Ulla Gudmundson skriver om krisen i katolska kyrkan.

I en  publicerad rapport till UD beskriver Ulla Gudmundson – Sveriges ambassadör vid den Heliga Stolen – läget i katolska kyrkan med dess pedofilskandaler mm.

”Omdömena har varierat om den våg av avslöjanden om sexuella och våldsövergrepp som det senaste halvåret skakat den katolska kyrkan.

Få är dock de som inte medger att förtroendekrisen mellan kyrkans medlemmar (i vart fall i västvärlden) och stora delar av dess hierarki just nu är avgrundsdjup.

Krisen är inte bara en intern fråga för katolska kyrkan. Den berör också kyrkans, och Vatikanens, roll som i samhället och världen.. Den är därmed viktig att analysera också för länder som Sverige som värnar om barns rättigheter. Vatikanen har välkomnat FN:s barnkonvention och har i olika sammanhang hänvisat till den i uttalanden om global rättvisa och fred.”

”På ett djupare plan förklaras kanske avslöjandena av att en maktförskjutning ägt rum över tiden i samhället, inklusive i kyrkan. Synen på barn och barns rättigheter har kraftigt uppgraderats i västvärlden. Barn ses idag som individer med rätt till integritet. Sekulariseringen och kyrkans minskade auktoritet i västvärlden har sannolikt gjort det lättare för barn och föräldrar att anklaga också präster, biskopar och nunnor för övergrepp och, framför allt, att bli trodda.”

”Framför allt är det naturligtvis celibatet, eller snarare celibattvånget, som hamnat i skottgluggen Hans Küng, schweizisk teolog, f d akademisk kollega och numera antagonist till Benedictus, hävdar i en rad europeiska tidningar att ingen grund finns för det vare sig i Bibeln eller traditionen (han påpekar, korrekt, att celibattvång för präster på lägre nivåer infördes först efter kyrkans första tusen år). Celibatets funktion var, skriver Küng, främst att markera skillnaden mellan präster och lekmän och höja de förstnämndas status. Han pläderar också för kvinnlig prästvigning. Flera biskopar – Schönborn i Wien, biskopen i Salzburg, hjälpbiskopen i Hamburg – har, liksom ordföranden i de tyska katolikernas centralkommitté, efterlyst en ”reflexion” och en ”ändrad syn” på celibatet.”

”Större utrymme för kvinnor i katolska kyrkans strukturer är sannolikt väl så viktigt som omprövning av celibatet för att minska risken för sexuella övergrepp. Frågan om kvinnlig prästvigning har debatterats mindre än celibatet, men även den har aktualiserats i krisens kölvatten.

Krav på ökad kollegialitet (mer makt till biskopskollektivet, mindre till påven) och på ökat lekmannainflytande, inklusive vid biskopsval, har rests.”

http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/01/celibatet-kan-avskaffas-om-50-r

// Irène

PS Bravo, bravissimo Ulla Gudmundson !

”Sodano är idag kardinalskollegiets dekan”    skriver   Ulla Gudmundson.

Detta diskreta konstaterande tål att förtydligas.   Alltså T R O T S  att kardinal Sodano eller snarare Soprano tagit emot mutor och skyddat den kriminelle sexualförbrytaren,  prästen Degollado och kardinal Groër som sexuellt förgripit sig på prästnoviser,  har B16   bevisat sin MAKTFULLKOMLIGHET och gjort Sodano till dekan för kardinalskollegiet.