Samuel
Med anledning att du skriver
”Antingen kommer det en revolution via folkrörelser som Wir Sind Kirche som återupprättar den legitima makten på Kristi och apostlarnas grund eller så krossar Herren den genomkorrumperade hierarkin och låter de fria rörelserna få fritt spelrum.”
Detta föranleder mig att ställa frågan
Vem inom katolska kyrkan borde lägga ribban för frispråkighet och tolerans och markera var gränser mot omvärlden ska dras ?
Svaret borde vara Gudsfolket via sina valda biskopar. Men så är inte fallet. Katolska kyrkan styrs som en envåldsmakt av påven som innehar ett utnämningsprivilegium som är av ONDO och främst styrs utifrån nyttan att stärka påvens egen maktposition istället för utifrån Gudsfolkets behov och önskemål.
Det är påven som angör tonen som sedan tas efter av hans utnämnda biskopar och kardinaler.
Wir sind Kirche har nyligen gått ut med ett upprop ”för att motverka den kris kyrkan fått med sin trovärdighet ”.
http://www.wir-sind-kirche.de/index.php?id=128&id_entry=2955
We are church pläderar ständigt för reformer
http://www.we-are-church.org/joomla/
Osv osv Runt om i den katolska världen i drygt 40 länder ropar Gudsfolkets reformrörelser efter REFORMER men
PÅVEN LÅTSAS SOM DET REGNAR
Och då kan / måste även biskopar i sina stift låtsas som det regnar .
I bla Tyskland och Österrike blir dock reformrörelserna allt mer HÖGLJUDDA och stör därigenom alltmer den katolska FRIDEN för biskopar.
Vill påven under sken av ekumenik endast samverka med traditionalister inom sin egen och andra kyrkor och samfund och flirta med Pingstvänner så är det vad som också gäller i Stockholms Katolska Stift.
Då katolska karismatiker håller nordisk konferens i Stockholm med bla biskop Anders och Ulf Ekman som bästa polare kommer som ett brev på posten också en hälsning från påven i Vatikanen .
Att vara ” karismatiker ” står högt i kurs.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=233078
Synd bara att påven vägrar acceptera att katoliker är och vill olika och att plats och utrymme och respekt via en demokratisk strukturomvandling måste ges åt åsikter och uppfattningar som kanske inte alltid faller påven själv på läppen.
// Irène
Inte bara är du och jag rörande överens, vi har den nytestamentliga stjärnan Paulus på vår sida i den bibliska befrielserörelse som pågått alltsedan hebrèernas Moses till nuets Kristus i kampen mot det urtida slaveri under lögnens dödsbringande makt hela mänskligheten varit och är indragen i.
Det enväldiga (för att inte säga enfaldiga) påvedömets roll i denna tragiska/triumfatoriska historia har gått hela vägen från gudomlig till djävulsk fram och tillbaka upprepade gånger beroende på vem som suttit på ”den heliga stolen”.
Det måste inte vara så; den tidiga kyrkan var upplyst av apostlarna och därför var såväl kvinnor som män andligt aktiva i det allomfattande församlingsarbetet; tänk på Priscilla och Akvila, där kvinnan synes ha varit den andligt tongivande.
Ett hela gudsfolkets uppvaknande är på väg. Väckelse. Katolsk vision är ett avantgardistiskt förebud om den kommande insikten att det är vi, vi alla, som är, utgör, befruktar Kyrkan.
Tack vare Kristuspassionen har Paulus kunnat formulera konsekvenserna av vad frihetens och kärlekens lag innebär: ett evangelium för alla sorts människor från de mest entusiastiska ”känslomänniskor” till de mest rigoröst intellektuella radikaler. Och allt däremellan.
Jag stöder mig bland annat på 1Korinter.7:7 ”Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.”
Eller de paulinska orden till romarna i kapitel 12: Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Jag är viss om att han kunde ha fortsatt sin uppräkning i all oändlighet eftersom envar har sin särskilda gåva. Varav celibatet är en men inte ett ovillkorligt krav för en enda tjänst.
Återkommer till ”Den heliga Ande och vi har beslutat…” Dvs andeledd demokrati.
Samuel.
Samuel
”Katolsk vision är ett avantgardistiskt förebud om den kommande insikten att det är vi, vi alla, som är, utgör, befruktar Kyrkan.”
Ha, ha, ha skrattar traditionalisterna i Stockholms Stift. KV är inte något att bry sig om.
Och då kan man ju fråga sig vad de är rädda för, om nu KV inte är något att bry sig om.
För rädda är de.
Från Biskopsämbetet sprids NIDBILDER om KV och Katolskt Magasin har vägrat
KV sätta in betalannons.
Varför vägrar B 16 befatta sig med och tala med representanter för We are Church ?
Vad är det påven försöker förhindra om han nu är så säker på att We are Church har fel och han själv besitter den OEMOTSÄGLIGA SANNINGEN ?
Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att hierarkin på såväl lokal som central nivå är väl medveten om att att släpps ORDET FRITT så sitter hierarkins folk löst.
Det FRIA ORDET är det farligaste hotet mot varje envåldshärskare.
Boktryckarkonsten var en förutsättning för demokratiutveckling.
Och kolla vad katolska kyrkan då gör. Inför Index för FÖRBJUDNA BÖCKER.
Det är patetiskt. När Radio och TV kommer tvingas påvedömet lägga ned projektet.
Men INTERNET rår inte påvedömet på och därför en tidsfråga tills påvedömet tvingas KAPITULERA i sin nuvarande CELIBATÄRA, MANLIGA och ENVÄLDIGA form.
Det är helt ABSURT att halva mänskligheten inte skulle få vara med och utforma det som kallas LÄROÄMBETET.
// Irène
Irène.
Jesus gjorde rent hus med allt vad judiskt elitistiskt prästerskap och romerskt religiösa offerriter heter när han själv tog på sig rollen som överstepräst och gick in i den himmelska helgedomen och genom evig ande frambar sig själv som det fullkomliga offret en gång för alla. Detta är huvudbudskapet i Hebréerbrevet (se kap.9) och därför också ett av hela Bibelns huvudläror.
Det tål att upprepas: en gång för alla bar Kristus fram det fullkomliga offret, sig själv, för att rena oss från våra synder. En gång för alla. Att försöka göra om det som redan är fullkomligt är naturligtvis omöjligt och meningslöst. Det är med Jesu egna ord ”till åminnelse” av detta offer vi firar eukaristin, tacksägelsen, och genom kommunionen förnyar vårt förbund med vår frälsare och den ende verklige översteprästen, Jesus Kristus.
Ingenstans i Nya Testamentet står det att den kristna kyrkan ska fortsätta det judiska prästväsendet eller ännu värre det romerska. Eller värst av allt: kalla en syndig människa Pontifex Maximus som om det kunde finnas någon annan medlare mellan Gud och människor än gudsmänniskan, himlens och Marias son.
Petrus var den förste att inse följderna av denna teologiska omvälvning. Därför kallar han oss alla som är döpta till Kristus för ”kungar och präster”, 1Pet.2. Detta bekräftas av den lärde Paulus: ”Därför ber jag er … att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Rom.12:1ff.
Något annat ”mässoffer” finns inte i NT. Jag avstår från att använda starkare fördömande ord eftersom jag inte vill såra ”de troskyldigas” känslor, kanske odlade sedan barndomen. Men radikaliteten i apostlarnas lära är kompromisslös.
Härmed finns ingen plats för en prästerlig elit som tar hand om ”det religiösa” medan vi övriga likt passiva spädbarn låtersig matas. Klerikalismen är en judisk-romersk kvarleva som hela NT förklarar vara överspelad, obsolet. Den romerska uppfattningen av vad religion är saknar all nytestamentlig grund. Det romerska och det judiska badvattnet måste kastas ut och kvar blir Jesusbarnet, hans liv, hans lära, hans död och uppståndelse.
Eftersom vi är döpta till, identifierade med, den himmelske Kristus – och därmed emanciperade, myndigförklarade – är det oegentligt att kalla oss med det förbarnsligande diminutiva ”lekfolk”. I själva verket är vi alla kallade att agera kungligt och prästerligt i gudstjänsten: ”När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, etc. 1Kor.14:26. Var och en.
Denna utläggning av Guds ord bekräftas på Kyrkans födelsedag när Den heliga Andes eld fyller församlingens alla medlemmar med andlig insikt och inspiration. Då gör Gud ingen skillnad mellan män och kvinnor, eller mellan präster och lekfolk eftersom all sådan skillnad är upphävd i Kristus. Grunden för Kyrkans jämställdhet, dess demokrati, är därmed lagd. Alla är fyllda av samma anda och alla blir tilldelade samma uppgift: att förkunna evangelium för hela mänskligheten. Var och en med sitt sätt, sin språk, sin begåvning.
Och som vi vet fick denna religiösa revolution en formidabel framgång genom hela Romarriket och bortom dess gränser. Men bara efter några generationer tog den gamla religiösa, patriarkala mentaliteten överhanden och en maktberusad hierarki har sedan dess dominerat scenen. Resultatet blev en religiös maktapparat av synkretistiskt slag där vi, Guds folk, reducerats till undersåtliga konsumenter av religion.
Men troende människor kan inte längre behandlas som mindre vetande barn. Vi är bibliskt bildade, vetenskapligt upplysta, självständigt tänkande individer oavsett kön, och efter demokratins genombrott är vi alla ansvariga för maktutövningen i de sammanhang vi ingår i, vare sig det är samhälle, samfund eller andra sorts entiteter. Och för Kyrkan kommer den demokratiska reformrörelsen att innebära en mycket omvälvande revolution.
Ty framför våra ögon har den klerikala hierarkin förlorat sin moraliska trovärdighet och med den har den andliga auktoriteten också gått förlorad. Fisken ruttnar från huvudet och tydligen har föruttnelsen pågått i århundraden, åtminstone bland de makthavande, till skillnad mot munk- och nunneordnar.
Själva hjärtat, Kristuslivet, har dock på ett mirakulöst sätt överlevt, kanske främst tack vare det friska inflytandet från de många spirituellt förnyande ”väckelserörelserna” i form av ordnar. Och lekfolkets ”barnatro” på kommunionens mysterium.
Men detta levande vin kräver snabbt nya läglar medan de gamla krackelerar.
Samuel.
Samuel
Jag uppfattar ditt budskap som BACK TO BASIC.
Alltså samma budskap som NCR för fram i den utmärkta artikeln ”Obstacles to evangelization”
http://ncronline.org/news/justice/obstacles-evangelization
som Gert lyfter fram i sin senaste blogg ”Bristande självinsikt.”
Jag kommenterar där.
// Irène