Vatikanens FN-ambassadör Monsignor Silvano Tomasi, till vänster, i samtal med Vatikanens förre chefsåklagare för sexbrott Charles Scicluna, strax före torsdagens utfrågning i Genève.
SvD skriver
”Vatikanen utsattes för en störtskur av frågor från FN på torsdagen i den tuffaste offentliga utfrågning som gjorts om kyrkans pedofilskandal. Vatikanen medgav att mer måste göras för att stoppa övergrepp, och påven Franciscus kallade skandalen ”kyrkans skam”.
”Vatikanen gick som väntat i försvarsställning. De insisterade att Vatikanen inte är juridiskt ansvarig för varje katolik i världen, utan bara för Vatikanstatens 0,44 kvadratkilometer där 31 barn lever. Det är biskoparnas ansvar att rapportera misstänkta fall om nationella lagar kräver det.– Prästerna är inte byråkrater anställda av Vatikanen. De är medborgare i sina egna stater och faller under deras rättväsende, sade Tomasi. ”
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vatikanen-hart-ansatt-om-sexbrott_8901994.svd
”Archbishop Silvano Tomasi, C.S., Permanent Observer of the Holy See to the United Nations in Geneva, spoke this morning before the Committee on the Convention of the Rights of the Child (CRC). He presented the Holy See’s periodic report on this issue.
“The protection of children remains a major concern for contemporary society and for the Holy See,” the prelate said. “”
http://visnews-en.blogspot.se/2014/01/archbishop-tomasi-before-committee-of.html
// Irène
Bravo!
Vatikanens förre chefsåklagare för sexbrott Charles Scicluna är en person som är FÖGA förtroendeingivande. I samband med skandalen med kardinal Sean Brady på Irland som mörkat pedofilpräster ansåg Scicluna att det räckte att kardinalen ”dragit lärdom”. Kardinalen är fortfarande kardinal.
”The shame of the catholic church”
Intressant hur Vatikanen är noga att begränsa sitt rent juridiska ansvarsområde när det gäller att ta ansvar för pedofilpräster men hur Vatikanen gärna är behjälplig att bistå biskopar runt om i världen när det gäller att bestraffa sympatisörer för kvinnliga ämbetsbärare eller ta radikala ordenssystrar i örat. Då sträcker sig TJÄNSTVILLIGHETEN långt ut över Vatikanens territorium.
Som vanligt tycker Bengt Malmgren att Benedikt XVI är något av en hjälte när det gällde att ta itu med kyrkans pedofilskandaler.
Bengt skriver
”Då sexövergreppsskandalen briserade i Katolska kyrkan i slutet på 1900-talet var detmånga som inte ville tro att det var sant. Påve Johannes Paulus II betraktade det som ont förtal mot kyrkan. Det var när kardinal Joseph Ratzinger i egenskap av chef för Tronkongregationen fick ansvar för att följa upp alla ärenden som han insåg vidden avdet hela.”
2 april 2005 avled påven Johannes Paulus och 13 maj inledde påven Benediktus XVI saligförklaringsprocessen av sin företrädere trots att praxis är att en sådan process inte bör inledas förrän efter 5 år efter vederbörandes död. 
JP 2 välsignar vår samtids grövste pedofilpräst Marcial Maciel Degollado http://en.wikipedia.org/wiki/Marcial_Maciel Nu har Franciskus bestämt att helgonförklara Johannes Paulus den 27 april och för att neutralisera det hela kommer påven även helgonförklara Johannes XXIII.
Kan någon förklara hur B16 – som var så välinformerad om kyrkans pedofilskandaler – överhuvudtaget kommer på idén att inleda processen att saligförklara sin föregångare redan månaden efter att JP 2 avlidit ?
Johannes Paulus II – helig påve i turbofart
Att detta skulle väcka anstöt särskilt hos offren som fortfarande lever verkar ha varit helt sekundärt för B16 -och tyvärr nu också för Franciskus. En plump i protokollet……..
DAGEN
http://www.dagen.se/nyheter/vatikanen-grillades-om-sexovergrepp/
Annelis Blogg
Irène
Dessa helgonförklaringar påminner en hel del om hur höga chefer i storföretag smörjer varandra med generösa pensionsavtal och avgångsvederlag.
Gert
Gert
”smörjer varandra”
Så pinsamt att helgonförklaringar har blivit påvligt ”smörjmedel” för att upprätthålla en högst osund påvekult……. men alla brancher har sin idolkult ……….så även påvebranchen.
Johannes XXIII saligförklaras (efter att ha varit död 37 år) av JPII och JP II saligförklaras av sin efterträdare B16 efter att ha varit död 6 år !
B 16 hade inte ens varit påve 1 månad när han satte igång salighetsprocessen av sin föregångare som han alltså visste var högst kontroversiell mot bakgrund av kyrkans pedofilskandaler. Jag förstår inte att detta inte läggs honom till last av alla de som prisar B16 för hans radikala sätt att ta itu med pedofilskandalerna i vilka B16 var den i hela världen som visste MEST om hur INSYLTAD JP II varit i sin egenskap av katolska kyrkans högste ämbetsbärare.
Gert kan du förklara varför det bara tycks vara KV som inomkatolskt i Sverige är kritisk till påvekult ?
Signum – här genom Ulf Jonsson – vidmakthåller en obruten tradition av att odla en panegyrisk genre när det gäller påvar och saligförklaring.
http://signumbloggen.wordpress.com/2011/04/30/saligforklaringen-av-johannes-paulus-ii/
Föreställ dig 27 april på Petersplatsen med jublande människomassor – Gefundenes Fressen för bla Katolskt Magasin och dess svensk-katolska ”sköra” läsekrets ………
// Irène
PS Att saligprisningar och helgonförklaringar även kan beskrivas som ett påvligt politiskt STYRMEDEL bevisas av att det tog 14 år innan salighetsprocessen inleddes av ärkebiskop Oscar Romero som mördades 1980. Han vördas dock i hela Latinamerika alltsedan dess som martyr fastän han formellt inte ens meriterat sig för att bli saligförklarad………
Gert,
Mitt intryck efter åratals samtal med olika-tyckande katoliker i Sverige – av i övrigt olika uppfattningar alltså – är att det inte finns en stark och osund påvekult bland katoliker i gemen. Ungefär lika lite som cheferna brukar kultförklaras på svenska arbetsplatser…
Krister
Gert,
Däremot tycker jag att det var mycket osunt att dra igång en kanonisationsprocess för
Johannes Paulus II; speciellt som man inte mer berättigat snabbare satte igång motsvarande process för biskopen och martyren Oscar Romero.
Krister
Krister, vänner,
om vi över huvudtaget skall ha kvar den mycket föråldrade seden med helgonförklaringar så tycker jag att processen bör vänta i minst 50 år. Tiden är det bästa sållet och en helgonförklaring tillför ju ingenting i sak. Oscar Romera är densamme oavsett om och när han helgonförklaras.
Gert
Gert
”föråldrade seden med helgonförklaringar”
”Föråldrad ” är ordet!
”processen bör vänta i minst 50 år”
Som sagt jag har ännu inte läst eller hört en enda kritisk kommentar i svensk-katolska officiella medier ang salighetsprisningar och heligonförklaringar.
Tvärtom Signum och KM hänger på
”I Rom räknar man med att det skall komma fler än fem miljoner pilgrimer och besökare till staden vid helgonförklaringen den 27 april 2014 av påvarna Johannes Paulus II och Johannes XXIII. ”
http://signum.se/fem-miljoner-pilgrimer-vantas-vid-pavliga-helgonforklaringar-i-april/
Stiftets chefsideolog Anders Piltz definierar helgonförklaringar så här
”Poängen med helgonförklaringar är att ge kyrkligt godkännande åt en kult som ägnas vissa avlidna personer. Genom en beatificering eller kanonisering förklarar kyrkan att denna person verkligen har utmärkt sig för ett autentiskt kristet liv och alltså är en förebild för andra, och att denna person befinner sig i himlen och kan fungera som förespråkare hos Gud. Helgonförklaringsprocesser infördes för att komma till rätta med kulten av tvivelaktiga gestalter och således skilja agnarna från vetet. Från början sköttes detta av den lokale biskopen. Från omkring år 1100 blev det en sak för påven, som sedan länge har ensamrätt på sådana procedurer, som följer en strikt reglerad ordning. ”
http://www.fragaprasten.nu/html/helgonforklaring2.htm
Om en påve är att betrakta som en person och Anders Piltz beskriver helgonförklaring som en ”kult ” så kan jag inte få det till annat än att Vatikanen legitimerar PERSONKULT och i detta fall dessutom PÅVEKULT.
Om ”personkult” skriver Wikipedia följande
”En personkult är oftast centralt organiserad av den statsmakt eller det religiösa samfund där den förekommer. Dessa auktoriteter brukar betrakta ifrågasättande av personens ställning och unika personlighet som hädiskt och rent av brottsligt.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personkult
// Irène