(en av mina plexibilder …hoppas ni inte ser det som en egotripp att lägga in den här….men jag tycker den passade så bra)
”The epigrammatic and antithetic form of Hillel’s sayings, as well as the almost mystic depth of his consciousness of God, may be seen from the words spoken by him at the festival of water-drawing, when, filled with a feeling of God’s presence, he said: ”If I am here—so says God—every one is here; if I am not here, nobody is here” (Suk. 53a; Ab. R. N. xii., without stating the occasion of the utterance). In like manner, with reference to Ex. xx. 24, and applying a proverb, Hillel makes God speak to Israel: ”To the place in which I delight my feet bring me. If thou comest to mine house, I come to thine; if thou comest not to mine, I come not to thine.” (Suk. l.c.; Tosef., Suk. iv. 3).”
Får ni några tankar?
Agneta
Agneta.
” Jesus är underbar men så är även Hillel. Kanske jag kommer åter till Jesu som Frälsaren men då måste Jesu uppstå i mig. G-d har uppstått i mig sedan jag föddes men därefter har jag pusslat in Jesus från min samtid i Sverige.”
Vad jag vill lyfta fram är det vi har gemensamt, nämligen att vår tro är född ur historiska händelser och inte bara är ”en teologisk konstruktion”. Till skillnad mot gnostikerna kräver judarna – och vi med dem – att andlig sanning motsvaras av en konkret verklighet. Så tex kan den första påsken i Egypten och den andra i Jerusalem ses som de konstituerande urhändelserna för din resp min tro, och den andra kan inte tänkas utan den första.
Gud har uppenbarat sig i historien för Abrahams ättlingar på ett sätt som gör deras historia till en berättelse i vilken Messias-gestalten blir meningsfull. Och därför kan Gud fullborda sin uppenbarelse, sin vilja, på ett fullkomligt sätt i historien om Jesus. Det urtida löftet till Eva och senare till Abraham går genom Jesus i uppfyllelse: ”Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade.”
Och till skillnad mot Hillel och andra rabbiner ansåg sig Jesus äga myndigheten att förlåta synder, vilket visar hur medveten han var om sin gudomlighet, och inför sin död säger han: ”När jag blir upphöjd ska jag dra alla till mig” – han visste att hans död skulle få universella följder.
Uppståndelsen får lärjungarna att förstå Jesus som Guds kärleksförklaring till dem. Och alla andra.
Samuel.
PS. Din suggestiva målning och citaten från Hillel är samhöriga.
Samuel, alla
(ej målning utan tusch på plexiglas/ jag skrev fel)
Såsom jag läser Hillel så blir det: att om G-d är närvarande i en människa i en samling människor är G-d en potentiell kraft som via den människan kan nå andra människor. Det är logiskt eftersom g-d känner inga gränser. Har inga gränser. Sedan infinner sig en svårighet nämligen när g-d inte närvarar i en enda människa i en samling människor vilket måste vara en sällsynt situation.
Psykopater är friska psykiskt sätt men är i avsaknad av medkänsla o vissa amerikanska psykiatriker menar att det är människor i avsaknad av godhet vilket vissa anser vara synonymt med ondska. Det tomma kärlet… som ont eller gott kan ta plats i.
En samling psykopater är säkert även det en sällsynt situation men vem förundras inte över Hitlers krets?
I vilket fall så måste g-dskraften vara expanderande eller i avtagande om det bara finns i en (eller i ett fåtal) människa i en samling människor. Vem känner inte värme eller kyla i en samling människor? Och hur det kan glida från det ena till det andra… vilket verkligen kännetecknar g-ds närvaro här o nu o det gör oss ansvariga i denna sekund.
Och jag tror också att Jesus visste att hans död skulle få universella följder.
Agneta
Agneta.
”Och jag tror också att Jesus visste att hans död skulle få universella följder.”
Sedan jag fick upp ögonen för universalismen tycker jag mig se den överallt i Jesus-berättelsen. På korset ber Jesus för soldaterna som korsfäster honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Vem av oss begriper att vi korsfäster Gud med våra moraliska brott? Jesu bön gäller alltså oss alla.
I Matteus föregås liknelsen om det förlorade fåret och den gode herden som söker tills han finner det av en utsaga av Jesus som visar att barn är lamm i Guds famn: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” Vi är alla vilsegångna lamm som Gud söker tills hen lyckas finna och bära hem oss.
Ett av universalismens starkaste bevis är berättelsen om kvinnan som tagits på bar gärning och därför ska stenas enligt Mose lag, men slutar med orden av Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” Jesus räddar kvinnans liv samtidigt som han dömer hennes handling som synd. Just detta är ju korsets innebörd; Jesus räddar oss alla när han tar synden med sig i döden och uppstår till nytt liv, ett liv som den befriande och försonande människan.
Gud älskar oss genom att förmå skilja på synd och person.
Samuel.
Samuel…alla
Vi talar lite förbi varandra… du undervisar mig o det är gott… jag kan det mesta tro mig … men det är något jag söker förstå som alltid funnits i mig som en motståndsrörelse. Kan det vara sättet vi nyttjar Jesu namn? Här på bloggen använder sällan medskribenterna namnet ”Jesus”…. kanske inte heller ”Kristus”…men definitivt mer ”Kristus” än Jesus. Namnet Kristus förutsätter namnet Jesus. Vad är det då som går snett i mig?
Om kristendomen låtit Jesus behålla det namn han fick när han föddes hade det arameiska Yeshua vilket betyder ”JHWH frälser” kanske gjort det lättare för européerna att minnas hans judiskhet. Väldigt många hebreiska tilltalsnamn som vi också ger våra barn … anknyter till en relation med den hebreiske g-den. På så sätt borde namnen förpliktiga o framförallt med tanke på att man inte ska missbruka g-ds namn så borde man vara medveten om att g-dsnamnet är inbakat i de flesta hebreiska tilltalsnamn. Ytterligare ett tecken på vad Hillel säger. En fantastisk sanning om man ta vart ögonblick seriöst.
Nu börjar det klarna: varför.
Agneta
Agneta.
Min avsikt var inte att undervisa utan att utforska och dela med mig av upptäckter i ämnet evangeliet och universalismen. Den teologin är den största upptäckten jag gjort i vuxen ålder och jag delar den gärna med dig eftersom den har djupa judiska rötter. Och just de tre exemplen har jag inte sett någon annanstans.
Vad gäller Yeshua så har jag länge tyckt att kristna borde använda den ursprungliga namnformen hellre än den svensk-grekiska inte minst av respekt mot bäraren och hans kulturella sammanhang. Men det är trots allt personen som namnet betecknar som är huvudsaken och man får ta seden dit man kommer…
Från det sammanhang jag kommer finns det en djup kärlek till såväl det gamla som det nya Israel.
Samuel = (bön)hörd av Gud.
Vi undervisar varandra hela tiden …något undervisar oss hela tiden. Om vi öppnar våra sinnen för kärlek kommer kärleken i en ändlös undervisande dialog med oss. Hela tiden.
Att vilja kärlek.
Du vill kärlek här på bloggen o det undervisar mig.
Allt annat är berättelser med dess uttolkare.
Agneta
Vilket varmhjärtat svar! Tack, Agneta.