Vägra splittring!

Vänner,

Den 18 januari inleddes årets ekumeniska bönevecka för kristen enhet. Vi kommer att få höra mycket prat om att enheten inte kan uppnås med mänskliga medel utan är en gåva från Gud. På så vis kan man smita från ansvaret.

Om de kristnas enhet är en gåva från Gud så är det inte gåvan som är ett problem utan oviljan att ta emot den. Vi är splittrade därför att de kyrkoledare som bestämmer över kyrkorna föredrar att vara splittrade. Försvinner en anledning till splittring (exempelvis rättfärdiggörelseläran) så finner de nya anledningar (exempelvis synen på kvinnors och homosexuellas rättigheter).

Enheten finns mitt framför ögonen på oss. Allt vi behöver göra är att tacka ja. Vi behöver inte tycka likadant eller uttrycka vår tro på samma sätt. Allt som behövs är en vilja att fullt ut leva enhet i mångfald. Med katolsk terminologi full sakramental gemenskap. Någon annan enhet kommer vi aldrig att få.

Naturligtvis finns det ingen anledning att invänta tillstånd från de kyrkoledare som ständigt kommer att finna nya skäl till splittring. Teologins hårstrån går att klyva hur många gånger som helst. Därför uppnås enhet bäst genom att de som vill enhet börjar leva den.

Vägra splittring!

Gert Gelotte

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 svar på Vägra splittring!

  1. Samuel Johansson skriver:

    Gert.

    ” Allt som behövs är en vilja att fullt ut leva enhet i mångfald. Med katolsk terminologi full sakramental gemenskap. Någon annan enhet kommer vi aldrig att få.”

    I likhet med Bengt känner jag respekt inför din ärlighet när du nu säger något bestämt om var du står i frågan om enhet, tro och sakramental gemenskap kontra teologi. Jag ansluter mig till hans formulering:

    ”Guds sakramentala nåd medierad in i världen är stadig och stark, och det vore ju eländigt om den skulle stå eller falla med accepterande eller förkastande av viss idémässig teologisk renlärigh eller krav på att vi blir teologiskt överens.”

    Gränslös, villkorslös nåd är ju universalismens credo. Famnen är vidöppen. Ingen avvisas.

    Guds nåd är alltid större än våra teologiska föreställningar. Samtidigt har dock just denna Gud uppenbarat sig och givit upphov till mysteriet vi står ordlösa inför. Utan uppenbarelsen skulle ingen sakramental gemenskap finnas. Inte heller någon grund för den radikala, kristna befrielse- och emancipationsetik vi förfäktar.

    På vad sätt skulle det vara illegitimt att ”gå tillbaka i teologihistorien” till de yttersta rötterna för att i dialog med urkunden kunna göra de radikala nytolkningar som vår tid kräver?

    Bara så kan olika sorts kristna – radikala, konservativa, klassiska – nå påvens dröm om encounter.

    Samuel.

  2. Krister Janzon skriver:

    Gert,

    Jag lyssnade igår eftermiddag på ett för mig oväntat öppet och mycket intressant föredrag om Johannes Paulus ll arbete med ekumeniken. Det var nuvarande nuntien för Norden som
    berättade under ett seminarium anordnat av FKE, som en inledning till sedvanliga böneveckan för kristen enhet. Det skall bli viktigt att få detaljstudera föredragen, när de kommer att ges ut.

    Bön, gemensam tro (primärt ej teologi) och handling är de klassiska vägarna för att fördjupa den enhet vi redan har. Nuntien hade arbetat nära JPll i sjutton år. Jag tycker att de två första punkterna är med råge uppfyllda. Nu gäller samverkan och handlingar. Även sakramentala, över ålderdomliga samfundsgränser.

    JPll var övertygande i sitt arbete för ekumeniken, till skillnad mot sin underställde chef för Troskongregation (Assisi-mötet). Liksom i sitt arbete för ett öppnare Europa.

    Däremot var påven starkt konservativ i frågor om Kyrkans styrning och inre arbete. Liksom i sitt försök att införande begreppet ”definitiv lära” i teologin, med hjälp av kardinal Ratzinger.

    Krister

  3. Gert Gelotte skriver:

    Krister,

    jag uppfattar begreppet ”definitiv lära” i teologin som ett avgörande hinder för ekumeniken. Hur ser du på det?

    Gert

  4. Krister Janzon skriver:

    Gert,

    Instämmer till 100%; begreppet är totalt förödande ”inomkatolskt” också.

    Har du läst Ladislas Orsys bok, som jag länkade till ovan? Den är mycket läsvärd.
    Eller dennes uppsats om ämnet i den norska antologin Hellig uro: texter om konciliet som kom år 2012. Den är också mycket läsvärd, med en bredd på inläggen. Bengt Malmgren och Dominikansystrana har nämnt den.

    Krister

  5. Gert Gelotte skriver:

    Krister,

    nej det har jag inte. Tack för tipset.

    Gert

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *