Vänner,
inför den fortsatta familjesynoden blir det allt tydligare att biskoparna formerar sig i två läger, ett reformintresserat och en vägrarfront. The Tablet rapporterar om läget:
Det skulle inte förvåna mig om de konservativa avgick med segern. De förefaller med målmedvetna. Reformvännerna vågar inte riktigt ta steget från intresse till engagemang.
Vad få biskopar tycks ha förstått är att allt inte är som förut. Världens katoliker väntar inte andäktigt på instruktioner från Rom. Familjen förblir av avgörande betydelse men förändras oavsett vad ett antal biskopar beslutar.
Det avgörande för kyrkans trovärdighet är om det centrala budskapet kan formuleras för en ny verklighet. För att använda en sliten metafor så pekar de konservativa på kartan medan de reforminriktade påpekar att terrängen har förändrats sedan kartan ritades.
Gert Gelotte
Gert
”Det skulle inte förvåna mig om de konservativa avgick med segern”
Mig skulle det förvåna ………
Signum flaggar för en jätte intressant intervju där kardinal Kasper grillas av Raymond Arroyo -de konservativas informella försvarare i katolska media som jag ser det.
http://signum.se/kardinal-kasper-backar-om-pavligt-stod-for-omstritt-forslag/
https://www.youtube.com/watch?v=xeRQltA_inE
Tänk om kardinal Müller ställde upp för en motsvarande skicklig katolsk internationell skjutjärnsjournalist från de reformsinnades sida …..
Eller tänk om vår egen biskop Anders en enda gång lät sig utsättas för en offentlig intervju av en katolsk reformsinnad journalist ……..jag tänker på dig….
Det vore hur nyttigt som helst för svenska katoliker som låter sig matas med Husbondens Röst dvs Katolskt Magasin som skyr meningsskiljaktigheter som pesten.
Eller som du en gång så bra formulerade det….”allt ska filtreras genom ett BULLERBYFILTER ….”
// Irène
Irène,
”efter en period av botgöring”. Detta prästerliga översitteri. Som om inte ett havererat äktenskap vore botgöring nog. Har kardinal Kasper en aning? Nej, jag tror inte det.
Vad som krävs är två saker.
1. Att prästerskapet slutar upp med att hävda ägande- och förfoganderätt till Gud/sakramenten.
2. Att vuxna lekmän blir respekterade som vuxna människor kapabla att ta ansvar för sina liv i stället för att bli behandlade som besvärliga barn.
Gert
Gert
”Detta prästerliga översitteri”
Jag håller med.
MEN
Något har ändå hänt…..Den katolska fasaden håller på att krackelera……
Det var ingen lätt situation för Kasper att vid 82 års ålder låta sig grillas offentligt i direktsändning …..och därefter låta intervjun analyseras av katolska petimätrar…..
Jag uppskattar att Kasper är villig att avstå från att som pensionär bara leva i lugn och ro utan istället utsätter sig för kritik och påhopp och på så sätt banar väg och påskyndar kommande reformer som är oundvikliga…..
// Irène
PS Något mer pinsamt än Müllers kommande strategi att underlätta ”nullefiering” av äktenskap får man leta efter. Ska man skratta eller gråta ?
Irène,
”nullefiering” är, teoretiskt sett, en nödvändig del av katolsk äktenskapssyn. I praktiken är nullefieringen ett maktinstrument. Till sin funktion påminner det om innebörden av ett gammalt DDR-skämt:
”Om ni (makten) låtsas att vi (folket) arbetar så låtsas vi att era pengar är någonting värda.”
Alltså ett ömsesidigt bedrägeri. Müller är beredd att kompromissa för att få behålla skenet av makt.
I teorin är kraven för nullefiering glasklara. Äktenskapet är giltigt och därmed oupplösligt om kontrahenterna vet detta, förstår innebörden och inte utsätts för tvång.
I praktiken är dessa regler som dimmoln av psykologiska komplikationer. Inser förälskade 20-åringar innebörden av ordet ”oupplösligt”? Kan man förstå något man inte upplevt? Var går gränsen mellan frihet och tvång?
Resultatet är ett absolut godtycke. I vissa stift krävs formella bevis för nullifiering i andra godtas parternas argument.
Det finns lyckade och misslyckade äktenskap. Varför det går si eller så kan man ägna ett liv åt att spekulera över. Borde man gjort på något annat sätt? Ja kanske. Men gjort är gjort och ytterst tror jag det handlar om tur eller otur. Ingen människa förblir den samme genom hela livet. Lika gärna som två människor kan växa samman kan de växa isär.
Så ser verkligheten ut. Skilsmässor gör ont, sliter sönder, men är en oundviklig del av mänskligt samliv – om vi inte skall kräva att människor torterar varandra. Kravet på nullefiering är att för skenets skull hålla skilsmässans sår öppna i stället för att underlätta läkning. Till vilken nytta och till glädje för vem?
All visdoms början är att acceptera verkligheten
Gert
Amigos…
Det finns underbara skilsmässor också. Där båda parter genom visdom o nyfikenhet på livet ger varandra passersedel för vidare resa. Det är ovanligt, sant, men när det sker så är det kärlek.
En långt större kärlek än att knipa ihop, stå ut o lida därför att Vatikanen så sagt.
””Den som gör det goda av kunskap om och kärlek till det goda handlar med ett fritt o träget sinne, men den som gör det av fruktan för det onda handlar tvingad av det onda o trälaktigt lever denne under någon annans välde. ” Spinoza
Agneta / la Verna
Agneta,
jag märker att jag borde läsa Spinoza. Några tips?
Gert
Åh Gert…det gör mig glad! Du kommer att förstå när du beställt o köpt följande nyutkomna
Baruch Spinoza, Teologisk- Politisk Traktat. Bokförlag Daidalos ( göteborgskt förlag) utkommen 2014 bara inledningen av Fredrika Spindler är en skönhet
Innan jag somnar kramar jag boken o talar till den o tackar den utstötte spenslige Spinoza o ser honom framför mig där han stilla sitter o polerar sina glas…det är en underbar värld han ger oss.
Ja, nu ska jag inte fjanta mig… Ciao Agneta