Vänner,
min egen omprövnings resa började när jag upptäckte att katolsk tro inte gör någon skillnad. Människor är människor oavsett vad de formellt tror eller inte tror. Det är något annat, något mycket mera ogripbart som är viktigt och avgörande. Särskilt tydligt är detta i familjelivet.
Äktenskap och familjer kan fungera bra eller dåligt. En katolsk vigsel gör varken från eller till. Det är annat som avgör. Och detta ”annat” är det som är viktigt. Det kan vara frånvarande i en katolsk familj och närvarande i ett samboförhållande. Det kan vara frånvarande mellan man och hustru men närvarande mellan två personer av samma kön. Var finns i så fall såret? Vad är det vi behöver hela?
Den katolska familjesynoden ägnar sig mycket åt att försvara formen och åt att upprätthålla skenet. Journalisten Patrick T. Reardon skriver insiktsfullt om detta i NCR:
http://ncronline.org/news/people/family-synod-document-bishops-forget-we-are-all-wounded
Gert Gelotte
Gert
” Människor är människor oavsett vad de formellt tror eller inte tror.”
Just så. Tydligast blir det när det gäller sex- preventivmedel och homosexualitet.
Vill gifta katoliker ha sex men inte barn då är det naturlig familjeplanering som gäller.
Ogifta katoliker förväntas inte vilja ha sex överhuvudtaget.
Något så urbota befängt som att tro att just katoliker – i motsats till andra människor- inte vill ta del av landvinningarna kring preventivmedel /moderna barnbegränsningsmetoder …….
Man tar sig för pannan! Precis som om katoliker vore en mänsklig särart.
Och homosexuella katoliker …….varför förväntas just den kombinationen göra ett självklart livsval som innebär självklart livslångt obligatoriskt celibat ?
Precis som om katolska homosexuella vore en mänsklig särart ……
// Irène
Gert,
Det vi behöver hela är skuldbeläggandet!
Vi är människor! Vi är även likt djur attraherade av lukter, röster, fysionomi o allt det vi inte känner till men som partikelfysiken en dag kan få oss att lära känna. Att känna attraktion till en annan varelse är normalt. Genom att skuldbelägga attraktion som synd i tanke så skrämmer kyrkan slag på människor som är beroende av en dömande G-d o denne g-ds vakthundar o civilpoliser. De stackarna sitter o ber om förlåtelse o biktar sig för minsta lilla attraktion. Hur fasen kan det finnas lyckliga äktenskap då?
Bara ytterst sårbara äktenskap!
Religiösa institutioner upprätthålls av många skrämda människor. Liksom äktenskap. Att göra ett sakrament av äktenskapet är kanske att cementera rädslan. Jag menar inte att man ska vara otrogen i handling men …..vi flödar fritt i våra tankar. Och känner fullt ut i våra kroppar o sinnen oavsett om vi vill det eller ej. Det är normalt!
Kärlek är att djupt respektera detta och att inte driva det till en handling som gör en annan människa illa.
Agneta