Häromkvällen höll Jesper Svartvik ett mkt intressant föredrag ”Vad mina studier vid Hebreiska universitetet lärde mig om judisk-kristna relationer”. Jesper Svartvik är sedan 2008 den förste innehavaren av Krister Stendahls professur i religionsteologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet och Svenska teologiska institutet i Jerusalem. Föredraget var ett slutet föredrag för vänskapsföreningen Stockholms universitet o Hebrew University.
Jesper Svartik utgick från Efesierbrevet 2:11-19 ” Men nu tack vare Kristus Jesus , har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett o rivit skiljemuren, fiendeskapen . Han har upphävt lagen med dess bud o stadgar för att i sin person en enda människa av de två, en ny människa, o så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med G-d genom korset, då han i sin person dödade fiendeskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta o fred för dem som VAR nära”
Jesper Svartvik menar att detta är en judefientlig text o att den är enligt många forskare en nyckeltext i jude -kristna relationer o att det är ett deutropaulinskt material. T.o.m. anonym sådan enligt Svartvik. Grunden för dess värde som judefientlig är dess framhävande av skiljemuren o dess centrering av att de som var långt borta dvs de nya kristna vid den tiden runt medelhavet blir nära men att judar som VAR nära inte längre är nära på samma sätt som förr. De blir så att säga nära först nu genom Kristus.
Judendomen blev redan här (50 resp 70 år e.Kr eller före eller efter Templets förstörelse, enligt Svartvik råder det oklarhet om när Efesierbrevet skrevs) ett problem för de kristna att lösa istället för att respektera ett judiskt liv att leva o förbli i sin närhet till G-d. De som är långt borta blir nära medan de som var nära måste åter bli nära på kristet sätt, genom att ta till sig Jesus. Detta blir de genom en upplösning av de lagar som är själva grunden för judarnas närhet o liv. Svartvik påpekade att detta är ett exempel på syskonavundsjuka gentemot det syskon som står Fadern närmast eller som att lillebror (den kristne) manipulerar bort storebroderns sedan länge naturliga plats.
Då infinner sig frågan ”Why did christianity arrive and judaism survive?”
Redan under förminglet med koshervin o champagne var de kristna teologerna/professorerna i majoritet och judarna i klar minoritet… jag kan inte mer än undra vad judarna tänkte. ”Deras” Jesaja skriver 57:19 ”shalom shalom la-rachoq we -la- qarov”
”Frid o lycka åt alla, fjärran o nära resp Fred för er som ÄR långt borta o er som ÄR nära. ”
Vad har egentligen judar för intresse av att ha relation till de kristna om de kristna kanske trots allt har en uppfattning att de missat Messias?
Agneta
Agneta.
Är de judar judefientliga som tror på en judisk messias? Självklart inte. De nytestamentliga författarna ser i Jesus en messias som uppfyller den mosaiska lagen och infriar de messianska profetiorna. Som Paulus skriver i Rom 3 befäster denna tro lagen.
Är Jesus judefientlig när han säger: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. ” Matt 5. Jesus är trogen lagens verkliga profetiska mening.
Är Jeremia judefientlig när han skriver: ”Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda … när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.” Jer 31. Det nya förbundet är en uppfyllelse av det gamla.
Vi är vildoliver som inympats på det äkta – judiska – trädet.
Samuel.
Samuel
Utifrån din beskrivning o svar… kan man se judendom som själva stammen?
I sådana fall är både islam o kristendom stor starka grenar.
Sedan vimlar det av smågrenar varav en del bryts av medan andra växer sig starka.
Löv som spirar o faller ifrån.
Men jag tror jag känner dig så väl här på bloggen att detta kan du inte gå med på.
smile // Agneta
Agneta.
Jo, du känner mig rätt väl, jag ser judendom och kristendom som andliga syskon med gemensamma rötter i den judisk-hebreiska traditionen. Eller kanske såhär: vi är grenar på den stam som utgörs av Mose, Samuel, David och de andra profeterna.
Messiastron skulle inte sett dagens ljus utan dem. En dag kommer vi att återförenas och då kommer även muslimer, hinduer och alla andra få vara med om ett himmelskt bröllop, om inte annat så åtminstone som glada bröllopsgäster som min far brukar säga…
Vi kommer att ses i paradis, mina gamla judiska kibbutzvänner och jag.
Samuel.