är den enda nyckeln till fred som finns.
Alltså: En palestinsk stat bestående av hela Västbanken och Gaza är inte målet för fredsprocessen. Den är förutsättningen för en fredsprocess.
Det finns ingen tid för mera prat om en tvåstatslösning samtidigt som bosättarbefolkningen växer med fem procent om året (FN:s beräkning).
Bosättarna måste flyttas med tvång och den enda makt som kan tvinga Israels regering till en sådan handling är USA.
Gert Gelotte
Gert
”Men vill vi Israelerna väl måste vi börja med att vilja palestinierna väl. ”
Så sant som det är sagt.
Måtte detta bli motto också för Barack Obamas kommande politik.
// Irène
Må denna installationsdag av president Barack Obama bli en inledning
till en ny politik för USA, både internt och framförallt ute i världen, för en ökad
ömsesidig respekt och bättre samarbete med FN. För att USA lyssnar bättre och använder sin
makt på ett bra sätt. För palestiniernas och israelernas väl.
Grattis Barack(a) Obama!
Krister
Gert Krister
Let’s have a dream
// Irène