Agneta
”Var ska gränserna gå? Får man tycka A men inte B utifrån vilken status man har i kyrkan?”
Du ställer högst adekvata frågor som jag tolkar underförstått handlar om biskopen tillåter FRISPRÅKIGHET beroende på status.
Ja tingens katolska ordning tycks i Stockholms Katolska Stift vara så att hög status -typ Anders Piltz- då är det fritt fram att ifrågasätta det som i katolsk lära inte behagar en själv eller det man lider av själv och BÄ tiger still. Låg status -typ KV- då är det inte tillåtet att ha VISIONER om katolsk lära. Underförstått hög status inom Stiftet tycks ge FRITT FRAM att tänka högt på vad som ska anses som RIMLIGT och ORIMLIGT i katolsk lära.
Jag skulle också vilja säga följande.
Observera att biskop Anders aldrig ifrågasatt att Katolsk Observatör anser sig ha bemyndigande att kalla sig KATOLSK. Viktigt att ha i bakhuvet när man läser Katolsk Observatörs översättningar av sina favoritkardinaler Müller och Burke. Och kan man fråga sig biskop Anders dito ?
För Katolsk Observatör och gänget däromkring är kardinalerna Müller och Burke vägledande. Man är inte särskilt förtjust i Franciskus påvestil utan ser med ständig nostalgi tillbaka på B16 och hans pontifikat.
I samband med den förberedande familjesesynoden förra året översätter KO artikeln ”Det går inte att besluta om tron genom omröstning” ”Kardinal Burke yttrar sig mot mediernas ”manipulering” av synoden”
Ett smakprov
”Jag ser en tendens som oroar mig och det är att en del trycker på möjligheten att anta en sedvänja som bortser från trons sanning. Fastän det borde stå klart att det är omöjligt att gå vidare i den riktningen, ser vi att många uppmuntrar till exempel att dela ut kommunion till personer som är skilda och omgifta. Jag kan inte förstå hur man kan förena konceptet med äktenskapets oupplöslighet med möjligheten att låta de skilda och omgifta ta emot kommunion. För gör man det då tror man inte längre på det som vår Herre sade när han lärde att den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med annan begår äktenskapsbrott.”
http://www.katobs.se/int_burke_synod.html
Och här kardinal Müller i Katolsk Observatör.
http://katobs.se/art_muller_aktenskap.html
Det faktum att KV inte längre är ensamma om att efterfråga förändringar i katolsk lära gör det berättigat att undra var biskop Anders fn står i det hela. Gert skriver
”Biskop Anders har även framhållit att KV saknar hans ”bemyndigande” att kalla sig katolsk. Vad biskop Anders anser i dag vet jag inte eftersom han inte svarar på offentliga frågor angående manifestet. Jag får därför förmoda att han inte ändrat uppfattning.”
Jag håller med och jag hoppas att biskop Anders står över jordisk prestigebundenhet på så vis att han offentligt inte skulle dra sig för att på Stiftets hemsida meddela om han ändrar uppfattning och då också höja takhöjden för åsiktsbrytningar inom sitt Stift genom att där proklamera lagen om allmän PARRHESIA.
// Irène
Irene
Margareta Zetterström skriver om sanningssägare på sin blogg mycket klokt
se http://www.dixikon.se/var-ar-dagens-sanningssagare/
Men jag citerar:
”
När Foucault talade om ”parrhesia” talade han i någon mening också om sig själv som filosof och intellektuell och om den ensamhet som ofta åtföljer sanningssägaren. Han tyckte sig i detta begrepp ha funnit ett sedan länge bortglömt instrument som gjorde det möjligt att närma sig historien och samtiden på ett nytt och fruktbart sätt. Därav lyckan och den intellektuella tillfredsställelsen.
Vad har då ”parrhesia” för plats i dagens värld? Vilka är vår tids sanningssägare, de som har modet att kritisera Makten trots de risker, och den ensamhet, ett sådant sanningssägande medför?”
”Foucault tycks ha rätt. Det är farligt att säga obekväma sanningar. Men vad händer i en kultur och i ett samhälle där alla går omkring och talar om hur oerhört förtjusande och välsittande kejsarens nya kläder är? Föder inte ett sådant tillstånd en längtan efter någon som till slut spräcker det underdåniga samförståndet och påtalar kejsarens nakenhet?”
Jag litar bara på sanningssägare. Jag hoppas att allt fler som tror på G-d vågar komma fram ur garderoberna och verka för en ny värld där innerlighetens solidaritet är ett måste om man tror på ett liv efter detta.
Agneta