Vänner,
påven Franciskus har hållit ytterligare ett tal där han prisar kvinnors kvinnliga egenskaper och vill stärka den kvinnliga sidan av kyrkan. Det kan i bästa fall beskrivas som ett steg i rätt riktning. Han anstränger sig verkligen för att visa god vilja. Men grundproblemet kvarstår. Påven ser män och kvinnor som komplementära eller snarare kvinnor som komplement till män. Kvinnor fyller i där män brister.
Vad som återstår för påven är ett kvantsprång – upptäckten att det utöver rent biologiska funktioner inte finns några manliga eller kvinnliga uppgifter. Det finns bara mänskliga uppgifter och vi kompletterar alla varandra – som individer.
Gert Gelotte
Bra uttryckt Gert! ”finns bara mänskliga uppgifter”. Det är naturligt, helt enkelt. Alla som kan röra sig kan bära in ved för att hålla värmen i G-ds hus levande.
Agneta
Hej,
jag var som ni kanske sett en av talarna på det påvliga kulturrådets plenarmöte 4-7/2 om ”kvinnors kultur”.Temat för passet var ”uguaglianza e diferenza” – bättre översatt m ”likhet och skillnader” än med ”jämlikhet och skillnader”.
För det där ju detta som är sprängstoffet i katolska kyrkan – att erkänna att kvinnor och män inte är ”ontologiskt olika” utan att vi i grunden alla är mänskliga individer.
Jag förfäktade tre punkter i mitt korta anförande:
1) KVINNOR SKA TALA I EGEN SAK. Det talas för mkt om kvinnor, för få kvinnliga röster hös i katolska kyrkan.
2) KVINNOR ÄR INGEN AMORF MASSA. ”Kvinnan” är en abstraktion, hon finns inte. Kvinnor är individer, sinsemellan olika, med olika personligheter, intressen, yrken, politiska åsikter, teologi etc precis som män
3) KVINNOR OCH MÄN DELAR EN GEMENSAM MÄNSKLIGHET, något som underbetalats av den katolska kyrkan till förmån för betoning på olikheter. Detta är i grunden det kristna budskapet. Kyrkan behöver aggiornamento, den behöver också ressourcement. I den förmoderna kristna teologin, särskilt de medeltida mystikerna, är begrepp som ”maskulinitet” och ”femininitet” flytande och inte alls särskilt hårt knutna till fysiska manliga och kvinnliga kroppar. Här möter medeltida mystik modern fransk feminism. Den katolska traditionen är förmodligen den rikaste i Västerlandet när det gäller kraftfulla kvinnliga gestalter – ex Birgitta, Katarina av Siena, Hildegard av Bingen etc. Dags att lyfta fram denna ”subversiva tradition” (M-D Chenu).
Jag sa också att jag tror att positionen för feministiska katolska teologer som Elizabeth Johnson, Margaret Farley, Tina Beattie, Rosemary Radford Ruether etc är jämförbar med den som Karl Rahner, Henri de Lubac, Yves Congar och Jean Danielou hade på 50-talet, före Andra Vatikankonciliet.
Det jag sa blev förvånansvärt väl mottaget. En medlem i kulturrådet sa” man kan inte göra ’teologi om kvinnan’ utan att samtidigt göra ’teologi om mannen’. Jag höll med och sa att vad katolska feministiska teologer anser behövs är en ny antropologi, en ny sakramentalt grundad syn på både kvinnor och män, och att en rörelse för det finns sen 40 år, problemet är att den aldrig blivit lyssnad till i Vatikanen.
Kardinal Ravasi har av uttalanden han har gjort efter mötet tagit intryck av det här med en gemensam antropologi.
Nteras kan att påven i sitt tal vid audiensen för rådet inte nämnde ordet ”komplementarietet”.
Det stod också klart att det fortfarande finns en stark tendens att ensidigt betona skillnader mellan kvinnor och män och ett motstånd mot de här nya tankarna.
Men att det finns ett starkt tryck i en ny riktning är klart.
Kutlurrådet har fått enormt med skäll för denna övning. De har begått misstag, med den mycket italienska promoveringsvideon med en sexig plutmundsblondin, och med Man Rays bundna venustorso. Men Ravasi har vågat bryta ny mark, framför allt med att ställa det i officiösa katolska sammanhang sällan använda ”uguaglianza” (som på italienska faktiskt implicerar likhet, identitet, inte bara jämlikhet) mot det utnötta begreppet ”skillnad”.
Vi får se vad det blir för uppföljning. Listan över katolska feminsitiska teologer som jag överlämnade t påven i november 2013 ligger nu till grund f inbjudan till ett möte i Antonianum, det påvliga universitet som nyligen fått en kvinnlig rektor, Sr Mary Melons (en imponerande kvinna!) den 28 april.
På internationella kvinnodagen 8/3 hålls en konferens på den påvliga vetenskapsakademien (arrangerad av en fristående katolsk stiftelse).
Eventuellt äger ytterligare en konferens rum i maj.
Eppure se muove!
Ulla
Ulla
Tack för rapporten.
Bra att du namngav och tipsade Vatikanen också om starka katolska LEVANDE kvinnor !
// Irène
Alla levande kvinnor utom plutmunsblondiner? Kvinnoförakt är kvinnoförakt även när plutmunsblondiner föraktas. Nancy Brilli, som inte ens får ha ett namn här, är en skådespelerska och hon ”fick” komma till tals i denna kampanj. Det var väl bra?
http://www.theguardian.com/world/2015/feb/02/vatican-promo-video-women-conference-ridicule
https://twitter.com/nancynbrilli
Kanske blir det nödvändigt för det slags kvinnor att gömma sig bakom kardinaler och prelater så att de inte blir stenade av andra feminister?
Reaktionen på ”pllutmunsvideon” kan läsas på många sätt. Ett är att det finns kulturella skillnader mellan Medelhavsregionen och Nordeuropa. Videon känns mycket italiensk, och i stilen mycket lik kommersiella annonser för dambindor, parfym, hårborttagningxvax etc som spelar på kvinnlighet definierad av en manlig blick.
På ett filosofiskt plan handlar det om något djupt allvarligt för kvinnor: utmaningen att hitta sin autenticitet, sitt ”vara i världen” utifrån den man verkligen är, inte utifrån strävan att vara män till lags och uppfylla deras förväntningar. Som subjekt, inte objekt.
Det hindrar inte att man kan leka med smink, vackra kläder och skor, pluta med munnen och föna upp den blonda hårmanen. Det är ett spel, teater, och teater är roligt!
Men att själv välja att leka är något annat än att bli tillskriven egenskaper och avkrävd ett sätt att vara som inte är ditt, för att bli godtagen.
Jag känner inte Nancy Brilli. Hon var inte med i diskussionen vid det påvliga kulturrådets möte. Det var däremot en rad andra fantastiskt intressanta och sinsemellan olika kvinnor – franska, italienska och tyska akademiker, en otroligt vacker brittisk-italiensk idrottskvinna, Fiona Ray, en imponerande franciskansk syster, Sr Mary Melone. Förutom en lång rad spännande män – filosofer, teologer, biskopar och kardinaler…./Ulla
Gert,
Katolska kyrkan är nog tyvärr kvar i den syn som rådde fram till 1600-talet, att kvinnor egentligen är män som inte utvecklats fullt ut.
Ulla,
Har du publicerat någon artikel el. dyl. om mötet?
Anneli
Irena
”Alla levande kvinnor utom plutmunsblondiner?”
Du glömde ett ord när du citerade mig …….jag skriver ”starka LEVANDE kvinnor”.
Med det menar jag VERBALA kvinnor som har intellektuell KAPACITET och moraliskt MOD att ge Vatikanmännen verbalt tuggmotstånd i alla livets frågor som tex har med orättvisor mellan män och kvinnor att göra och där det krävs kvinnor som kan bemöta kyrkans vatikanmän med ett teologiskt språk och utifrån teologiska argument.
Ulla Gudmundson – som i detta avseende själv inte går av för hackor – namnger just sådana kvinnor …….men till den kategorin hör inte Nancy Brilli…..
Det räcker så att säga inte med att vara ”sexig plutmundsblondin” utan det krävs kvinnor som kan tala vatikanska och det kan tyvärr inte Nancy Brilli …….
// Irène
…….. ”Other women who had the opportunity to speak were Swedish Ulla Gudmundson, who worked in the Ministry for Foreign Affairs as a Swedish diplomat for 30 years, during which she served as ambassador to the Vatican”
http://www.cruxnow.com/church/2015/02/07/pope-calls-for-female-empowerment-but-not-at-the-expense-of-their-family-role/
// Irène
PS Även män kan vara feminister ……..fast det kan man inte tro i Stockholms katolska Stift där jag bara känner en enda ……..
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2625056-gert-gelotte-historien-tal-mer-feminism
Pingback: Katolsk Vision » ”Ulla Gudmundson with Pope Francis”