Filmen ”Gudar och människor ” ett gripande mästerverk om människans oundvikliga val och om livets existentiella frågeställningar i regi av Xavier Beauvois.
Saxar ur Astrid Söderbergh Widdings recension i Svd
”I sin senaste film, baserad på en verklig händelse, skildrar han en grupp franska katolska trappistmunkar verksamma i Algeriet vid mitten av 1990-talet. Filmen visar klostrets monotona vardagsliv – gemensam bön, arbete i trädgården eller på läkarmottagningen, studier i munkcellens ensamhet – varvat med enstaka brott i rutinerna, som en omskärelsefest hos muslimska vänner. Klostret tycks väl integrerat i byn, och munkarna är omtyckta grannar. Klostrets prior, Christian de Chergé, som inkännande spelas av Lambert Wilson, var en intellektuell, som verkade för dialog mellan religionerna. ”
” Men det fredliga samlivet störs av ett hårdnande klimat i landet. Militanta islamister anställer en massaker på kroatiska gästarbetare. Nästa gång är det munkarnas tur att få påhälsning, på själva julnatten. Den gången slutar det väl, men frågan är ändå väckt: stanna eller fly? Är det att söka sin egen död att istadigt vägra ge sig av? Eller är det den enda rimliga hållningen för att markera sin solidaritet med det algeriska folket, alla de många som inte sympatiserar med extremisterna?”
http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/lysande-om-livsavgorande-val_5740827.svd
http://se.filmtrailer.com/cinema/6017/Gudar+och+manniskor+bio+film+trailer.html
// Irène
PS När jag såg filmen om trappistmunkarna som valt att leva evangeliet bland sina muslimska bröder och systrar i Algeriet kom jag att tänka på prästen, eremiten och ordensgrundaren Charles de Foucauld som gjorde valet att levandegöra Jesus för tuareger i Tamanrasset i Algeriet där han mördades 1916.
Filmen är fantastisk. Det är en film om stort andligt mod. Jag vill dock påpeka att den inte nödvändigtvis måste ses ur ett begränsat kristet perspektiv. Jag är själv buddhist men blev mycket berörd och inspirerad av munkarnas kamp för att hålla fast vid sina principer och ständigt sträva efter att älska sin nästa, trots deras svagheter (/just på grund av deras svagheter).
”Gudar och Människor” är strålande, både rent berättartekniskt men även på ett djupare plan i hur den skildrar individens kamp för att se ”den goda människan” (både i sig själv och i andra) som kännetecknar och förenar all sann religion.
Daniel
”Jag vill dock påpeka att den inte nödvändigtvis måste ses ur ett begränsat kristet perspektiv”
Jag håller helt med.
JESUS valde en judisk kontext att utgå ifrån men KRISTUS är UNIVERSELL och tillhör ALLA människor på jorden oavsett religionstillhörighet och det som är kärnan i Kristi budskap återfinns också inom alla religioner.
// Irène
”Des musulmans peuvent-ils être vraiment français ? Exceptionnellement, oui. D’une manière générale, non.”
Och lite senare:
”Comme vous, je désire ardemment que la France reste aux Français, et que notre race reste pure. Pourtant je me réjouis de voir beaucoup de Kabyles travailler en France ; cela semble peu dangereux pour notre race, car la presque totalité des Kabyles, amoureux de leur pays, ne veulent que faire un pécule et regagner leurs montagnes.”
Pater C. de Foucault i ett brev till René Bazin (Franska akademin) 29 juli 1916. Brevet trycktes i Bulletin du Bureau catholique de presse, n. 5, i oktober 1917.
Clovis,
Ja, det var ju en aning tråkigt att läsa men å andra sidan det säger inte att Foucault var rasistisk. Det säger bara att muslimer trivs bäst med muslimer och att är man född i ett land och känner det som sitt hem på jorden så vill man att landet ska vara fritt från utländskt inflytande. Med andra ord inte så märkvärdigt skrivet anser jag. Det är onekligen inte helt lätt att vara muslim eller arab i Frankrike. Dessutom har Frankrike varit ett imperialistiskt land som härjat i nordafrika. De kristna missionärerna har mycket på sitt samvete.
Frågan är vad du har för syfte när du letar fram detta citat. Vad vill du förmedla? Det är tycker jag en mycket väsentlig fråga … till dig.
Daniel!
Välkommen! Det gjorde mig glad att en buddhist vill förmedla sin positiva syn på denna film som är en helande och fredsivrande film o som beskriver en katolsk order på ett hoppingivande sätt. Efter allt tragiskt vi läst och kanske kommer att läsa om vår kyrka så behövs en motpol som beskriver att det finns gott inom kyrkan. Det finns gott även i Sverige och jag tänker att jag gärna vill förmedla hur glad jag blev när Mariagården i Vadstena överläts till fd kriminella som vill finna en väg ut i samhället på ett nytt sätt.
Som (katolsk) suf inom en fredsivrarande interationell sufiorder så ska du veta att jag brinner för enhet o dialog mellan religioner, kulturer o folk. Gud är inte katolik, inte muslim, inte buddhist, inte maranatan och inte new agare.
Tack för din önskan att sprida glädje.
Agneta
”Det säger bara att muslimer trivs bäst med muslimer och att är man född i ett land och känner det som sitt hem på jorden så vill man att landet ska vara fritt från utländskt inflytande.”
Får kristna, får svenskar, får européer tillämpa samma princip?
Clovis,
Naturligtvis kan man nagelfara allt om man vill.
Men allt är relativt, eller hur?
Jag kan tycka att det inte är bekvämt att vara samman med fundamentalister eftersom de i mitt tycke ofta bär på en aggressivitet som gör mig rädd. Likaså känns det naturligt att bli glad av att vara samman med mina nära o kära o säga ”vad skönt att det bara är vi idag”.
Jag blir glad när jag träffar nordbor utomlands som är dessutom ofta rörande lätta att känna igen på den öppna blicken. Men på en fest för inte så länge sedan blev jag oerhört glad i att se den öppna blicken i en inflyttad fd jugoslavier. ”Du ser ju så svensk uti ögonsjälen din”… sa jag… varpå han svarade ”du anar väl att det gör mig glad”.
Det utländska inlytandet jag nämner är fransk ockupation av andra länder. Jag tycker inte att Europa har blivit ockuperat. Eu är mycket starkt.
Men vara gärna på min fråga varför du letar upp citatet. Då kan jag lättare förstå o respektera dig.
vänligen Agneta
Clovis,
I en hel del länder, däribland Sverige, är de flesta innevånare sekulariserade. Tänk om de skulle resonera i banorna att religiösa människor trivs bäst med andra religiösa och köra ut alla som är troende? Nej, så stolligt tror jag ingen resonerar.
Att dela upp sig i olika vi och dem kan aldrig vara en lösning. Jag har inte sett filmen Gudar och människor, men den verkar visa på det enkla och svåra i att leva tillsammans i ömsesidig hänsyn och respekt. Vilket jag tror är den enda lösningen, sedan ska man förstås inte blunda för de svårigheter som är förknippat med det.
/Anneli
Anneli,
Jag gillade skarpt din analys av situationen i ditt svar till Clovis.
Ber att få buga mig.
Krister
Agneta,
Samma kommentar till dig som till Anneli ovan!
Clovis får verkligen igång frågan och er/oss!
Jag fattade huvuddragen i hans franska citat, men kan du tänka dig ge en översättning på bloggen?
Krister
”Kan muslimer verkligen bli fransmän? ja i vissa fall, nej inte generellt.
Som ni, önskar jag att Franrike förblir för fransmän och att vår ras förblir ren. Jag ser också att många kabyler arbetar i Franrike: detta verkar mindre farligt för vår ras eftersom de flesta kabyler älskar sitt land och vill återse sina (hemländers) berg.
Agneta
Clovis, alla
Visst är det ett illa uttalande för en kristen att säga. Först tyckte jag att det var väl inte så farligt men sanningen kanske är den att jag inte orkade med ytterligare en upphöjd katolik som visar sig vara en jöns.
Agneta
Var Charles de Foucauld en fransk fascist?
Var kan man söka mer information om honom?
Undrar
Peter
Peter,
Lämpligtvis börja läsa där Clovis hämtade sitt citat o bilda dig en egen uppfattning. Du kan även googla. Därefter kan du väl återkomma o debattera.
Clovis hämtade citat:
” Pater C. de Foucault i ett brev till René Bazin (Franska akademin) 29 juli 1916. Brevet trycktes i Bulletin du Bureau catholique de presse, n. 5, i oktober 1917.
vänligen Agneta
Irene o alla,
Nu har jag sett filmen… olyckligtvis tillsammans med två konstnärsvänner utan tro som konstaterade att filmen var vacker men att de troende har störst behållning och själva är de bara beredda att dö för Lars Wilks o yttrandefriheten …vilket jag definitivt inte är.
Det är en underbar film… sceniskt, dramaturgiskt och med underbar skådespelarinsats.
Gråblå toner och gammal hy på gamla ansikten i närbild som blir allt vackrare o vackrare ju längre filmer rullar. Var har de hittat dessa ansikten? Kanske brödernas död i verkligheten var till för denna film o regissören helt enkelt fick skådespelarna uppenbarade… lätt som en plätt. Av Gud.
Det som dock var den största behållningen utöver brödernas ärliga o nära relationer var priorns sista brev som ställdes på bordet innan han dog o som lästes upp i slutet av filmen när de i äkta Tarkovski- anda vandrar ut i en dimma för att dö. Är den autentisk, må tro?
Vet någon? Ty den är en lika oförglömlig som indianhövdingen Black Elks ”testamente”.
Jag kan inte tänka mig något annat än att den är autentisk eftersom det vore ruffligt annars. Men att avsluta med att vända sig till den terrorist som mördar en med likheten till Jesu ord på korset ”sannerligen idag ska du vara med mig i paradiset” och orden ”amen”/inshallah” .. är bara underbart friskt.
Jag kände att jag älskar denna del av katolska kyrkan … ordenslivet, uppriktighet (i filmen), enkelhet, spartansk skönhet och liturgisk sång. Så utsökt . Och så mycket som vår tid behöver det.
Det är ledsamt för mig att min egen erfarenhet av svenska katolska kyrkan har varit så fyllt av lögnaktighet, tisseltassel, feghet och svek. Uppriktigt det sörjer jag och försöker ofta begripa vad Gud vill med det.
Sä därför:
Jag avundades bröderna i filmen… deras liv och deras ärliga närhet till de djupa frågorna o varandra. Fritt från ego o makt. Deras gemensamma akt av tro utifrån intellektuell, teologisk och inte minst psykologisk klarhet o vetande.
Vad är vackrare än det i det mänskliga livet?
Agneta
Hej,
Jodå, testamentet är autentiskt. Det publicerades i Signum nr 6 1996.
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=118
Samma år hade en annan företrädare för den muslim-kristna dialogen, biskop Pierre Claverie varit i Sverige på besök. Han gjorde ett outplånligt intryck på mig och säkert många andra som hade möjlighet att lyssna på honom. Han dödades tillsammans med sin muslimske chaufför, Mohammed Bouchikhi, av en bilbomb utanför sitt hus i Oran.
Här kan man läsa mer om honom:
http://www.dacb.org/stories/algeria/claverie_pierre.html
Bästa
Hälsningar
Karin G
Tack Karin, det var verkligen en trevlig läsning!
Har aldrig hört talas om denne man men å andra sidan vet jag nog inte så mycket om katolska prästers strävan efter religionsfred/dialog. Ofta stannar det vid prat/artiklar/predikan/teologi och inte handling down to earth sas… därför var det extra roligt när jag läste detta som jag citerar här nedan.
”The homily he preached in Arabic and French at his Episcopal ordination was a manifesto for Christians in Algeria as a minority in the ”House of Islam,” stressing the need for mutual respect and tolerance, while eschewing all forms of aggressive evangelism or fanaticism. Almost his first acts as bishop were to donate a church to be a mosque and to turn his cathedral into a cultural centre, where his Muslim friends gave lectures and conferences. He also struck up a life-long friendship with the Methodist pastor David Butler.”
Minns du mer från ”mötet” med biskopen? Egna tankar?
mvh Agneta
Kommentaren av den som kallar sig för ”Peter” är raderad.
Moderatorn
Peter,
Du liknar Hacke Hackspett som hackeliknackar en aningens för hysteriskt på telefonlinjen.
Agneta
Peter,
Nu är det nog, tredje gången under ”signaturen” Peter, olika e-adresser, som inte fungerar.
Och en bedrövligt argumentation för dina åsikter. Men det räcker med bara dina formella fel för att raderas. Agnetas roliga replik räddar inte din kommentar. Om du inte återkommer med riktgt namn och e-adress, så är du inte välkommen på bloggen. Se Kommentarsreglerna.
Moderator