Vänner,
jag har aldrig varit på Berget, men jag kan förstå de inom Svenska kyrkan som känner sig förda bakom ljuset. Katolska stiftet har inte skött detta om omtanke och finess. Men att göra om och göra rätt, som Ulla Gudmundson föreslår är knappast möjligt. Ingenting skulle ju bli bättre av att kommuniteten därtill nödd och tvungen stannar kvar i Svenska kyrkan.
I stället gäller det att finna en väg framåt. Vad jag förstår beror Svenska kyrkans något kyliga relation till Berget, som man nu sörjer så intensivt, på kommunitetens nej till kvinnliga präster.
Men om kommuniteten konverterar borde det vara fritt fram för en ny närvaro från Svenska kyrkan på Berget. Låt den bli kvinnlig! Då kan man kanske säga att Berget trots det som hänt tar ett ekumeniskt steg framåt.
Gert Gelotte
Gert
Anden blåser nu i stormstyrka åt vårt håll vad beträffar kvinnor och Women speak.
Lavinen är i rullning…..
Om biskop Anders bara vågade visa en gnutta mod och tillit till TIDENS TECKEN så skulle han kunna bli en FRONTFIGUR för ekumenik i Sverige om han öppnade det katolska Berget för kvinnliga präster att leda svenska kyrkans gudstjänster.
Och skulle Müller börja ryta från Rom så skulle ett enat kristet Sverige ställa upp och försvara biskop Anders. Müller skulle inte ha en chans.
// Irène
Irène,
Biskop Anders behöver inte göra något alls, som tur är. Det är stiftelsens styrelse som ansvarar för verksamheten på Berget.
Jag tycker att Västerås stift skall gripa möjligheten.
Gert
Gert
”Biskop Anders behöver inte göra något alls, som tur är.”
I alla katolska sammanhang i Sverige är det ovanligt gränslöst mellan det formella och det informella beslutsfattandet. Det finns inga vattentäta skott. Styrelsen Berget och ”Kommuniteten Treenigheten” på Berget är en VERITABEL SOPPA ! Därför blir det tex fritt flöde mellan Bergets styrelse och biskop Anders och co uppe på BÄ.
Det är liksom helt naturligt att en styrelsemedlem för Berget har ensamrätt att intervjua Husbonden för Husbondens Röst dvs Katolska Pravda.
Högste ledaren i alla organisationer anger ton och klimat. Kolla Vatikanen. Först B16 med sitt kvävande klimat och nu Franciskus som öppnat fönstren.
Men mellanchefer har också betydelse. Särskilt om de vågar utmana högsta ledningen…..i detta fall Müller. Biskop Anders som ”BESKYDDARE av Kommuniteten” skulle kunna lägga ut röda mattan för svenska kyrkans biskopar underförstått okeja för kvinnliga präster att leda svenska kyrkans gudstjänster på Berget. Detta samtidigt som biskop Anders ”beskyddar Kommuniteteten” från kvinnliga präster.
Men eftersom biskop Anders är så RÄDDHÅGSEN av sig som biskop så fruktar han Müller och har därför gjort det stora misstaget att inte i god ekumenisk anda samarbeta med svenska kyrkans högsta befattningshavare.
// Irène
Gert
”Jag tycker att Västerås stift skall gripa möjligheten.”
Västerås stift känner sig kränkt av biskop Anders och just därför vore det klädsamt att biskop Anders ”gör något” ! Dvs är den som tar första steget till förändring av det låsta läget.
Det är i alla min önskan som ett får i biskop Anders fårskock !
// Irène
Irène,
jo det vore klädsamt. Mera realistiskt är att vända sig till Stiftelsen som är formellt fristående och, förmodar jag, angelägen om att reparera relationen med svenska kyrkan.
Gert
Gert
Hur biskop Anders går tillväga har underordnad betydelse men min NYA KATOLSKA VISION är en önskan om en katolsk biskop som jag kan vara stolt över i umgänget med svenska kyrkan. Inte en biskop som jag behöver skämmas över……och titta ned i marken när han kommer på tal…..
// Irène
Gert,
det går inte att lösa Bergetkrisen med att bara ympa in en kvinnlig svenskkyrklig närvaro.
Ett bredare och djupare grepp måste tas av alla inblandade.
Vad det framför allt handlar om nu är för alla parter att i äkte samtal göra självkritik och göra ett omtag. Det handlar om att läka såren av sviken ekumenisk tillit.
Själv tycker jag följande upplägg kunde övervägas:
1) RKK fryser processen mot ändrad kyrkorättslig status f Bergetkommuniteten. Västerås stift fryser processen m tillsynsåtgärder via Domkapitlet – i utrikespolitiken skulle vi kalla det ”förtroendeskapande åtgärder”.
2) samtal mellan SvK o RKK
2) samtal med Bergetstiftelsens styrelse
3) stadgeändring: samma regler som i Bose o Taizé införs betr konversion
4) ev ändringar i sammansättningen av styrelsen och i relationen styrelse-kommunitet (jag kan inte detaljerna här, det kan finnas knepigheter som jag inte känner till, men med god vilja kan juridiska hinder övervinnas)
Jag känner sedan många år de hyggliga medarbetare på Berget som konverterat. Naturligtvis handlar detta INTE om att de skulle flytta. Retroaktiva regler är inte acceptabla.
Men man måste ha en diskussion om vad ekumenik är och vad det betyder i Bergets kontext./Ulla
Ulla,
jag har svårt att bedöma vilka vägar som är framkomliga. Men om inte bitterhet och besvikelse skall bli bestående är det nödvändigt att parterna sätter sig ner och samtalar om vad de kan lära av misstagen och hur lärdomarna omsätts i praktisk handling.
Medan samtalen pågår bör man naturligtvis inte göra ont värre.
Sedan kan jag inte låta bli att känna både sorg och ilska över att det mesta i denna konflikt bottnar i några mäns behov av att få fortsätta att diskriminera kvinnor. De teologiska ursäkterna/undanflykterna ger jag inget för.
Det handlar inte om teologi. Det handlar om människosyn, om rättvisa, rättfärdighet och alla människors lika värde.
Gert
Ulla
”det går inte att lösa Bergetkrisen med att bara ympa in en kvinnlig svenskkyrklig närvaro.”
Det är inte så ”bara”….
I Berget finns hela katolska kyrkans kvinnoprästfråga närvarande i kondenserad form. Därför kommer ingen ändring att ske på Berget.
Redan i valet av Per Mases efterträdare var det bestämt att bara en garanterad 100% säker motståndare till att kvinnor skulle få leda gudstjänst på Berget kunde komma ifråga.
Peder Bergqvist – präst i svenska kyrkan helt villig att sälja ut sin övertygelse att stå för kvinnliga präster-blev GEFUNDENES FRESSEN för Berget…….. och med biskop Anders som BESKYDDARE – läs SÄKERHETSVAKT mot kvinnliga gudstjänstledare- så har Berget nu för oöverskådlig tid framöver blivit det eftertraktade sista reservatet dit kvinnoprästmotståndare från olika kyrkor och samfund i lugn och ro kan vallfärda för andlig uppbyggelse.
För att ”ympa in kvinnlig svenskkyrklig närvaro” på Berget skulle krävas en MODIG katolsk biskop som inte är rädd att gå i närkamp med kardinal Müller………
// Irène