Att tyda tidens tecken föder missmod.
Inför encyklikan Humanae Vitaes 40 årsjubileum har påven låtit världen förstå att dess budskap står fast. ”Varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare ” som det står i Katolska kyrkans katekes.
Med andra ord kräver påven att katoliker på 2000-talet ska omfatta en syn på sex- och samlevnad, som går tillbaka till kyrkofadern Augustinus (354-430). En kyrkofader som själv avlat en son utanför äktenskapet och därigenom visat sant mänskliga drag, åberopas idag för en omänsklig INHUMAN encyklika. Augustinus må vara en stor kyrkofader . Hans Bekännelser- ett pionjärarbete – hör med rätta för alltid till världslitteraturen. Men även stora mäns och kyrkofäders tankar om världens beskaffenhet har ett -bäst -före -datum. Kunskapsutveckling sker på alla områden i livet. Så även på sex – och samlevnadsområdet.
Hur bla Augustinus syn på sexualitet integrerades i katolska kyrkans syn, manifesterades i Pius XI encyklika Casti Canubi från 1930, som ligger till grund för Humanae Vitae. En modifiering skedde under av Pius XII som 1951 tillät NFP Naturlig Familjeplanering enligt ”säkra perioder”.
”Den enskilda människans värdighet måste försvaras” förkunnar påven högtidligt inför 40-årsjubileet av Humanae Vitae . Förvisso. Men är påven ett trovärdigt vittne ? Som dåvarande prefekt för Troskongregationen – då encyklikan kom- bestraffade han all inomkyrklig opposition och kränkte ett otal kunniga katolska lekmäns och moralteologers mänskliga värdighet. Charles Curran och Bernard Häring de mest kända.
I veckan kom ytterligare ett tecken som ökar missmodet. Nu från påvens statssekreterare Tarcisio Bertone som förkunnade att ”Personer med starka ”homosexuella tendenser” får inte släppas in på Katolska kyrkans prästutbildningar, och inte tillåtas att gå med i kyrkans ordnar. ”
Detta var en stadfästelse av ett beslut från Vatikanen från 2005, som redan då väckte debatt och indignation på många håll i världen. Ett missriktat sätt att få bukt med pedofilskandalerna.
Läs nedan
http://www.cwnews.com/news/viewstory.cfm?recnum=58524
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153633
Till ovanstående ska så läggas nyheten som Gert Gelotte tidigare skrivit om på bloggen Makt och sex
”Biskop Geoffrey Robinson från Sydney, författare till den i den katolska världen mycket uppmärksammade boken ”Confronting Power and Sex in the Catholic Church. Reclaiming the Spirit of Jesus”, är på rundresa i det av pedofilskandaler skakade katolska USA.
Alla är inte förtjusta över resan. Kardinal Mahony har förbjudit Geoffrey Robinson att komma och tala i Los Angeles stift. Robinsons bok anses för kontroversiell.”
En kardinal som varit möjliggörare för sexuella övergrepp på barn, inte bara tillåts utan applåderas för sin ambition att hindra kunskapsspridning inom sitt stift om sex och sexuella övergrepp på barn
”En uppvisning i mod” kallar vår enväldige påve encyklikan Humanae Vitae som han som kardinal Ratzinger bidrog till att genomdriva, genom att totalt köra över otaliga teologer. I min värld är det snarare Charles Curran och Bernard Härings protester som skulle kunna kallas ”uppvisning i mod”.
Att ha lärt sig kontrollera sin fruktsamhet i en alltmer överbefolkad värld är en stor landvinning i människans utveckling på jorden. Att aktivt ta ansvar för sin sexualitet och undvika oönskade graviditeter – och därigenom även aborter – däri ligger likaså den verkliga ”uppvisningen i mod och mänsklig värdighet”.
Vart är Vatikanen på väg med oss alla ?
Tillåt mig citera Hanlons rakkniv, en parafras på Ockhams rakkniv
”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.”
// Irène
Syftet med mitt inlägg är en fråga om kyrkans maktstruktur. Hur länge ska katoliker runt om i världen finna sig att dårskap får råda ?
Svar:
1. Så länge katoliker inte revolterar mot påvens envälde.
2. Så länge biskopsval inte sker demokartiskt
3 Så länge biskopssynoder är enbart rådgivande.
// Irène
Irène, vänner,
jag läser för närvarande Hans Küngs bok Unfehlbar – Eine Anfrage där Küng med skrupulös noggranhet går igenom tänkandet bakom ofelbarhetsdogmen från 1870. Det är en ytterst lärorik bok där man bland annat får klart för sig att Humanae Vitae inte skrevs av moralteologiska skäl utan för att upprätthålla läroämbetets auktoritet. Paulus VI förmådde inte backa från sina företrädares ståndpunkt och medge att dessa haft fel. Att hans egna experter försåg honom med goda skäl vägde lätt mot mot maktfrågan.
Om Küng har rätt handlar hela preventivmedelskonflikten ytterst om makt och kontroll, vilket är en deprimerande insikt. Mycket få människor är beredda att ge upp makt och kontroll för sanningens skull.
Det är svårt att säga vad som behöver göras eftersom det är så mycket. Men jag tror det är nödvändigt att motsätta sig dumheter öppet och offentligt.
Gert Gelotte
Gert
”Droppen urholkar stenen inte genom sin kraft utan genom att ständigt falla”
På så sätt känns den lilla droppen Katolsk Vision viktig……..
Det är klart att Hans Küng har rätt. Küng är och har alltid varit outstanding i sin analys av katolska kyrkan. En profet i vår tid. Troskongregationen har näsa för profeter som du vet. Därför ligger också Geoffrey Robinson illa till.
Kan du inte här dela med dig under läsningen av Küngs bok vartefter ?
// Irène