Vänner,
för snart ett år sedan skrev jag ett öppet brev till biskop Anders och publicerade det här på Katolsk Visions blogg. Jag fick aldrig något svar. Men mycket har hänt sedan dess, inte minst har vi fått en ny påve med en annan syn på behovet av ett bättre samtalsklimat i kyrkan. Och kan påve Franciskus svara på frågor kanske även biskop Anders vill överväga att göra det. Jag hoppas det och publicerar därför mitt brev en gång till. Mina frågor har ju inte blivit mindre aktuella sedan Svenska kyrkan fått en kvinna som ärkebiskop. Alltså:
Biskop Anders Arborelius
Katolska biskopsämbetet
Stockholm.
Hej Anders!
Jag vet inte om du läser Katolsk Visions blogg, men eftersom du har uttalat dig mot oss förmodar jag att så är fallet. Jag har en angelägen fråga till dig.
Genom åren har jag åtskilliga gånger varit inblandad i samtal och diskussioner om förbudet mot kvinnliga präster i vår kyrka. Jag har vid varje tillfälle kunnat konstatera:
– att det finns präster, ordensfolk och lekmän med uppdrag i stiftet som anser att kvinnor borde få bli präster, alternativt att frågan behöver diskuteras fritt och offentligt.
– att det emellertid är omöjligt för dem att ta en sådan offentlig ställning, alternativt diskutera frågan offentligt eftersom de personliga konsekvenserna skulle bli för allvarliga.
Gång på gång möter jag påståendet att den som uttalar sig för kvinnliga präster eller en offentlig debatt i frågan riskerar att förlora sina uppdrag eller sin anställning, alltså ytterst sin försörjning.
Jag menar att detta är en mycket allvarlig oro som behöver klaras ut. Kanske oroar de sig i onödan? Kanske är de offer för en spiral av gissningar och tomt prat?
Som biskop i vårt stift är du den som kan klarlägga och svara. Oroar de sig i onödan eller är det verkligen så att den med uppdrag inom stiftet som uttalar sig för kvinnliga präster eller för en offentlig debatt i frågan måste räkna med de konsekvenser jag här nämnt?
Jag frågar dig offentligen eftersom detta är en fråga som kräver offentlighet. Du är välkommen att svara här på bloggen. Skulle du välja att svara på något annat sätt kommer jag att publicera ditt svar här. Detta gäller även om du svarar privat.
Göteborg 24 november 2012
Med vänlig hälsning
Gert Gelotte
Gert
Jag skriver under och stödjer ditt brev och din fråga till biskop Anders.
Svenska kyrkan har fått sin första kvinnliga ärkebiskop samtidigt som katolska kyrkan exkommunicerar präster som AKTIVT stödjer kvinnor som låtit sig prästvigas inom katolska kyrkan.
Denna DISKREPENS inom kristenheten som visar sig i att tex katolska företrädare inom biskop Anders Stift inte ens vågar OFFENTLIGT plädera för kvinnliga ämbetsbärare är destruktiv för trovärdigheten för katolska kyrkans grundbult -samvetets överhöghet.
Ett kollektivt brev från de katoliker som så önskar i Stockholms katolska Stift -välsignat av biskop Anders-adresserat till påve Franciskus att släppa Roy Bourgeois fri dvs häva exkommunikationen skulle kunna vara ett synligt tecken på att biskop Anders accepterar att katoliker i den universella katolska kyrkan tänker olika och tillåts ha olika visioner.
// Irène
Gert,
Med verkligen all respekt för din önskan att få svar från biskop Anders, så undrar jag om ett brev på vår Blogg är en farbar väg: biskopen valde ju inte den möjligheten för ett år sedan, trots att vi var många som stödde din önskan. Och att ånyo ta upp gamla oförrätter som
”men eftersom du har uttalat dig mot oss” tror jag inte hjälper.
Jag vet inte vad som skulle hjälpa, kanske ånyo en personlig kontakt, som ett mail till biskopen. Han brukar svara på mail, är ju vår erfarenhet tidigare.
Jag ville med dessa rader öka möjligheten för ett svar och en dialog med biskopen; verkligen inte sätta några käppar i hjulen!
Krister
Krister,
jag finner vägen mycket farbar. Det är samma väg som leder till statsministern – om jag ställer en relevant fråga. Och min fråga till biskop Anders är synnerligen relevant.
Det handlar inte om vilken möjlighet biskopen väljer, utan om min förhoppning om han han till sist skall svara på en enkel fråga – som man gör i ett demokratiskt och öppet samhälle medborgare emellan.
Jag föredrar att tala med biskopen i ögonhöjd. Jag väljer att behandla honom som en vuxen människa – inte som en bortskämd furste som behöver krusas med.
Jag tänker aldrig inta hovmannens roll, inte i några sammanhang. Jag trodde det var glasklart. Om inte, bör det vara så nu.
Gert
Gert,
Tack för att du svarar mig. Och någon hovmann är du verkligen inte.
Snarare en begynnande Sir Thomas More.
Krister