Nås ikväll av det sorgliga beskedet att Msgr Göran Degen har avlidit.
I september 2013 utnämndes Göran Degen till församlingsadministrator i S:t Josef Arbetarens församling i Luleå. Han kvarstod som rektor för prästseminariet fram till den 1 mars 2014 då han avslutade sin tjänst.
RIP
Ur ”Mässa över världen” av Teilhard de Chardin SJ
”Den som lidelsefullt har älskat Kristus dold i de krafter som får Jorden att tillväxa, honom kommer jorden att som en mor lyfta i sina väldiga armar, och hon kommer att låta honom skåda Guds ansikte.
Den som lidelsefullt har älskat Kristus dold i de krafter som får Jorden att dö hän, honom kommer Jorden när hon ger upp att som en mor sluta i sina armar och med henne kommer han att vakna upp i Gud. ”
(”La Messe sur le monde” Övers Birgitta Trotzig)
// Irène
PS I september 2007 gjorde jag för Katolsk Visions räkning en intervju med Göran Degen på KV sida Katolskt Forum som dock senare släcktes ned efter sabotage av hackare.
Intervjun gjordes utifrån ett rollspel där Göran Degen i sin egenskap av nybliven rektor för Stiftets prästseminarium får möta ”en tjej” med prästkallelse……
Som inledning ber ”tjejen” att Göran Degen ska beskriva sin egen väg till att bli katolsk präst fram till hans nya tjänst som rektor för prästseminariet.
Jag återger här Göran Degens svar
”Född 1944 . Småskola i Södra Ängby(Stockholm), realskola i Blackeberg och gymnasium i Spånga (Stockholm) 1963. En del känner mig fortfarande från träffarna och skidlägren med katolska Sankt Eriksföreningen eller gymnasistkvällarna uppe hos Pater Hornung på Norra Smedjegatan. Senare blev det även Juventus och CCH (katolska studentföreningen).
Uppvuxen i katolsk familj som farfarsfar Jozef Degen från Basel i Schweiz lade grunden till. Därifrån det konstiga namnet som betyder värja – vilket jag under min uppväxt mycket hellre hade burit – som namn. Har massor av syskon, syskonbarn och flera syskonbarnbarn. Så träffar du en Degen så är det med största sannolikhet släkt.
Tanken på prästkallelsen gjorde sig allt tydligare under gymnasisttiden. Genom kontakter med den dåvarande apostoliske nuntien Bruno Heim från Schweiz fick jag ett ”pröva på år!” på ett prästseminarium i Schweiz i väntan på att göra lumpen senare. Jag hann med fyra månaders havsseglatser med ´Svenska Amerikalinjens MS Gripsholm direkt efter studentexamen. Lyckades avancera från köksbiträde till kontorspiccolo – uniform med tre rader silverknappar – nästan som Monsignoresoutanen! Efter ett år i lumpen – soldat 65 – kände jag mig redo att börja på riktigt. Studerade två år filosofi och fyra år teologi i Frankfurt (-68), Muenster och Trier.
Under semestrarna blev det Taxi och ”kusk” på Freys hyrverk – cortegekörning med gamla kungabilar och dylikt roligt och pastoralt givande. Diakonvigning 10 mars i gamla Eugeniakyrkan på Drottninggatan och prästvigning den 11 september i gamla katolska Domkyrkan Sankt Erik 1971.Så satte prästlivet igång på riktigt.
Kaplan i Göteborg fram till 1978.
1979 till och med 1984 riksungdomspräst med säte i Stockholm och årskort på SJ. Våren 1985 sabbatstid i Det Heliga Landet med höjdpunkt: Vandring från Nazareth över Västbanken till Jerusalem – med pater Carls. Sedan 8 år på min första kyrkoherdetjänst i Sundsvall omfattande en sjättedel av Sveriges yta -med Norge och Finland som grannförsamlingar och 22 mil närmaste församling och präst. Den stora chilenska flyktingströmmen gav spanska på köpet och vi byggde en riktig kyrka som nu efter sjutton blivit alldeles för liten. Friskt vågat.
1993 gick flyttlasset tillbaka till Göteborg. Efter femton år blev jag kyrkoherde i min hemförsamling som kaplan. jag fick göra en god upptäckt. Flera av de gamla konfirmanderna satt nu i kyrko- och församlingsråd, skolstyrelse och dylikt. Jag fick konfirmera dem jag döpt och senare även viga och döpa barn….Stor församling, stridiga viljor, många debatter om språk, liturgi, Vaticanum II, kvinnliga ministranter – gjorde debut med bravur. Enhet och mångfald blev temat. Frivilligcentral och bokhandel och kronan på verket det sista året. Natthärbärge för hemlösa, två nätter i veckan i den gamla skolans gymnastiksal.
7 oktober 2006 firade vi avslutningsmässa på dagen tretton år efter min installation som kyrkoherde. Därmed har jag varit 20 år av mitt prästliv i Göteborg på Sveriges framsida som har blivit ett andra hem för mig. Men när jag blev ombedd att bli rektor för prästseminariet och sovit en natt på saken, såg jag det som en naturlig fortsättning på kallelsens väg. Och där är jag nu med hopp och tillförsikt.”
– Ja och där i din rektorstjänst på prästseminariet tycks du ju också vara beredd att möta som du uttrycker det ”utmanaren”. Underförstått du räknar med och till och med hoppas, låter det som, att en vacker dag en tjej / kvinna, som anser sig ha en prästkallelse som hon inte vet hur hon som katolik ska hantera, tar kontakt med dig och ber om vägledande samtal.
Låt oss föreställa oss att detta nu sker och att en av hennes frågor till dig under dessa samtal, blir en undran över hur du förklarar att Gud kallar en kvinna till präst i sin kyrka, när det är
omöjligt att förverkliga denna kallelse i verkligheten.
Hur skulle du svara?
********
Det går nedan att läsa en del av fortsättningen på intervjun som finns kvar på internet. Synd att inte slutet – som blev mycket bra – längre går att finna på internet. Ska kolla om jag sparat intervjun i sin helhet i min dator.
Eller om webansvarige kan hjälpa till ?
http://www.katolskvision.se/oldforum/viewtopic.php@t=166.htm
Irène,
Djupt sorgligt att höra att vår generationskamrat och vän i våra ungdomsår har
dött.
Så fint att du hittat åtminstone en del av det fina och personliga samtal Göran och du förde på vårt Forum. Det samtalet var en eloge i öppenhet till dig och Göran, jag minns vi alla gladde oss åt det. Och att det hade kunnat komma ännu fler samtal efter Görans pensionering.
Göran hade ett hav av vänner över hela Sverige, förutom sin stora syskonskara här i Stockholm, med tvillingbroder Björn.
Må stiftet få ta ett stort avsked till hans jordiska vistelse.
Krister
PS Jag har inte hittat några gamla mappar från gamla Forum, med Edra samtal, där avslutningen borde ha funnits. Om någon av våra flera webbadministratörer skulle hitta något, så hoppas jag också att de lägger ut det ni hittar.
Vänner,
det var mycket sorgligt att höra. Jag lärde känna Göran när han var diakon. Sedan träffades vi av och till. Vi var knappast personliga vänner, men Göran var vän med alla och brydde sig om alla. Han var en god herde. Må han vila i frid.
Gert
Krister
Björn var Görans storebror. Görans tvillingbror är Tomas som jag var klasskamrat med i Sankt Eriks skola.
Vemodigt hur 40-talistleden alltmer glesnar…….
Göran var en av Stiftets mest genuina, ärliga och hederliga präster jag kände. Att han var totalt prestigelös gjorde honom än mer respektingivande som präst.
Vår intervju som gjordes via mail var inte så alldeles enkel att genomföra. Vid ett par tillfällen bad Göran att vi skulle träffas och ”ta en Latte” för att se om och hur vi skulle kunna slutföra intervjun…..
Synd att jag inte kan hitta andra hälften av intervjun där jag aldrig kommer att glömma hur rörd jag blev över att Göran – i sin egenskap av nybliven rektor för ett katolskt prästseminarium – offentligt vågade visa upp sin sällsamt uppriktiga och modiga brottning med kvinnoprästfrågan som ju var ännu mer laddad för 7 år sedan än vad den är idag. Tror inte att någon annan präst i Stiftet skulle ha vågat sig på samma sak som Göran vågade…….
// Irène
Jag som är så superkritisk till så mycket inom katolska kyrkan…….reflekterar idag för mig själv vad det var hos Göran som fick mig att se honom som en så trovärdig präst…….?
Jag som reformkatolik som väckt så mycket vrede hos många katolska präster som jag hade känt sedan tonåren…….präster som tog avstånd och helt ändrade ett tidigare positivt förhållningssätt till mig efter att jag inom KV blev en aktiv förkämpe för reformer……..
Göran ändrade aldrig sitt positiva förhållningssätt till mig trots att jag ansågs ökänd bland hans kollegor…….
Och jag ändrade därför heller aldrig uppfattning om Göran som en trovärdig präst…….
Göran var och förblev en unik svenskkatolsk präst med unik psykosocial kompetens för svensk kontext där jämställdhet och allas lika värde har ovanligt lång tradition jämfört med många andra länder…..särskilt sk katolska länder.
Göran var och förblev en ovanligt chosefri dvs äkta och ärlig katolsk präst……
Jag läser idag om hur Göran säger i intervjun
”Men jag tror på nödvändigheten av personligt offer för att vara trovärdigt vittne för den lidande Herren.”
Det tål att begrundas av alla ….inte bara präster……vi ska ju alla vara ”trovärdiga vittnen för den lidande Herren……”
Göran var uppenbart för alla ett sådant ”trovärdigt vittne”. Dvs Göran ägde den viktigaste egenskapen i sin yrkesroll som ”professionellt” VITTNE ……..TROVÄRDIGHET.
// Irène
Tack Irene,
Varken mitt huvud eller hjärta har ännu fattat dödsbeskedet. Irene, du gav dock något av det vackraste som skrivits som tröst; Teilhards ord var verkligen Görans livsverk och passion.
I saknaden av en vän och i hoppet om en orädd förebedjare.
Irène.
Ett ämne Göran Degen ofta återkom till och som jag särskilt uppskattade var hans alma mater Karl Rahners uppfattning om betydelsen av treenighetens uppenbarelse i Jesus som historisk person. Wiki sammanfattar saken bra:
To establish the grounds of Christian faith, Rahner asserts two points should be proven as historically credible—first, that Jesus saw himself ”as the eschatological prophet, as the absolute and definitive saviour”, and second, that the resurrection of Jesus is the absolute self-communication of God”.
”By the resurrection… Jesus is vindicated as the absolute saviour” by God (Rahner, p. 279): it means ”this death as entered into in free obedience and as surrendering life completely to God, reaches fulfillment and becomes historically tangible for us only in the resurrection” … ”we are saved because this man who is one of us has been saved by God, and God has thereby made his salvific will present in the world historically, really and irrevocably”.
Uppståndelsen visar ”irrevocably” vem Jesus är: den som ger Gud och människor gemensamt liv.
Samuel.