Vänner, det är ett år sedan Jorge Bergoglio valdes till påve och vågade låna namn av Guds lille fattige. Franciskus har charmerat både kyrkan och världen, men står han för något mer än ett mer sympatiskt tilltal än föregångarna? Om detta skriver jag i en ledare i Göteborgs-Posten.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2308314-mer-an-alskad-farfar-
”Franciskus har bara snuddat vid den katolska kyrkans verkliga kris. Den som består i kyrkans allt svagare kontakt med samtiden.”
Gert Gelotte
Gert,
Det är en väldigt bra krönika och den bidrar förhoppningsvis till att nyansera bilden av Franciskus, Katolska kyrkan, men framförallt av oss katoliker hos allmänheten. Vi är inte alla stockkonservativa motståndare till preventivmedel.
Samtidigt måste jag i konsekvensens namn ta upp frågan om avsändare och avsändarens värderingar. Detta för att jag ifrågasatt att DN:s ledarskribent Erik Helmerson, skriver om ”katolska” frågor utan att det framgår att han själv är katolik. Vilket det heller inte gör när SvD:s Roland Poirier Martinsson, eller du skriver.
Läsaren kan därför tro att man får en objektiv text om, i det här fallet Franciskus första år, fast det inte är så.
Hur ställer du dig till detta?
Anneli
PS Jag har tagit upp just avsändarens värderingar i en blogg för några dagar sedan http://annelimagnusson.wordpress.com/2014/03/10/vem-far-ha-asikter-och-om-vad/
DS
Anneli,
den här gången var det inte en krönika utan en anonym ledare. Alltså uttrycker texten GP:s åsikt – men även min förstås.
Jag är anställd på GP som liberal ledarskribent. Inriktningen framgår av att det står ”liberal” på ledarsidan. Jag står för liberala värderingar. Mer behöver läsarna inte få veta.
Mitt uppdrag som ledarskribent är inte att vara objektiv, utan att vara subjektiv. Jag är anställd för att driva liberal opinion.
Att jag är katolik torde vara allmänt bekant bland de läsare som intresserar sig för samfundsfrågor.
Om jag skrev katolik under mitt namn, vad skulle det tillföra? Vilken sorts katolik? Det finns 1,2 miljarder katoliker. Vilken av dessa är i stånd att skriva en objektiv text om Franciskus? Någon?
Är inte varje objektivitet någons objektivitet?
När jag arbetade som nyhetsjournalist var min situation annorlunda. Då undvek jag att skriva om kyrkan. Jag gjorde det enbart på direkt uppmaning av redaktionsledningen och försökte att förhålla mig så neutral jag kunde. Man kan säga att jag strävade efter objektivitet.
Gert
Gert
”Jag är anställd på GP som liberal ledarskribent.”
För mig som katolik är du är OVÄRDERLIG som KÄND MEDIARÖST utifrån att du nästan är den ende katolske KÄNDISEN i Sverige som inte låtit dig ”KÖPAS” av Stiftet och därför har en frihet till inomkatolsk kritik som du är modig nog att också nyttja.
För detta ska du ha en stor ELOGE !
Igår var jag på Katarinastiftelsen och lyssnade på DN ledarskribent katoliken Erik Helmerson som jag tyvärr inte kan ge samma eloge……
// Irène
Gert,
Jag tycker GP’s och din ledare är mycket bra, den ställer många viktiga frågor om och till katolska kyrkan. Och bejakar det goda påve Frans har gjort under sitt första år.
Krister
Gert
Med anledning av att en katolsk vän i morse ringde och berättade att han sett och hört Marcus Birro i TV 4 ”som katolik” berätta om sin förtjusning över att Ulf Ekman ska konvertera till katolska kyrkan gör att jag blir mörkrädd och inser ännu tydligare att det är det nya radarparet ”Ekman och Birro” som biskop Anders vill ska vara katolska kyrkans ANSIKTE UTÅT i Sverige.
Så respektlöst mot alla oss katoliker som inte VILL bli representerade av detta RYSARPAR.
De enda svenska KÄNDISKATOLIKER jag inte skäms att bli representerad av i Sverige är radarparet Gert och sr Madde. För övrigt känns det oftast pinsamt att läsa och höra svenska kändiskatoliker genom vilka Biskopsämbetet BUKTALAR……..
Jag fasar för vad Ekman och Birro kommer att ställa till med för oss reformkatoliker………
Din röst i MEDIA kommer än mer än någonsin nu behövas…….
// Irène
Gert,
Jag insåg att objektiv inte var ett väl valt ord, när jag skickat kommentaren. Det förväntas du ju inte vara som ledarskribent.
Däremot är det inte självklart att en ledarredaktion oavsett politiskt färg skriver om Katolska kyrkan, så intressant är den kanske inte för den vanliga läsaren om vi ska vara ärliga.
Direkt tveksamt blir det om man som Helmerson och Poirier Martinson mer eller mindre driver frågor som kyrkans ledning tycker är viktiga, utan att tala om det.
Den ambitiöse läsaren kollar förstås upp avsändaren, men alla är inte så noggranna. Finns det någon presentation typ NCR av ledarskribenter, kolumnister etc. svensk media? Jag förväntar mig förstås inte att det om Roland Poirier Martinsson ska stå stockkonservativ katolik, men du förstår vad jag menar.
Anneli
Anneli,
Kan du föreställa dig att Helmerson och Poirier Martinson har samma uppfattning som
”kyrkans ledning” och därför driver frågor som de tycker är viktiga?
Krister
Anneli,
I GP skriver jag som liberal ledarskribent. Det innebär att jag skriver om katolska förhållanden enbart om jag bedömer att det har allmänt intresse. Det blir därför mycket sällan.
I uppdraget att vara liberal ledarskribent ligger att aldrig skriva på någons uppdrag. Detta gäller även på DN och för Helmersson. Jag skulle bli mycket förvånad om han, så att säga, åtog sig uppdrag att skriva.
Vad jag vet finns ingen presentation mer än den som eventuellt ges i respektive tidning. Personliga förhållanden, dit räknas tro och otro, redovisas inte.
Gert
Med anledning av att det idag 13 mars är ett år sedan Franciskus valdes till påve
så hade SVT1’morgonsoffa en intervju med två katoliker. Lyssna, reflektera och se likhet och olikheter: HÄR
Krister
Gert,
Du har en hög integritet och moral. Det visade du inte minst när du lämnade de uppdrag du hade för stiftet och gick från att vara firad katolik till utstött när du såg fel och brister som ingen ville göra något. Men hur många andra har den ryggraden?
Visst ska ledarskribenter få ha ett privatliv, men den som tillhör Katolska kyrkan får numer vid kort sagt varje mässa höra att vi ska ut och evangelisera och missionera. Hur förhåller man sig till det kontra att man arbetar på en liberal tidning som både du och Erik Helmerson gör? För Katolska kyrkan kan inte med bästa vilja i världen sägas vara liberal.
Jag är lite förvånad över att inte fler vill veta vilka särintressen som finns representerade på inflytelserika poster.
Krister,
Som så ofta har du svårt att förstå budskapet. Vi får utgå från att Helmerson och Poirier Martinson tycker som de skriver. Problemet är att läsaren inte blir upplyst om varför de tycker att t.ex. kritik mot RFSU är väsentligt att lyfta fram. Att det finns risk för att det inte bara är allmänintresset och låt säga nyhetsvärdet som spelar in, utan Katolska kyrkans linje i ämnet.
Anneli
Anneli,
Som inte för första gången så verkar du inte ha läst eller förstått innebörden av det jag skrev.
Jag tar det igen: ”Kan du föreställa dig att Helmerson och Poirier Martinson har samma uppfattning som ”kyrkans ledning” och därför driver frågor som de tycker är viktiga?”
Blir det inte lättare nu heller så lägg in ”faktiskt” : dvs faktiskt har samma uppfattning.
Krister
Anneli,
jag tycker inte det föreligger något motsatsförhållande mellan att missionera och att skriva för en liberal tidning.
Jag förstår ”missionera” som att bära vittnesbörd om Jesus. Det försöker jag göra på mitt sätt, genom vara den jag är. Jag känner inget som helst behov av att ”gå ut” och marknadsföra någon annans formulerade tro.
Sen tycker jag inte att det med självklarhet är församlingen som är den mest kristna miljön. Jag brukar chockera välmenande personer som oroar sig för mitt andliga väl i en så farlig omgivning med att jag finner det lättare att vara kristen på redaktionen än i församlingen.
Gert
Krister,
Du får gärna komma på egna formuleringar, det är roligare för läsaren än att du härmar mig…
Problemet uppstår när den privata åsikten går stick i stäv med den tidning en ledarskribent företräder.
Gerts sätt att skriva om Katolska kyrkan går utmärkt bra i en liberal tidning som GP.
SvD är en konservativt så att Poirier Matinsson framför de åsikter han gör stämmer med tidningens linje.
DN är liberal och då blir det svårt att vara lojal mot sin arbetsgivare och samtidigt driva katolska kyrkans ståndpunkter inte minst när det gäller missionerandet. Vad jag undrar är hur Erik Helmerson löser den konflikten?
Men framförallt måste läsaren ha en sportslig chans att värdera det man läser utifrån vem avsändaren är. En krönika som klankar ner på Svenska kyrkan får olika innebörd om den som skrivit den är katolik än om vederbörande tillhör humanisterna, eller inte har någon åsikt om religion.
Anneli
Anneli,
?Vad håller du på med? Jag härmade inte dig.
Jag ifrågasatte vad du menade , dvs om du förstått jag menade.
Krister
Alla,
Det är viktigt att den som är mottagare av ett budskap, det må vara en ledare, debattprogram eller något annat ska ha tillgång till information om avsändarens motiv för att driva sin linje anser jag.
DN:s Hanne Kjöller visar prov på just den typen av kritisk läsning alla bör ägna sig åt i en signerad ledare (jag hoppas att jag lyckats ge den rätt benämning…) om de reaktioner hon fått på en tidigare text om BB-Sophia. http://www.dn.se/ledare/signerat/vardval-i-vantans-tider/
Kjöller har tillräcklig kunskap om personerna som kommenterat för att kunna sortera bort dem som säger att de är kritiska till säkerheten för patienterna fast huvudorsaken nog är de själva velat ha uppdraget, inte gillar privat vård överhuvudtaget osv.
Alla är inte journalister och vet hur man söker information, därför är det viktigt att på något sätt få med de bakgrundsfakta som är relevanta. Detta för att ta ett annat exempel slippa läsa intervjuer i dagspressen med personer anställda av Katolska kyrkan som framställer sig som vilket lekfolk som helst. Jag vet det och kan bedöma det som sägs därefter, men är man inte katolik kan man tro att den här personens åsikter är representativa.
Anneli
Krister,
Så här skrev jag ”Som så ofta har du svårt att förstå budskapet.” Så här svarade du ”Som inte för första gången så verkar du inte ha läst eller förstått innebörden av det jag skrev. Det är att härma. Dessutom förstärker du omedvetet intrycket av att du inte greppar innebörden.
Jag förstår utmärkt väl vad du skriver och gör tappra försök att förklara att det för mitt resonemang inte är väsentligt om de tycker som de skriver. Det viktiga är drivkraften till att ta upp ledarplats för dessa åsikter. Motivet tror jag delvis är att vara en ledningslojal katolik och då ska det också framgå på något sätt så att läsaren kan vikta budskapet.
Anneli
Anneli,
OK, jag börjar ana det troliga missförståndet oss emellan. I korthet så här:
Jag tycker det väsentligaste för mig är ”att de tycker vad de skriver, inte deras drivkrafter
eller deras förmenta inordnande under andra lojaliteter”
Om jag härmade dig genom att använda sammaord som du, men i annan form så beror det på att jag inte gillar ditt sätt att gå på mig som person genom att du skriver ”Som så ofta har du svårt att förstå budskapet.” Jag tycker du gör på det sättet ganska ofta. Det är både ojust och fult generaliserande, tycker
Krister
PS Jag tycker att alla framförda åsikter är representativa. Frågan är
snarare hur representativa de är, resp om de är auktoriserade som en lednings åsikt.
Krister,
Du tycker att jag går på dig som person och att det är ojust och fult. Utmärkt då hoppas jag att du själv i fortsättningen låter bli att ägna dig åt den typen av påhopp du själv inte vill bli utsatt för.
Anneli
Anneli,
Jag har INTE gått på dig som person, meningsutbytet nu rörde sig om i vilken grad det var viktigt att veta VARFÖR människor hävdar viss uppfattningar.
Nu vill jag inte prata med dig mer om detta; vi kommer troligen ingenstans längre.
Världen är större än så.
Krister
Anneli
Du och jag är inte personer i Kristers ögon utan vi är BARN. Och som du vet räknas tillsägelse till barn inte som påhopp utan som UPPFOSTRAN.
Krister vill uppfostra oss i all välmening och som en listig förälder ger han ibland barnet en skenbar valmöjlighet som den gången han frågade dig angående en rubrik som Krister tyckte var olämplig ”Ska jag eller du ändra rubriken ?” ” Det är ju såväl en genompedagogisk som elegant metod att få ett barn att göra som uppfostraren vill.
I ett avseende har vi dock NUMERA fått samma personstatus som Krister. Han får inte radera i våra blogginlägg längre. Vi får vara tacksamma för det lilla Anneli !
// Irène
Iréne,
En liten rättelse, jag fick den gången välja på om jag själv eller Krister skulle ta bort mitt inlägg som han inte ansåg tillförde något. Ett utmärkt exempel på försök till patriarkal härskarteknik.
Ändå har jag inte på långa vägar råkat så illa ut som du och jag skulle även tro att Agneta kan leta fram några exempel.
Det är givetvis besvärande för en blogg som uttalat strävar efter jämlikhet mellan män och kvinnor att inte själv fullt ut leva upp till det. Förslag på lösningar finns, så det gäller egentligen ”bara” att fatta ett beslut.
Anneli
Anneli och Irène,
Det finns alltid tusen och en små rättelser som kan anföras, av var och en av oss.
Men vad tjänar det till?
Det har aldrig varit tillåtet att radera i andras inlägg och kommentarerna till dessa.
Det har alltid varit möjligt av tekniska skäl, men bara skett enstaka gånger.
Matriarkat med sina härskartekniker torde inte vara bättre än
patriarkat med sina.
Dessa ständiga skriverier om KV Blogg är så tröttande och utarmande.
Att ideligen lansera olika lösningar och prata om att ”bara” fatta ett beslut, det har ju alla vi skribenter, dvs inkluderande Gert och Agneta, gjort flera gånger, senast före jul om jag minns rätt.
Även våra vänner försvinner när de läser vårt tjafsande. Snart finns då inte bloggen kvar, med den goda funktion den har haft och fortfarande kan ha.
Jag föreslår att skrivandet här och nu om detta upphör.
God söndag till oss alla! Och till Franciskus som fyller 1 år som biskop av Rom.
Krister
Krister,
Jag instämmer i din uppmaning. Låt oss hålla personliga motsättningar borta från bloggen, men också provokationerna och de rena personangreppen. De är av ringa intresse för våra läsare och skapar bara nya motsättningar.
Alltså de rena personangreppen. Det är inte alltid det går att skilja på sak och person eftersom det ibland är personen som är saken.
Gert
Gert,
Det är en väldigt bra krönika och den bidrar förhoppningsvis till att nyansera bilden av Franciskus, Katolska kyrkan, men framförallt av oss katoliker hos allmänheten. Vi är inte alla stockkonservativa motståndare till preventivmedel.
Samtidigt måste jag i konsekvensens namn ta upp frågan om avsändare och avsändarens värderingar. Detta för att jag ifrågasatt att DN:s ledarskribent Erik Helmerson, skriver om ”katolska” frågor utan att det framgår att han själv är katolik. Vilket det heller inte gör när SvD:s Roland Poirier Martinsson, eller du skriver.
Läsaren kan därför tro att man får en objektiv text om, i det här fallet Franciskus första år, fast det inte är så.
Hur ställer du dig till detta?
Anneli
PS Jag har tagit upp just avsändarens värderingar i en blogg för några dagar sedan http://annelimagnusson.wordpress.com/2014/03/10/vem-far-ha-asikter-och-om-vad/
DS
Anneli,
den här gången var det inte en krönika utan en anonym ledare. Alltså uttrycker texten GP:s åsikt – men även min förstås.
Jag är anställd på GP som liberal ledarskribent. Inriktningen framgår av att det står ”liberal” på ledarsidan. Jag står för liberala värderingar. Mer behöver läsarna inte få veta.
Mitt uppdrag som ledarskribent är inte att vara objektiv, utan att vara subjektiv. Jag är anställd för att driva liberal opinion.
Att jag är katolik torde vara allmänt bekant bland de läsare som intresserar sig för samfundsfrågor.
Om jag skrev katolik under mitt namn, vad skulle det tillföra? Vilken sorts katolik? Det finns 1,2 miljarder katoliker. Vilken av dessa är i stånd att skriva en objektiv text om Franciskus? Någon?
Är inte varje objektivitet någons objektivitet?
När jag arbetade som nyhetsjournalist var min situation annorlunda. Då undvek jag att skriva om kyrkan. Jag gjorde det enbart på direkt uppmaning av redaktionsledningen och försökte att förhålla mig så neutral jag kunde. Man kan säga att jag strävade efter objektivitet.
Gert
Gert
”Jag är anställd på GP som liberal ledarskribent.”
För mig som katolik är du är OVÄRDERLIG som KÄND MEDIARÖST utifrån att du nästan är den ende katolske KÄNDISEN i Sverige som inte låtit dig ”KÖPAS” av Stiftet och därför har en frihet till inomkatolsk kritik som du är modig nog att också nyttja.
För detta ska du ha en stor ELOGE !
Igår var jag på Katarinastiftelsen och lyssnade på DN ledarskribent katoliken Erik Helmerson som jag tyvärr inte kan ge samma eloge……
// Irène
Gert,
Jag tycker GP’s och din ledare är mycket bra, den ställer många viktiga frågor om och till katolska kyrkan. Och bejakar det goda påve Frans har gjort under sitt första år.
Krister
Gert
Med anledning av att en katolsk vän i morse ringde och berättade att han sett och hört Marcus Birro i TV 4 ”som katolik” berätta om sin förtjusning över att Ulf Ekman ska konvertera till katolska kyrkan gör att jag blir mörkrädd och inser ännu tydligare att det är det nya radarparet ”Ekman och Birro” som biskop Anders vill ska vara katolska kyrkans ANSIKTE UTÅT i Sverige.
Så respektlöst mot alla oss katoliker som inte VILL bli representerade av detta RYSARPAR.
De enda svenska KÄNDISKATOLIKER jag inte skäms att bli representerad av i Sverige är radarparet Gert och sr Madde. För övrigt känns det oftast pinsamt att läsa och höra svenska kändiskatoliker genom vilka Biskopsämbetet BUKTALAR……..
Jag fasar för vad Ekman och Birro kommer att ställa till med för oss reformkatoliker………
Din röst i MEDIA kommer än mer än någonsin nu behövas…….
// Irène
Gert,
Jag insåg att objektiv inte var ett väl valt ord, när jag skickat kommentaren. Det förväntas du ju inte vara som ledarskribent.
Däremot är det inte självklart att en ledarredaktion oavsett politiskt färg skriver om Katolska kyrkan, så intressant är den kanske inte för den vanliga läsaren om vi ska vara ärliga.
Direkt tveksamt blir det om man som Helmerson och Poirier Martinson mer eller mindre driver frågor som kyrkans ledning tycker är viktiga, utan att tala om det.
Den ambitiöse läsaren kollar förstås upp avsändaren, men alla är inte så noggranna. Finns det någon presentation typ NCR av ledarskribenter, kolumnister etc. svensk media? Jag förväntar mig förstås inte att det om Roland Poirier Martinsson ska stå stockkonservativ katolik, men du förstår vad jag menar.
Anneli
Anneli,
Kan du föreställa dig att Helmerson och Poirier Martinson har samma uppfattning som
”kyrkans ledning” och därför driver frågor som de tycker är viktiga?
Krister
Anneli,
I GP skriver jag som liberal ledarskribent. Det innebär att jag skriver om katolska förhållanden enbart om jag bedömer att det har allmänt intresse. Det blir därför mycket sällan.
I uppdraget att vara liberal ledarskribent ligger att aldrig skriva på någons uppdrag. Detta gäller även på DN och för Helmersson. Jag skulle bli mycket förvånad om han, så att säga, åtog sig uppdrag att skriva.
Vad jag vet finns ingen presentation mer än den som eventuellt ges i respektive tidning. Personliga förhållanden, dit räknas tro och otro, redovisas inte.
Gert
Med anledning av att det idag 13 mars är ett år sedan Franciskus valdes till påve
så hade SVT1’morgonsoffa en intervju med två katoliker. Lyssna, reflektera och se likhet och olikheter: HÄR
Krister
Gert,
Du har en hög integritet och moral. Det visade du inte minst när du lämnade de uppdrag du hade för stiftet och gick från att vara firad katolik till utstött när du såg fel och brister som ingen ville göra något. Men hur många andra har den ryggraden?
Visst ska ledarskribenter få ha ett privatliv, men den som tillhör Katolska kyrkan får numer vid kort sagt varje mässa höra att vi ska ut och evangelisera och missionera. Hur förhåller man sig till det kontra att man arbetar på en liberal tidning som både du och Erik Helmerson gör? För Katolska kyrkan kan inte med bästa vilja i världen sägas vara liberal.
Jag är lite förvånad över att inte fler vill veta vilka särintressen som finns representerade på inflytelserika poster.
Krister,
Som så ofta har du svårt att förstå budskapet. Vi får utgå från att Helmerson och Poirier Martinson tycker som de skriver. Problemet är att läsaren inte blir upplyst om varför de tycker att t.ex. kritik mot RFSU är väsentligt att lyfta fram. Att det finns risk för att det inte bara är allmänintresset och låt säga nyhetsvärdet som spelar in, utan Katolska kyrkans linje i ämnet.
Anneli
Anneli,
Som inte för första gången så verkar du inte ha läst eller förstått innebörden av det jag skrev.
Jag tar det igen: ”Kan du föreställa dig att Helmerson och Poirier Martinson har samma uppfattning som ”kyrkans ledning” och därför driver frågor som de tycker är viktiga?”
Blir det inte lättare nu heller så lägg in ”faktiskt” : dvs faktiskt har samma uppfattning.
Krister
Anneli,
jag tycker inte det föreligger något motsatsförhållande mellan att missionera och att skriva för en liberal tidning.
Jag förstår ”missionera” som att bära vittnesbörd om Jesus. Det försöker jag göra på mitt sätt, genom vara den jag är. Jag känner inget som helst behov av att ”gå ut” och marknadsföra någon annans formulerade tro.
Sen tycker jag inte att det med självklarhet är församlingen som är den mest kristna miljön. Jag brukar chockera välmenande personer som oroar sig för mitt andliga väl i en så farlig omgivning med att jag finner det lättare att vara kristen på redaktionen än i församlingen.
Gert
Krister,
Du får gärna komma på egna formuleringar, det är roligare för läsaren än att du härmar mig…
Problemet uppstår när den privata åsikten går stick i stäv med den tidning en ledarskribent företräder.
Gerts sätt att skriva om Katolska kyrkan går utmärkt bra i en liberal tidning som GP.
SvD är en konservativt så att Poirier Matinsson framför de åsikter han gör stämmer med tidningens linje.
DN är liberal och då blir det svårt att vara lojal mot sin arbetsgivare och samtidigt driva katolska kyrkans ståndpunkter inte minst när det gäller missionerandet. Vad jag undrar är hur Erik Helmerson löser den konflikten?
Men framförallt måste läsaren ha en sportslig chans att värdera det man läser utifrån vem avsändaren är. En krönika som klankar ner på Svenska kyrkan får olika innebörd om den som skrivit den är katolik än om vederbörande tillhör humanisterna, eller inte har någon åsikt om religion.
Anneli
Anneli,
?Vad håller du på med? Jag härmade inte dig.
Jag ifrågasatte vad du menade , dvs om du förstått jag menade.
Krister
Alla,
Det är viktigt att den som är mottagare av ett budskap, det må vara en ledare, debattprogram eller något annat ska ha tillgång till information om avsändarens motiv för att driva sin linje anser jag.
DN:s Hanne Kjöller visar prov på just den typen av kritisk läsning alla bör ägna sig åt i en signerad ledare (jag hoppas att jag lyckats ge den rätt benämning…) om de reaktioner hon fått på en tidigare text om BB-Sophia. http://www.dn.se/ledare/signerat/vardval-i-vantans-tider/
Kjöller har tillräcklig kunskap om personerna som kommenterat för att kunna sortera bort dem som säger att de är kritiska till säkerheten för patienterna fast huvudorsaken nog är de själva velat ha uppdraget, inte gillar privat vård överhuvudtaget osv.
Alla är inte journalister och vet hur man söker information, därför är det viktigt att på något sätt få med de bakgrundsfakta som är relevanta. Detta för att ta ett annat exempel slippa läsa intervjuer i dagspressen med personer anställda av Katolska kyrkan som framställer sig som vilket lekfolk som helst. Jag vet det och kan bedöma det som sägs därefter, men är man inte katolik kan man tro att den här personens åsikter är representativa.
Anneli
Krister,
Så här skrev jag ”Som så ofta har du svårt att förstå budskapet.” Så här svarade du ”Som inte för första gången så verkar du inte ha läst eller förstått innebörden av det jag skrev. Det är att härma. Dessutom förstärker du omedvetet intrycket av att du inte greppar innebörden.
Jag förstår utmärkt väl vad du skriver och gör tappra försök att förklara att det för mitt resonemang inte är väsentligt om de tycker som de skriver. Det viktiga är drivkraften till att ta upp ledarplats för dessa åsikter. Motivet tror jag delvis är att vara en ledningslojal katolik och då ska det också framgå på något sätt så att läsaren kan vikta budskapet.
Anneli
Anneli,
OK, jag börjar ana det troliga missförståndet oss emellan. I korthet så här:
Jag tycker det väsentligaste för mig är ”att de tycker vad de skriver, inte deras drivkrafter
eller deras förmenta inordnande under andra lojaliteter”
Om jag härmade dig genom att använda sammaord som du, men i annan form så beror det på att jag inte gillar ditt sätt att gå på mig som person genom att du skriver ”Som så ofta har du svårt att förstå budskapet.” Jag tycker du gör på det sättet ganska ofta. Det är både ojust och fult generaliserande, tycker
Krister
PS Jag tycker att alla framförda åsikter är representativa. Frågan är
snarare hur representativa de är, resp om de är auktoriserade som en lednings åsikt.
Krister,
Du tycker att jag går på dig som person och att det är ojust och fult. Utmärkt då hoppas jag att du själv i fortsättningen låter bli att ägna dig åt den typen av påhopp du själv inte vill bli utsatt för.
Anneli
Anneli,
Jag har INTE gått på dig som person, meningsutbytet nu rörde sig om i vilken grad det var viktigt att veta VARFÖR människor hävdar viss uppfattningar.
Nu vill jag inte prata med dig mer om detta; vi kommer troligen ingenstans längre.
Världen är större än så.
Krister
Anneli
Du och jag är inte personer i Kristers ögon utan vi är BARN. Och som du vet räknas tillsägelse till barn inte som påhopp utan som UPPFOSTRAN.
Krister vill uppfostra oss i all välmening och som en listig förälder ger han ibland barnet en skenbar valmöjlighet som den gången han frågade dig angående en rubrik som Krister tyckte var olämplig ”Ska jag eller du ändra rubriken ?” ” Det är ju såväl en genompedagogisk som elegant metod att få ett barn att göra som uppfostraren vill.
I ett avseende har vi dock NUMERA fått samma personstatus som Krister. Han får inte radera i våra blogginlägg längre. Vi får vara tacksamma för det lilla Anneli !
// Irène
Iréne,
En liten rättelse, jag fick den gången välja på om jag själv eller Krister skulle ta bort mitt inlägg som han inte ansåg tillförde något. Ett utmärkt exempel på försök till patriarkal härskarteknik.
Ändå har jag inte på långa vägar råkat så illa ut som du och jag skulle även tro att Agneta kan leta fram några exempel.
Det är givetvis besvärande för en blogg som uttalat strävar efter jämlikhet mellan män och kvinnor att inte själv fullt ut leva upp till det. Förslag på lösningar finns, så det gäller egentligen ”bara” att fatta ett beslut.
Anneli
Anneli och Irène,
Det finns alltid tusen och en små rättelser som kan anföras, av var och en av oss.
Men vad tjänar det till?
Det har aldrig varit tillåtet att radera i andras inlägg och kommentarerna till dessa.
Det har alltid varit möjligt av tekniska skäl, men bara skett enstaka gånger.
Matriarkat med sina härskartekniker torde inte vara bättre än
patriarkat med sina.
Dessa ständiga skriverier om KV Blogg är så tröttande och utarmande.
Att ideligen lansera olika lösningar och prata om att ”bara” fatta ett beslut, det har ju alla vi skribenter, dvs inkluderande Gert och Agneta, gjort flera gånger, senast före jul om jag minns rätt.
Även våra vänner försvinner när de läser vårt tjafsande. Snart finns då inte bloggen kvar, med den goda funktion den har haft och fortfarande kan ha.
Jag föreslår att skrivandet här och nu om detta upphör.
God söndag till oss alla! Och till Franciskus som fyller 1 år som biskop av Rom.
Krister
Krister,
Jag instämmer i din uppmaning. Låt oss hålla personliga motsättningar borta från bloggen, men också provokationerna och de rena personangreppen. De är av ringa intresse för våra läsare och skapar bara nya motsättningar.
Alltså de rena personangreppen. Det är inte alltid det går att skilja på sak och person eftersom det ibland är personen som är saken.
Gert