The Tablet refererar hur ärkebiskop Georg Gänswein -chef för det påvliga hushållet – i tysk television med anledning av Franciskus 1-åriga födelsedag som påve avslöjat att Franciskus inte var den påvekandidat som han understödde.
På frågan om valet av Franciskus hade förvånat honom svarade ärkebiskop Gänswein att han hade föredragit andra kandidater. Gänswein fortsatte med att säga att för närvarande är påven medias älskling ”the darling of the media” ”men så kommer inte alltid att vara fallet.” ”Påven är inte allas älskling ” ”The Pope is not “everybody’s darling”, he said, using the English phrase.”
Gänswein avslöjar också detaljer om kommunikationen mellan Franciskus och Benediktus och sin egen roll i relation till de 2 påvarna utifrån den intervju Franciskus gav i La Civiltà Cattolica.
Läs mer här
och här under rubrik ”Masken glider av”
http://www.thetablet.co.uk/blogs/1/329/g-nswein-the-mask-slips
Elena Curti konstaterar att Gänswein blir allt frispråkigare för varje intervju han ger varvid det successivt framkommit att Gänweins lojalitet ligger hos Benediktus.
Curti avslutar sin text med att säga att hon tycker att det bästa vore att Gänswein enbart ägnade sig åt att vara i tjänst hos Benediktus eller att helt lämna Rom.
// Irène
PS Det kunde man räkna ut med lilltån att det inte skulle fungera att ”gorgious Georg” skulle springa mellan 2 påvar så radikalt olika i sin hållning till det mesta här i livet.
Om det är en svaghet Franciskus har – så är det han som påve har svårt att sätta ned foten när det gäller Benediktus handplockade favoriter Gänswein och Müller ………..
Å andra sidan blir det mer effektfullt -men tar lite längre tid- om Franciskus låter andra biskopar se till att att Müller får en ohållbar situation….
Irène.
”Å andra sidan blir det mer effektfullt -men tar lite längre tid- om Franciskus låter andra biskopar se till att att Müller får en ohållbar situation….”
Det är just den här sortens på en gång synska och träffande iakttagelser man bara kan finna på KV.
Samuel.
Samuel,
Det stämmer säkert när det gäller Sverige, men knappast i ett internationellt perspektiv. Där är analyser av vad som hänt och vad som kan tänkas komma att hända vanligt. Jag länkar till ett aktuellt exempel på NCR http://ncronline.org/blogs/faith-and-justice/how-will-obamas-visit-pope-francis-go.
Anneli
Irène, Anneli.
Apropå träffsäkra iakttagelser kan jag inte undanhålla er och andra KV-läsare denna godbit.
Historikern Dick Harrison har i NEO skrivit en sällsynt matnyttig essä med särskild relevans för postmodernismens härjningar i vår tids av radikal skepticism och subjektivism dekonstruerade hjärnor. Han kallar den Kränkta av fakta. http://magasinetneo.se/artiklar/krankta-av-fakta/
Här ett citat från dess mest drabbande avsnitt:
”Hur gör vi exempelvis när en C-student i en uppsats hävdar att nazisternas folkmord i Auschwitz aldrig har existerat utan är att betrakta som en sionistisk myt? Svar: vi underkänner uppsatsen. I detta läge kan emellertid studenten, i linje med poststrukturalistisk teori, påstå att vi inte vet någonting om Auschwitz eftersom vi inte varit där själva och sett den påstådda utrotningen av judar, och om vi faktiskt varit det skulle vi ändå vara hänvisade till våra egna upplevelser, inte till objektiva fakta. Det är omöjligt, hävdar studenten, att erhålla verklig kunskap om Auschwitz. Vi kan i bästa fall uppnå kunskap om berättelser om lägret, men vi kan aldrig bevisa att förintelsen har ägt rum. Genom att ställa oss bakom de pro-sionister som hävdar att förintelsen är ett faktum stöder vi indirekt den politiska regim i Israel som utnyttjar händelsen som argument för att förtrycka och förinta araber. Vi kränker palestinierna och deras kultur.”
Långt mer oroande än underhållande. Sedan följer avsnitt om bin Ladin, Jesus och lång historisk exposé.
Samuel.
Samuel,
Intressant, men vad har det med det med ämnet för det här inlägget att göra?
undrar,
Anneli
Precis när jag skickat kommentaren insåg jag att genom att svara Samuel bidrar jag till att diskussionen leder bort från ämnet för inlägget till en allmän diskussion om diskussionsteknik.
Varje skribent sätter gränserna för sina inlägg och Iréne är tolerant, men kanske bör vi vara noggrannare med att hålla oss till ämnet och skapa nya inlägg om det verkar behövas? Eller så ser man inlägget som en utgångspunkt vars trådar får löpa fritt?
Vad tycker ni?
Anneli