”Den senaste månaden fick utvärderingen av Franciskus första år som påve stort medialt utrymme. I samma veva förkunnade Ulf Ekman att han planerar att konvertera till katolska kyrkan. Det gav eko på hemmaplan och bidrog ytterligare till att katolska kyrkan har varit i fokus i Sverige den senaste månaden.”
Om detta handlar denna månad min krönika i Dagens Seglora
// Irène
PS Mitt besök på nätet häromdagen på katolska ”Kulturtidskriften Sankta Birgitta” och mitt samtal med Bitte Assarmo gav anledning till en mycket sorglig reflexion. Jag fick ånyo bekräftat hur starkt negativt polariserat svenska katoliker lever i Stockholms katolska Stift. Istället för att den minoritet romerska katoliker på ca 100.000 som lever i Sverige skulle kunna utgöra en spännande och dynamisk brokig skara katoliker tycks det istället som att vi mest utgör en bråkig sinsemellan fientlig skara.
Istället för att leva och samverka trots åsiktsmässig bredd tycks det istället råda en rätt fientlig stämning mellan sinsemllan polariserade grupperingar.
Jag upplever det som tragiskt att den ena grupperingen med mer reforminriktade katoliker i tid och otid av den mer konservativa grupperingen får höra att lösningen på önskan om reformer kan lösas genom att gå över till svenska kyrkan.
Bitte Assarmo skriver till mig
”Jag tycker faktiskt det är smått förunderligt att du inte går ur kyrkan och går med i svenska kyrkan istället. Om jag hade samma uppfattning som du har om den katolska tron och läran så skulle jag inte tveka en sekund.”
Jag upplever det också som mycket kränkande när någon /några anser sig behöva be för mig.
Katolska kulturtidskriften Sankta Birgitta presenterar sig så här på nätet.
http://sanktabirgitta.com/about/
Oerhört skrämmande för mig att upptäcka den okunskap Bitte Assarmo visar upp om vad som försiggår inom den universella katolska kyrkan genom hennes uppfattning om att jag ”ifrågasätter de inre och mest heliga av kyrkans trosuppfattningar” genom att jag pläderar för
– hetero-och homosexuellas likaberättigande
–avkriminalisering av abort
– katolikers självklara valmöjlighet av preventivmedel
– interkommunion.
Att Sankta Birgitta kan sägas vara ett av den konservativa grupperingens språkrör i Stiftet avslöjas genom att man förkunnar
”Till vår hjälp har vi fader Ingvar Fogelqvist, tidigare rektor för katolska prästseminariet och nu kyrkoherde i Sankt Mikaels Katolska Församling i Växjö.”
Vill gärna påminna om att fader Ingvar Fogelqvist vurmar för den ”äldre mässan. ”
Absolut inget fel i detta om detta inte ”råkar” sammanfalla med att hyllningen av den ”äldre mässan” går hand i hand med motståndet för kvinnliga ämbetsbärare inom katolska kyrkan.
Ingvar Fogelqvist skriver
”Vad kan den äldre mässan ha för speciella bidrag att ge ? En faktor som kan nämnas är symboliken, som spelar en stor roll i den Mässan. En annan faktor är känslan för det sakrala och vördnad inför den Helige. Latinet ger särskild högtid åt firandet.”
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/119/Skillnaden%20mellan%20gamla%20och%20nya%20M%C2%84ssan.pdf
Det Ingvar Fogelqvist dock inte säger rakt ut är att FÖRUTSÄTTNINGEN för ”känslan för det sakrala och vördnad inför den Helige” är att det inte får förekomma kvinnor i närheten av altaret.
Kvinnliga ministranter är förbjudna och ”kommunionutdelare används inte” dvs det gäller att även här gardera sig mot kvinnor.
Som sagt väljs fader Ingvar Fogelqvist till ” hjälp” underförstått handledare i teologiska frågor så är naturligtvis Bitte Assarmos svar på min fråga om vad som räknas som det ”mest heliga av kyrkans trosuppfattningar” given !
Bitte Assarmo anklagar mig för att vara ”exkluderande.”
Jag är inte ute efter att exkludera någon ! Det jag är ute efter är en RÄTTVIS BISKOP !
En biskop som låter alla blommor ……..jag menar bloggar blomma på samma villkor !
Jag är ute efter en biskop som inte ger reprimand åt reformkatoliker på Katolsk Vision och samtidigt låter ultrakonservativa ”Kulturtidskriften Sankta Birgitta” med ultrakonservative fader Ingvar Fogelqvist blomma fritt.
Eller Katolsk Observatör – med ultrakonservative fader Otto Michael Schneider i redaktionen – som också tillåts att blomma och fritt bre ut sig.
http://katobs.se/redaktion.htm
Irène,
Jag tror det bästa vi kan göra är att befria oss själva från behovet av att bli godkända. Gör vi det intar alla dessa stora som små Guds vaktmästare, i kyrka som stift, omedelbart sina högst obetydliga, men rätta proportioner.
Gert
Irène.
”Mitt besök på nätet häromdagen på katolska ”Kulturtidskriften Sankta Birgitta” och mitt samtal med Bitte Assarmo gav anledning till en mycket sorglig reflexion.” … ”Istället för att leva och samverka trots åsiktsmässig bredd tycks det istället råda en rätt fientlig stämning mellan sinsemllan polariserade grupperingar.”
Jag delar din sorg och beklagar verkligen det fientliga sinnelaget, som det är alla kristnas ansvar att göra allt för att ersätta med Kristi sinne, men vad gäller Ulf Ekman så må han vara teologiskt konservativ men det innebär inte att de socialkonservativa inom Kyrkan kommer få se sin ställning stärkt på alla fronter genom hans konversion, särskilt inte kvinnofronten – det finns många starka och framträdande kvinnor inom trosrörelsen, systrarnas Graafs mor Linda Bergling exv, som sedan länge haft en ledande och allmänt erkänd roll inom rörelsen, en sorts apostolisk roll.
Samma sak i frågor som har med kommunionen att göra där han pga sin bibliska konservatism håller sig till Paulus uttalat frihetliga syn: ”Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.” Respekt för den enskildes samvete.
Abortfrågan kan verkligen sägas tillhöra de mest sakrala av Kyrkans trosuppfattningar, men där finns en uppenbar lösning som Kyrkan borde kämpa för: gratis och obligatorisk preventivmedelsrådgivning från puberteten och framåt. Offentligt finansierad.
Som teologiskt konservativ och socialt liberal välkomnar jag Ulf Ekmans steg in i den stora traditionen.
Samuel.
Gert och Samuel
Det enda jag eftersträvar är RÄTTVISA dvs konservativa katolikers och reformkatolikers LIKABERÄTTIGANDE.
// Irène