Signum häromdagen översatt en intervju från Catholic News Agency (CNA) med kardinal Müller
Catholic News Agency, 2015-12-10
Mitt i allt fagert tal om barmhärtighet avslöjar kardinal Müller hierarkins syn på dess medlemmar, på oss gräsrötter. Hierarkin ser sig som en FÖRÄLDER dvd FÖRMYNDARE som ska UPPFOSTRA sina barn dvs oss vuxna, myndiga katoliker.
Müller får frågan
”Hur kan man vara barmhärtig och samtidigt rätta felaktiga trosuppfattningar hos andra?”
”Kardinal Müller: ”Hur kan en förälder vara barmhärtig och rätta barnen? I verkligheten är det ju så att om till exempel en far inte rättar sina barn utan rättfärdigar eller bagatelliserar deras misstag skulle han faktiskt inte älska dem och faktiskt driva dem till katastrof. Slutligen, en far som inte hjälper sina barn att inse sina misstag kan nog inte uppskatta dem och litar inte på deras förmåga att lära och förändras. Barmhärtigheten har, inskriven i sitt väsen, kärlek och sanning som oskiljaktiga från varandra. […] Barmhärtighet är därmed själva motsatsen till laissez-faire, annars skulle den inte återspegla Guds förhållningssätt till människan: det räcker att läsa evangeliet och se hur Jesus agerade, han som var god utan att göra billiga eftergifter i fråga om sanningen.”
Kardinal Müller: ”Barmhärtigheten ser oss som vi är, men låter oss inte förbli som vi är”
// Irène
PS Så talar en celibatär kardinal som inte haft egna barn och en dag kommit till den punkt då barnen visar sig inte längre vara barn, då föräldrarna bör upphöra att vara uppfostrare och förmyndare – då barnen blivit MYNDIGA och jämställda vuxna.
En dag kan det dock också visa sig att vissa barn inte vill bli myndiga vuxna och ta eget ansvar ……….
Irène,
du skriver om ett grundläggande problem i kyrkan – att prästerskapet, i varje fall delar av det, betraktar vuxna lekmän som barn.
Tyvärr understöds detta missförhållande av att ganska många katolska lekmän uppför sig som och vill bli behandlade som barn.
Ett litet steg i rätt riktning är att sluta använda titeln ”fader”.
Gert
Gert
Jag blev smått chockad över att Müller så oförblommerat avslöjar sin självbild som uppfostrare och förälder som alltid vet bäst. Så pinsamt !
Politiska företrädare med makt måste ju finna sig i att kontinuerligt ställas mot väggen, ställas tills svars i olika mediala sammanhang och stå ut med att då också offentligt kommenteras, bedömas och kritiseras.
Så icke katolska företrädare med makt. De ställs aldrig offentligt mot väggen ! De behöver aldrig offentligt stå till svars ! Inte undra på att typer som Müller sätter sig på höga hästar, domderar sin omgivning och tillåter sig att haspla ur sig precis vad som helst.
”Tyvärr understöds detta missförhållande av att ganska många katolska lekmän uppför sig som och vill bli behandlade som barn.”
Ja inte bara av lekmän och inte bara av katoliker…….”stöds detta missförhållande.”
Du får mig att tänka på personalen på BERGET som begav sig till Rom som små barn för att höra vad ”pappa” tycker ……..och ”pappa” fick sina barn att inse sina misstag” ……och så for barnen nöjda hem …….men först lät de sig stolta fotograferas med ”pappa” …..
http://www.katolskvision.se/blog/?p=17836
Så pinsamt så man dör !
// Irène
Gert och Iréne,
Jag trodde att det skulle bli svårt att förvränga barmhärtighet och att det bl.a. var därför Franciskus valde detta tema för jubileumsåret. Uppenbarligen hade jag fel, allt går om bara viljan finns.
Tyvärr är nog, som ni skriver, risken stor att de som dras till Katolska kyrkan är vuxna människor, som vill att någon annan bestämmer. Medan kapabla och självständigt tänkande katoliker lämnar den.
Anneli
Anneli,
Med få geografiska undantag är katolska kyrkan i Sverige i dag de mycket konservativas kyrka. En av orsakerna är att kyrkan blivit en tillflykt för konservativa kristna. En annan att så många progressiva, reforminriktade katoliker är så räddhågsna och tysta.
Att offentligt ta ställning för radikala reformer medför obehag. Men i längden tror jag konsekvenserna av att tiga och huka blir betydligt obehagligare.
Gert