Inte modernismens fel

Anneli Magnusson skriver:

I The Tablet skriver Robert Mickens den 1 januari under rubriken ” World’s moral collapse ‘echoes decline of Roman Empire” om påvens jultal till kurian den 20 december 2010.
Påven varnar där för att världens framtid står på spel på grund av att det moraliska konsensus som funnits är hotat. Han gör en jämförelse med situationen vid romarrikets fall.

Benediktus XVI talar även om pedofilövergreppen som förekommit i RKK och hävdar att grunden för dessa står att finna i 1970-talets ideologi, “paedophilia was theorised as something fully in conformity with man and even with children”.
I sitt brev till de Irländska katolikerna från 2009 var det i stället i 1960-talet grunden till de sexuella övergreppen låg enligt påven. Detta trots att många av fallen som t.ex. Marcial Maciels övergrepp började tidigare.

Av artikeln kan man få intryck av att påven inte kan sin historia, vilket är osannolikt med tanke på hur lätt det är att hitta information som visar på att de sexuella övergreppen började långt tidigare. I The Observer som jag länkar till nedan, tas t.ex. ett dokument från 1962 upp. I detta framkommer att biskoparna fått uttryckliga instruktioner att tysta ner övergrepp mot barn.  
http://www.guardian.co.uk/world/2003/aug/17/religion.childprotection

Även längre tillbaka i historien finns exempel på präster som intresserat sig för barn sexuellt. Giovanni Maria Ciocchi del Monte (1487-1555) var redan under sin tid som kardinal känd för sin böjelse för unga pojkar. När del Monte blev påven Julius III fick en av dessa pojkar, Innocenzo som då hunnit bli 17 år följa med och utnämndes till kardinal till omgivningens förskräckelse. Man liknade förhållande mellan Julius III och Innocenzo vid Jupiter och Ganymedes men kunde inget göra för att stoppa det.

Ytterligare några hundra år bakåt i tiden skriver munken och så småningom kardinalen Petrus Damiani (1007?-1072) en bok, Liber Gomorrhianus ca 1048-1054. Där tar han upp otillåtna sexuella beteenden bland munkar och präster. I den engelska översättningen Book of Gomorrah från 1982 med ett intressant förord av Pierre J.Payer står i kapitel XV ”A cleric or monk who seduces youths or young boys or is found kissing or in any other impure situations is to be publicly flogged and lose his tonsure.” Enligt tillhörande not citerar Damiani här Regula Fructuosi. Att han alls tar upp problemet är ett tecken på att det fanns, frågan är sedan hur länge?

Det finns säkert fler exempel än de två ovanstående. Kanske går det till och med att hitta källor som visar att präster begått sexuella övergrepp mot barn så långt tillbaka som bland de tidiga kristna i det romerska imperium som nämns i början.
Men att problemet med pedofili bland präster har sin grund betydligt längre tillbaks än 1960-talet kan vi vara övertygade om. Därför tror jag att det krävs betydligt mer kraftfulla åtgärder än vad som hittills vidtagits för att hindra att historien upprepar sig.
/Anneli Magnusson  

Den som vill läsa mer kan besöka sajten Medeival Sources
http://www.fordham.edu/halsall/sbook1v.html#Constructions%20of%20Sexuality%20and%20Gender

Book of Gomorrah finns delvis inlagd på Googlebooks

Det finns utförliga artiklar om Julius III och andra påvar och givetvis Petrus Damiani på engelska Wikipedia.

Anneli Magnusson