Vänner,
Brian Cahill skriver intressant i NCA om de allt frekventare konflikterna i USA mellan konservativa biskopar och unga katoliker:
http://ncronline.org/news/faith-parish/catholic-church-track-become-shrinking-cult
Under förre påven var det lite av ett mode bland kyrkoledare att se fram emot en mindre kyrka med färre men lydigare medlemmar. Vad nuvarande påve tycker om detta vet jag inte, men problemet med kyrkans tilltagande irrelevans har inte blivit mindre brännande. Vad tycker ni? Är kyrkan på väg att bli en sekt, lite större än andra sekter men ändå – en sekt?
Gert Gelotte
Gert
”Är kyrkan på väg att bli en sekt, lite större än andra sekter men ändå – en sekt?”
Det är ju vad jag sagt länge. Om sekter utmärks av att det bla känns som att befinna sig i en ankdamm alternativt sandlåda så uppfyller Stockholms katolska Stift detta kriterium med råge.
Den senaste bravaden med ”11 katolska forskare” som leker sandlådekrig är ett talande exempel……..
Hälsningar
// Irène
Irène,
I varje fall är vårt stift mera sektlikt nu än tidigare. Det är ett val som följer av ett annat val – det när stiftsledningen valt samarbete med evangelikala samfund som Livets ord och valt bort samarbete med Svenska kyrkan.
Missförstå mig nu inte. Jag tycker all ekumenik är bra – även den med Livets ord, förutsatt att förbindelserna åt andra hållet inte skärs av. Men så har väl i praktiken skett, eller?
Detta är trist även i ett större sammanhang. Ännu på 80-talet var vår kyrka och vårt stift på god väg att bli en respekterad del av det svenska samhället. Nu är hon en kuriositet. Det är självförvållat.
Några kommer säkert att invända att det inte är önskvärt att vara en del av det svenska samhället, men är det inte vår uppgift att vara det? Jag anser det.
Gert