Joan Chittister, benediktinsyster och krönikör i amerikanska magasinet National Catholic Reporter, har skrivit en mycket bra krönika om syster Louise Lears, som nyligen exkomunicerades för att hon varit närvarande vid en prästvigning av kvinnor. Chittister ställer den intressanta frågan varför kyrkans ledning är så mycket mer upprörd över kvinnors prästvigning än över dödsstraff och kärnvapen.
Här är några smakprov ur krönikan (min översättning). Klicka på länken så kan du läsa hela texten på engelska. Det är värt den lilla extra mödan.
”Exempelvis exkomunicerar vi kvinnor som stöder prästvigning av kvinnor, men vi exkomunicerar varken officerare eller fältpräster som stöder användandet av kärnvapen … Vi är med andra ord farligt nära att se allvarligare på kvinnor som ställer teologiska frågor angående kvinnors roll i kyrkan är vi ser på något annat moraliskt problem i samhället. Och den situationen är inte ny. På 1600-talet exkomunicerades Mary Ward därför att hon ville starta en andlig orden för kvinnor som inte levde i kloster. I vår egen tid, i Indiana, exkomunicerades M. Theodore Guerin, för att hon statade skolor utan biskopens tillstånd. Hon helgonförklarades 2006. År 1871 exkomunicerades Mary MacKillop i Australien för att hon försökte göra samma sak. Hon saligförklarades 1995. Kyrkans företrädare exkomunicerade Jeanne D´Arc – och brände henne på bål – därför att hon vägrade att sätta kyrkans röster omkring henne över Guds röst, som hon hörde i sitt hjärta. Men de exkomunicerar inte pedofilpräster som utnyttjar barn eller militärdiktatorer som använder folkmord eller etnisk rensning som politiska verktyg mot andra och massakrer som verktyg mot den egna befolkningen. Nej, vi exkomunicerar bara dem som ifrågasätter hur kyrkan fungerar.”
Gert Gelotte
Gert
”Nej, vi exkomunicerar bara dem som ifrågasätter hur kyrkan fungerar.”
Huvet på spiken. Sanningen i ett nötskal.
Syster Chittester exemplifierar också så bra att ny sanning ofta börjar som ”osanning” och att den som introducerar den nya sanningen ofta fått betala priset med sitt liv eller exkommunikation och först därefter har hedrats. Dock ofta inte förrän nya generationer tagit över för vilka den ”nya sanningen” inte längre är ny.
// Irène
Var det ”syster” Chittester som sa f*** på Petersplatsen då Benedict XIV valdes?
Just en snygg ledstjärna ni har.
Ursäkta, det skulle vara Chittister och Benedikt XVI.
Ted,
jag vet inte. Och eftersom du inte heller tycks veta, så undrar jag var du får din slutsats ifrån?
Gert Gelotte
Syster Chittister ansåg det fullständigt obergipligt hur man kunde välja kardinal Ratzinger till påve. Hon har bland annat författat en egen trosbekännelse, som användes i en ”ordination” 2006. För säkerhets skull bytte man ockspå ut Herrens egen bön, Fader Vår mot en egen variant och förbönerna besvarades med ”God of the unclean, hear our prayer.”
Här är en ögonvittnesskildring:
http://www.sdnewsnotes.com/ed/articles/2006/0611se.htm
Anders,
du får det att låta så förfärligt. Men varför skulle man inte kunna formulera nya trosbekännelser och varför skulle man inte kunna parafrasera Fader vår? Syster Chittister OSB är ju ingalunda den förste som bearbetar gamla texter för nya ändamål. Så här lät trosbekännelsen:
”We believe in God who made us all and whose divinity infuses life with the sacred. We believe in the multiple revelations of God, alive in every human heart, expressed in every culture, found in all the wisdoms of the world. We believe in Jesus the Christ, who leads us to the fullness of humanity, to what we are meant to become. Through Christ we become new people, called beyond the consequences of our brokenness, lifted to the fullness of life. We believe in the Holy Spirit, the breath of God on earth, who keeps the Christ vision present to souls yet in darkness, gives life to hearts now blind, infuses energy into spirits yet weary, isolated, searching and confused. We believe in the God who is life. Amen to courage, to hope, to spirit of truth, to nature, to happiness, to wholeness, to the place of women in God’s plan, to the Christ who calls us beyond the boundaries of ourselves, to forgiveness, and to everything that stretches our hearts to the dimensions of God. In all of this we can surely believe, as God does.”
Och så här lät parafrasen på Fader vår:
”Our God of all creation, the very hallowedness of your name brings life. Your presence with us is your love with us, here and now. Despite our selfish wants we humbly seek only what we need. We seek forgiveness especially for the times that we would not forgive. We seek your powerful love to lead us, to sustain us, to enable us to love as you love. We seek the strength, the wisdom, and the heart to stand defiantly before all that is evil and to be at peace. For yours is the way. Yours is the power. Yours is the glory of love: Now, always, and in all ways.”
Vad exakt är det som stöter dig?
Gert Gelotte
Högmodet.
Anders,
exemplifiera.
Gert
Behövs det? En trosbekännelse är kyrkans tro, inte någon privat uppfattning av hur kyrkan bör tro. Herren bön är hans instruktion till oss, inte ett ämne att parafrasera.
Syster Chittister borde studera sin regel istället.
Ch. 6.
Let us do what the Prophet says:
”I said, ’I will guard my ways,
that I may not sin with my tongue.
I have set a guard to my mouth.’
I was mute and was humbled,
and kept silence even from good things” (Ps. 38[39][39]:2-3).
Here the Prophet shows
that if the spirit of silence ought to lead us at times
to refrain even from good speech,
so much the more ought the punishment for sin
make us avoid evil words.
Anders,
vad jag vet har Joan Chittister inte tagit avstånd från kyrkans tro. Att hon därtill har uppfattningar om vad och hur kyrkan bör tro är väl inget konstigt. Egna uppfattningar och tolkningar har vi alla – även du, skulle jag förmoda.
Herrens bön tycker jag är en utmärkt text att reflektera över. Gör man det i skrift blir det att parafrasera. På vilket sätt skulle detta uttrycka högmod? Kan det inte lika gärna uttrycka personlig fromhet?
Kan det möjligen vara så att du har problem med att Joan Chittister är kvinna och inte överlåter talandet till män?
Gert Gelotte
Kanske det är viktigare att fråga sig om kyrkan tar avstånd från hennes tro? Om man tillåter att egna reflektioner används istället för trosbekännelse i något som beskrivs som liturgi för prästvigning – då har man tappat förståndet helt enkelt. Man eller kvinna spelar ingen roll, men att hon säger sig lyda under Benedikt regel är ännu galnare – den som varnar någon att tro sig bidra till något i klostret med sin personlighet.
Kom ner på jorden!
Anders,
vad jag vet tar kyrkan inte avstånd från Joan Chittisters tro. Vad hon tillåtit eller inte tillåtit vet jag inte heller, men det kanske du vet?
Vad jag däremot vet är att syster Joan skriver krönikor varje vecka i National Catholic Reporter. Och av dessa krönikor torde man inte kunna dra slutsatsen att hon tappat förståndet.
Att hon är benediktinsyster är ett faktum. På vad sätt detta skulle uttrycka hennes galenskap kanske du kan förklara närmare.
Huruvida hon tror sig bidra till något i klostret med sin personlighet vet jag inte. Men uppenbarligen känner du till något härvidlag. Kanske kan du redovisa ditt faktaunderlag?
Gert Gelotte
PS: Det gläder mig att vi tycks överens om att man eller kvinna inte spelar någon roll.
DS