Så har Franciskus återvänt hem efter sitt historiska ekumeniska besök i Sverige som jag följt på avstånd på TV och i media.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/paven-vinkade-adjo-pa-ett-blasigt-malmo-airport
2 bilder som särskilt dröjer sig kvar är nedanstående
Franciskus och biskop Munib Younan, Lutherska världssamfundets ledare, undertecknade sina åtaganden att arbeta i sämja.
”Påve Franciskus omfamnar Martin Junge, generalsekreterare för Lutherska världsförbundet, i samband med den ekumeniska bönen i Lunds domkyrka. Snett till höger syns ärkebiskop Antje Jackelén.” Foto: Andrew Medich/AP
http://www.svd.se/omfamning-satte-punkt-for-499-ars-religiosa-konflikter
// Irène
PS Men det är med sorg jag konstaterar att alla katoliker inte är lika glada – nej inte alla lutheraner heller -men jag blir särskilt betryckt av katolska media.
Den negativa tonen i Katolsk Magasin där Bitte Assarmo – samma dag påven anländer – gör sig till tolk för ”katoliker” och ”katolska värderingar” som om alla katoliker tycker lika.
”Påve Franciskus beskrivs ofta som den påve som ska förändra Katolska kyrkan i grunden. Riktigt vad denna grund består av berörs sällan, men bara det faktum att förändring ständigt framställs som nödvändig visar att det finns en utbredd misstro mot katolska värderingar.”
”Men för svenska katoliker….” ”Svenska katolikers oro är alltså förståelig etc….”
Svenska katoliker hit och dit. Jag tycker Bitte Assarmo ska tagga ned.
För att inte tala om Katolsk Observatör som jag bedömer som mer eller mindre motståndare till nuvarande påven vilket KO inte ens försöker dölja utan ofta hänvisar till, översätter och refererar till internationellt kända katolska präster och kardinaler som inte stödjer Franciskus. B 16 betydligt populärare på KO. Ja läser man KO så kan man tro att B16 fortfarande är påve.
Även Signums ledare idag ”Vad får vi hoppas”? skriven av Phliip Geister SJ blir för mig en mycket nedslående text där ”friktioner och problem mellan Stockholms katolska stift och Svenska kyrkans ledning” anses viktigt att lyfta fram.
Så här kränkande skriver en svensk katolsk jesuit om svenska kyrkan samtidigt med påvebesöket.
”Men Svenska kyrkans besvikelse över katolikernas bristande ekumeniska intresse kan inte dölja de stora problem som hon själv brottas med. Sexton år efter skilsmässan från staten kvarstår intrycket att man möter en tonåring som försöker komma underfund med vem hon är. Det höga antalet utträden ur Svenska kyrkan, bristen på egna andliga källor och teologiska rötter och en fortskridande förlust av legitimitet som kulturbärande institution i ett land där under tiden andra krafter har lagt beslag på begreppet ”svenskhet” är några av ingredienserna som bidrar till försvagat självförtroende och ett motsvarande uppblåst ego.”
Irène,
ja både KM och Signum bjuder på trist läsning. Men så bekräftas också känslan av att katolska stiftet egentligen inte vill ha någon enhet – annat än på egna villkor och kanske inte ens då.
Det är nog bara att konstatera att katolsk tro i Sverige som den definieras av BÄ och så kallat katolska media är mer sekteristisk än katolsk. Det vill säga man insisterar på att den egna trostolkningen skall vara normerande för alla andra. Det är en hopplös inställning.
Men det står varje katolik fritt att av eget val välja bort sekterismen. Trons gemenskap finns, det är bara att börja praktisera den. Det är högst berikande och det gör inte ont. Jag lovar 🙂
Gert