Vänner,
Dagens attentat i Bryssel påminner än en gång om något av det mest gåtfulla i mänskligt liv: Vår förmåga och vilja att orsaka onödigt lidande. Jag menar: Det finns så mycket lidande i livet som vi människor inte kan undgå, som vi måste bära. Det borde räcka och mer än så. Ändå väljer vi ständigt att orsaka mer lidande – i stort och smått.
Det borde vara enkelt att avstå, att leva och låta leva, att lämna fronten och gå hem, var och en till sitt. Men det fungerar inte. Vi tycks föredra lidande, kanske i tron att det drabbar någon annan. Men förr eller senare slår det lidande vi åsamkar andra tillbaka på oss själva.
Arvsynd är ett svårt begrepp och ämne för samtal. Jag tror inte vi ärver synd och föds med skuld, men jag tror att vi växer upp och lever med konsekvenserna av andras synder och att detta påverkar våra val och handlingar i livet. Vad tror ni?
Gert Gelotte
Gert
”Men förr eller senare slår det lidande vi åsamkar andra tillbaka på oss själva.”
När vi har att göra med självmordsbombare har vi att göra med människor för vilka denna regel inte har relevans……
// Irène
Irène,
jo, de dör.
Gert
Gert
För somliga är livet ett större lidande än döden…..
// Irène
Irène,
det är möjligt. Men hur är det tillämpligt på ”vår förmåga och vilja att orsaka onödigt lidande”?
Gert
Gert
”orsaka onödigt lidande”
Vet inte om jag förstår din fråga……men jag tänker att människor som på ett eller annat sätt gett upp sitt eget liv – dvs saknar förmåga till respekt för liv som sådant – är livsfarliga för människor för vilka livet är det mest respektingivande och värdefulla som finns……
// Irène
Irène,
att de är livsfarliga, javisst! Men den som saknar respekt för livet som sådant och är livsfarliga för andra saknar ju inte förmåga att orsaka onödigt lidande. Snarare är det väl tvärt om? Att någon ser döden som en seger innebär ju inte att offren delar den uppfattningen.
Gert
Gert
Jag tror inte att självmordsbombaren tänker i kategorier som att ”orsaka onödigt lidande”.
Jag tror syftet är att känna makten att kunna skapa skräck /eller hämnas och då är andra människors lidande snarare en förutsättning.
// Irène
Irène,
tanken kanske är i ideologisk förvirring, men handlingen orsakar onödigt lidande. Vad jag försöker påpeka är att det alltid är fel att orsaka lidande, att vi inte behöver göra det, men att vi av den ena eller andra anledningen ändå väljer att göra det.
Gert
Gert
Något annat. I kvällens Aktuellt framträdde SD sk ”rättspolitiske talesperson” Kent Ekeroth för att ge sin syn på tingens ordning.
Kan man rå för att man blir illamående när Kent Ekeroth syns och hörs ?
// Irène
Irène,
nej varje gång jag ser och hör Ekeroth blir jag djupt oroad över vad SD skulle kunna göra med Sverige om de fick möjligheten.
Gert
Tack Gert
Jag blir också oerhört oroad av att ett svenskt politiskt parti i riksdagen har en person som Kent Ekeroth från järnrörsskandalen som nu i SVT i direktsändning åter framträder som ”rättspolitisk talesperson”
Expo nov 2012
”Sverigedemokraten Kent Ekeroth lämnar uppdraget som rättspolitisk talesperson.”
http://expo.se/2012/kent-ekeroth-lamnar-sina-uppdrag_5473.html
https://www.youtube.com/watch?v=VxpWclgalZU
Jag upprepar jag blir också oerhört oroad.
// Irène
Irène,
vi lever i en märklig tid där nationalkonservativa partier med rötter i fascism och med auktoritärt styre som mål drar till sig allt fler väljare. Allra märkligast är det i forna östblocksstater där medborgarna använder sin surt förvärvade demokrati till att inskränka den. I länder som Sverige kan man möjligen säga att SD:s väljare inte begriper bättre. Men i Polen och Ungern borde väljarna ha tillräckligt med egna erfarenheter av ofrihet och auktoritära regimer för att kunna stå emot enkla budskap.
Det finns rationella förklaringar. De ger säkert en del av svaret, men inte hela. Det är något irrationellt över människans förmåga att fatta irrationella beslut och att handla mot bättre vetande och egna intressen.
Gert
Gert
”……att handla mot bättre vetande och egna intressen.”
Jag undrar varför människan aldrig lär sig att egna intressen alltid måste analyseras långsiktigt och inte bara kortsiktigt.
// Irène