Anders Piltz skriver i DAGEN en krönika under rubrik ”Tre vägar till försoning”
”Jag tror på tre vägar till försoning Kunskap Vänskap Aktning”
En reflexion angående Aktning.
”Aktning. Ordet har en vacker dubbelmening. Man håller någon i aktning, man respekterar olikheter och andra bedömningar. Man är aktsam om den andre och undviker allt som kan såra.”
http://www.dagen.se/kronikor/tre-vagar-till-forsoning-1.786952
Att såra har ju med känslor att göra och det som har med känslor att göra hör ju till den subjektiva sfären.
En oundviklig undran blir därför vem som har tolkningsföreträde att avgöra OM / NÄR / HUR ”den andre” känner sig sårad ?
Sändaren eller mottagaren av ett uttalande eller påstående ?
Jag blir en aning bekymrad över att det just är Anders Piltz som högtidligt tar till orda i ämnet.
Hur känner en ärkebiskop i Svenska Kyrkan som glädjer sig åt firandet av ett 850 års- jubileum av ett kristet ärkebiskopssäte i Sverige som katolska biskopsämbetet demonstrativt bojkottar och därefter av ”11 katolska forskare” med just Anders Piltz i spetsen anklagas för att som ärkebiskop ”av lutherska folkkyrkan ha monopoliserande tankereflexer över historien”.
http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkan-forsoker-ta-monopol-pa-historien-1.92453
Jag bara undrar.
// Irène
Irène, vänner,
jag tycker Anders Piltz skriver mycket bra. Jag citerar gärna följande formulering och gör den till min:
”Det finns inga enkla beskrivningar av reformationens komplicerade skeenden, det historiska arv vi bär, av både rikedomar och belastningar. För det går inte att hoppa över historien och låtsas att den inte finns.”
En försoning som inte är ett släta över förutsätter att man tar itu även med det som gör ont. Man tvättar såren för att de skall läka utan att det bildas nytt var under sårskorpan.
Anders Piltz har genom att sprida kunskap bidragit mer till ekumenisk sårvård och en hållbar läkning än de flesta. För det förtjänar han uppskattning och respekt.
Anders Piltz får naturligtvis som vi andra tåla kritik, även hård kritik, men någonstans bör debattregeln att nog är nog kugga in. Gör den inte det övergår kritik till personförföljelse. Låt oss tänka efter innan vi hamnar där. Det vore definitivt mot andan i Katolsk Visions manifest om Katolsk Visions blogg görs till en arena för personliga hatkampanjer.
Gert Gelotte
Gert
Så länge Anders Piltz inte anser att ”nog är nog ” av rättfärdigande så länge förbehåller jag mig rätten att invända.
// Irène
Irène,
?
Gert
Jag tror ärkebiskop Jackelén och hennes medarbetare gör klokt i att vara vaksam mot biskop Anders och hans närmaste. Förhoppningsvis har de inget sattyg i tankarna, men skandalen i samband med Berget är ett varnande exempel.
Anneli
Anneli,
vi är överens om att katolska stiftet skötte konversionerna på Berget klumpigt. Jag känner inte till de djupare orsakerna och utgår därför från att det handlade om tanklöshet. Rimligen har biskop Anders och hans närmaste dragt lärdom.
”Sattyg” är ett starkt ord. Att ha dylikt i tankarna förutsätter ond vilja. Vet du något som jag inte vet eller övertolkar jag dig?
Gert
Gert
”…….utgår därför från att det handlade om tanklöshet.”
Min bedömning är att Bergets agerande INTE handlade om ”tanklöshet” utan om en mycket medveten strategi.
När det handlar om hur ekumenik ska bedrivas är till och med Vatikanen splittrad. Franciskus versus Müller skulle man lite förenklat kunna uttrycka det hela. Splittringen går genom alla led ända ned på gräsrotsnivå.
Bergets ledning tillsammans med BÄ -Fredrik Emanuelsson – har uppvaktat Müller i Vatikanen och ställt sig under hans beskydd och därigenom sårat och kränkt såväl berörda parter inom Svenska Kyrkan men även katolska företrädare och lekmän.
Bjärka-Säby och Peter Halldorf uppfattar ekumenik snarare utifrån Franciskus horisont. Dessa två uppskattar och tyr sig mot tex grundaren av Bose kloster Enzo Bianci – den universella katolska kyrkans i mina ögon främste ekumen. Att jämföra Bergets skyddspatron Müller med Bianci är som att jämföra natt och dag. Enzo Bianci symboliserar katolska kyrkans NYA gryning och Müller katolska kyrkans mörka natt.
Per Åkerlunds historiebeskriving av Berget i sitt kapitel i Rykande vekar där han tex helt raderat namnet Hans Hof – som är den som introducerat Zen meditation i Sverige och räknas som ”initiativtagaren till Meditationsgården i Rättvik” – visar också på en medveten strategi snarare än ”tanklöshet.”
http://www.svd.se/zen-oppnar-dorren-inataven-for-den-kristna-manniskan
Så här låter det idag på Bergets hemsida
”På Meditationsgården lär man ut kristen djupmeditation enligt za-zenmetoden. Za-zen betyder ”sitta till stillhet“.
// Irène
Ett ärkebiskopssäte som har stått tomt i 459 år är väl inte så mycket att jubla för?
Yaroslav
Vi får tycka olika.
Antje Jackélen och svenska kyrkan betonar och räknar den kristna NÄRVARON i Sverige medan man från katolskt håll betonar och räknar den katolska närvaron. Ditt sätt att uttrycka dig visar på faran med det katolska synsättet som inte för ekumeniken framåt.
// Irène
Iréne,
omdömet ’mycket medveten strategi’ är starkt. Vet du något som styrker detta? Vet någon av våra läsare något?
Gert
Ja Gert jag vet en hel del men allt jag vet lämpar sig inte att diskutera på KV blogg.
Det råder delade meningar i den svenska tvärkyrkligheten om ”ekumenikens väg”
Jag håller med Peter Halldorf – ”Berget går inte ekumenikens väg”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=17452
// Irène
Gert,
Sattyg är ett starkt ord och medvetet valt. Iréne redogör för, i alla fall en de,l av turerna bakom det som hände med Berget på ett bra sätt. Stockholms katolska stift agerande lämnade där mycket i övrigt att önska av t.ex. hederlighet.
Jag ser också det ständiga hackandet på Svenska kyrkan från predikstolar och i skrift som en medveten strategi. Ungefär som politiska partier försöker misstänkliggöra varandra. En nivå religiösa samfund som Katolska kyrkan inte borde sänka sig till.
Allt det här kan vara uppladdning för något sattyg Bä planerar i samband med Luther-jubileet. Det kan också vara så att man faktiskt tänkt om och tänker lyda Franciskus uppmaningar. Men som sagt vaksamhet är på sin plats från Svenska kyrkan.
Anneli