Sr Madeleine
7 augusti repriserades i programmet Människor och Tro – ”Männens makt och kvinnors strävan efter inflytande i församlingen”
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757841?programid=416
en intervju med dig och Anders Piltz från ett tidigare program 10 mars som handlade om katolska kvinnors eventuella möjlighet att i framtiden få predika i mässan.
Du lyfter i direktsändning i radion in frågan i Stockholms katolska Stift om ändring i kanonisk lag för att även icke ämbetsvigda lekmän skulle kunna få tillstånd att hålla homilia i katolsk mässa och du får positivt gehör av Anders Piltz – Stiftets biskopsvikarie för gudstjänstlivet.
Du säger ”En enkel process ändra en paragraf i kanonisk lag som säger att endast ämbetsvigda personer får hålla homilia i mässan. Även kompetenta lekmän och lekkvinnor skulle kunna få venia – term i svenska kyrkan att få tillstånd att ge homilia i mässan. Jag ser inte det som en omöjlig process. ”
Anders Piltz svarar : ”Förnuftigt förslag som absolut bör diskuteras. Jag har själv alltid funderat över varför man inte skulle kunna ge tillstånd till kompetent lekfolk att hålla homilia under mässan eftersom vi då skulle bli berikade med nya erfarenheter. Personligen är jag för att revidera Canon § 767.”
Så kommer samtalet in på kvinnliga präster varvid Anders Piltz uttrycker något för mig mycket förbryllande
”Prästvigningen räknas som ett sakrament i den katolska kyrkan och man ändrar inte på ett sakrament. Det är där svårigheten ligger jämfört med svenska kyrkan som inte ser prästämbetet som ett sakrament utan i första hand som ett predikoämbete.”
Anders Piltz får det att låta som om ett sakrament i sig vore något könsbundet ……Som om sakramentet – i detta fall prästvigningens sakrament – självklart underförstått blir mindre sakrament / mindre helig handling eller inget sakrament / ingen helig handling alls om en kvinna skulle få del av det…..?
Alla andra sakrament har ju kvinnor tillgång till. Man brukar säga att katolska kyrkan har 7 sakrament men mer korrekt vore att säga att katolska kyrkan har 7 sakrament för män och 6 för kvinnor. Den ortodoxa kyrkan talar om kyrkans mysterier / hemligheter men jag undrar ändå om du skulle kunna förklara detta för mig stora mysterium att kvinnor ej har tillgång till prästvigningens sakrament. Jag köper inte det gängse argumentet med att Jesus enbart valde manliga apostlar. Jesus valde bara judiska män men den regeln blev inte normgivande. Och efter Judas frånvälle från apostlagruppen drogs lott om efterträdaren. Inte heller lottdragning förblev normgivande för framtida val av klerker.
Mvh
// Irène
Sr Madeleine svarar
“Visst är prästvigningen ett sakrament men att det av den anledningen skulle vara reserverat för män är inget hållbart argument. Då skulle väl alla sakrament vara det! Och att det av den anledningen inte skulle kunna öppnas för kvinnor håller inte heller. Och det är inte därför som det enligt nuvarande lära är förbehållet män. Det finns egentligen bara ett argument som kan framföras och det kan även användas som stöd för att öppna ämbetet för kvinnor. Det är traditionsargumentet, att kyrkan aldrig vigt kvinnor till präster eller uttryckt som att kyrkan alltid bara vigt män till präster. Nu är inte Traditionen något statiskt och absolut. I begreppet ligger möjligheten till läroutveckling, förändring och reform, något som skett och sker hela tiden i kyrkans liv. Tradition innebär att vi för något vidare men att vi också anpassar det vi för vidare till den tid och den miljö vi befinner oss i.
Företeelsen Ecclesia semper reformanda est, att kyrkan alltid är stadd i förvandling, täcker just den verkligheten. Sedan kan en rad argument framföras mot att öppna prästämbetet för kvinnor men de går också alla att bemöta. Somliga menar att prästämbetet som reserverat endast för män är en ofelbarhetsdogm. Det är det inte trots att påven Johannes Paulus II och dåvarande prefekten för Troskongregationen, kardinal Joseph Ratzinger, försökte få det att se ut så. Johannes Paulus II skrev däremot ett Motu Proprio 1998 där han införde begreppet “definitivt avgjorda utsagor” och dit menade han att det manliga prästämbetet hörde. Det här var inget som han hade konsulterat kyrkans biskopar om på bred nivå, alltså inget som helst kollegialt beslut. Dessutom går ett Motu Proprio att ändra av en annan påve. “Definitivt avgjorda utsagor” är knappast något som hör till traditionen utan var ett försåtligt sätt att 1998 få tyst på debatten. Bland en del kyrkliga ämbetsbärare lyckades tilltaget.
Men nu har Anden släppts ut ur flaskan igen och man hör åter försiktiga tillrop om möjligheten till att öppna prästämbetet för kvinnor i alla möjliga kretsar. I Rom har jag hört framträdande personer säga ‘If you don’t ordain them, don’t baptize them either!’ (‘Om man inte viger dem, så döp dem inte heller’!). Nyligen tillsatte påven Franciskus en kommission som ska studera möjligheten att viga kvinnor till diakoner. Det är första steget. Vi måste också få dopteologin och ämbetsteologin att hänga ihop. I dopet döps vi till Kristus, att representera Kristus för världen. Vi ska alltså alla döpta handla i Kristi person, vi är döpta till präst, kung och profet enligt det så kallade allmänna prästadömet. Att vigas till att tjäna som präst i kyrkans gemenskap betyder ingalunda att prästen representerar Kristus bättre eller mer. Det är en tjänst som givetvis också en kvinna har möjligheten att utföra efter vederbörlig prövning.”
Forts följer
Tack, tack och åter tack, sr. Madeleine! Det blir så tydligt i ditt svar att låsningarna i Rom åtminstone till dels härstammar från de verkliga ”modernisterna” i samtiden, JP II och Ratzinger.
Vänner,
inte så sällan hör jag katolska präster säga att de inte har några problem att samarbeta med Svenska kyrkans kvinnliga präster eftersom prästvigningen inte är något sakrament i Svenska kyrkan.
Som jag förstår det är sakrament en sammanställning av viktiga mysterier i Nya Testamentet. Ser vi till världens kyrkor är antalet godtyckligt. Allt mellan två och sju förekommer. Efter andra vatikankonciliet blev det populärt att tala om Kyrkan som ursakramentet. I så fall har vi katoliker 1 + 7 sakrament. Man skulle också kunna hävda att vi missat fotatvagningens sakrament.
Men spelar det egentligen någon roll vad vi kallar företeelser som har sin grund i Skriften? Kan vi påverka innebörden med vårt språkval och vår systematik?
Den som får uppdraget att leda eukaristifirandet är präst. Blir man mer eller mindre präst beroende på vilket namn ceremonin har? Jag tror inte det. Uppdraget är ju detsamma.
Gert