Lyssna på intervju i Dagen med Peter Halldorf om ekumenik utifrån hans nya bok
”Att älska sin nästas kyrka som sin egen – manifest för kristen enhet och ett ekumeniskt perspektiv på Petrusämbetet”.
http://www.dagen.se/kultur/peter-halldorfs-hjarta-slar-for-ekumeniken-1.757230
Peter Halldorf om ekumenik
– Det börjar inte med att vi försöker komma överens på bokstavens, lärans och idéernas område.
– Vad är din dröm för ekumeniken?
– Jag vill tro på kyrkans synliga enhet och det tror jag inte manifesteras genom att vi organiserar våra kyrkor annorlunda och slår samman. Utan det får sitt synliga uttryck i att vi kan mötas från alla kyrkofamiljer kring samma nattvardsbord.
– Jag ser tecken som är hoppfulla. Det finns idag miljöer, människor och platser som har teckenkaraktär, som föregriper någonting vi längtar efter, drömmer om , hoppas på. Det är hoppfullt och håller hoppet vid liv. Ibland kan också murar brytas ned snabbare än vi väntat oss. Det ligger i Andens karaktär att det är oförutsägbart och ofta överraskande när Gud verkar.
I sin nya bok utvecklar Peter Halldorf en syn på Petrusämbetet som han delar med många andra kyrkoledare inom andra kyrkofamiljer utom den katolska.
Jag citerar ur boken
”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan ska jag bygga min kyrka.” ”Är det Petrus person som Jesus avser när han säger ”på den klippan skall jag bygga min kyrka”? Eller är det den bekännelse Petrus gett – ”Du är Messias, den levande Gudens son ” – som är den grund på vilken kyrkan byggs? ”
”Församlingen är grundad på klippan Kristus.”
Peter Halldorf citerar den ortodoxe teologen Olivier Clément ”I denna betydelse är varje enskild troende och alla troende i gemenskap ”arvtagare” till Petrus .”
Halldorf citerar även olika kyrkofäder tex Ambrosius på 300-talet som skriver om den romerske biskopens företräde som ”består i bekännelsen, inte i hedern; det rör sig om tro, inte om jurisdiktion.”
”Så länge Rom hade biskopar som efterlevde principen om den romerske biskopen som servus servorum Dei, Guds tjänares tjänare, kan man förvisso tala om ett Petrusämbete som stod i enhetens tjänst och till viss del utövade en profetisk roll till välsignelse för hela kyrkan. ”
”När Rom däremot fick biskopar som missbrukade sin ställning, började Petrusämbetet bli en symbol för makt, med splittring och svåra motsättningar som följd. På den vägen har begreppet ”påve”, i synnerhet på protestantiskt håll men även bland ortodoxa, kommit att förknippas med ett oacceptabelt primat.”
Halldorf betonar den urkristna ”enheten med Rom inte under Rom.”
”Katolsk är motsatsen till provinsiell och än mer till sekteristisk.”
”Efter reformationen och Luther kom dock katolsk och protestantisk att bli mer konfessionella termer. Katolsk blev liktydigt med romersk-katolsk och protestantisk blev en negation till detta.”
Halldorf citerar kyrkovetaren Sven-Erik Brodd ”Svenska kyrkan blev protestantisk när medvetenheten om denna bestämning överskuggade hennes medvetande om att vara en katolsk kyrka.”
Halldorf citerar även Franciskus som ”förvånat många genom att uttryckligen uppmana människor dragna till den katolska kyrkan att inte konvertera utan verka som brobyggare där de finns.”
”I påvens anda talar nu allt fler om att ”konvergera” snarare än att ”konvertera.” ”
// Irène
PS En miljö, en människa och en plats med ”teckenkaraktär” som Peter Halldorf bla nämner i sin bok är Bose ekumeniska kloster i Piemonte i Italien och dess grundare Enzo Bianchi.
Bland Jesu vänner i Bose – Monastero della bouna volontà
Bose – ekumenik utan prål och åthävor
22 juli 2014 utnämnde Franciskus Enzo Bianchi till rådgivare för Påvliga Rådet för kristen enhet.
The Holy Father appoints br. Enzo Bianchi consultor of the Pontifical …
Ytterligare en person med ”teckenkaraktär” är Gunnel Vallqvist
Irène,
jag instämmer helt med Peter Halldorf när han säger:
”Jag vill tro på kyrkans synliga enhet och det tror jag inte manifesteras genom att vi organiserar våra kyrkor annorlunda och slår samman. Utan det får sitt synliga uttryck i att vi kan mötas från alla kyrkofamiljer kring samma nattvardsbord.”
Men då måste man börja villkorslöst. Så fort vi smyger in villkor, som en omdefiniering av påvens ställning, försvinner enheten bortom horisonten.
Börja i stället med livet och acceptera teologisk mångafald. Låt sedan livet/Anden leda oss in i en okänd framtid.
Påvens primat är ett allvarligt ekumeniskt problem. Men bara en blind kan undgå att se hur verkligheten håller på att omdefiniera primatet. Påven kan inte längre utfärda order och räkna med att i huvudsak bli åtlydd. Han måste argumentera och övertyga. Misslyckas han har dekreten minimal betydelse. Tydligaste exemplet är Humane Vitae. Men även om man ser till den senaste familjesynoden så är det närmast övertydligt att om kyrkan som helhet, det vill säga dess medlemmar, inte instämmer så landar de högtidliga dokumenten efter artig genomläsning i den allmänna papperskorgen.
Från konservativt håller tycker man att detta är förfärligt. Och jag kan förstå upprördheten även om jag inte delar den.
Men faktum är att om påven och den officiella kyrkan vill ha något inflytande över majoriteten av världens katoliker, för att inte tala om samhällsinflytande, så måste dekreten ersättas med dialog och respekt för mångfald.
Gert
Gert
Minns ……ett par dagar efter att Franciskus valts till påve 2013 skrev vi
”Vi hoppas på en katolsk kyrka som blir mer katolsk och mindre romersk.”
http://dagensseglora.se/2013/03/14/en-mer-katolsk-och-mindre-romersk-kyrka/
// Irène
Irène,
det hoppas jag fortfarande. Men vad gäller ekumenik tror jag på omedelbar handling.
Gert