Vänner,
I Betlehemskyrkan i Göteborg får jag ett exemplar av tidningen Vägsjäl. Där läser jag en utmärkt artikel av Maria Larsson om den kände Stockholmsprästen Olle Carlsson. Mannen bakom Allhelgonamässan som nu är kyrkoherde i Katarina församling. Under rubriken ”Ett himla liv” läser jag:
”Det händer, skriver Olle Carlsson, att besökare i Allhelgonakyrkan undrar om man kan göra som vi gör, tänka som vi tänker, om det är tillåtet. Om vi inte gör det för enkelt för oss. Om vi inte sviker idén om renlärighet. Men du som undrar kan vara lugn, fortsätter Olle Carlsson, det har aldrig funnits några renläriga människor. Den illusionen är en konstruktion av dem som haft behov av att kontrollera.”
Åren med Katolsk Visions blogg har lärt mig att Olle Carlsson har alldeles rätt. Kristendomen tycks dra till sig människor som har behov av Gud och kyrkan som medel för att kontrollera både sig själva och andra. Tänk om kyrkan kunder erbjuda befrielse i lika stora doser som den blandning av makt och kontroll vi idag uppmanas att svälja.
Gert Gelotte
Gert.
Det finns en kärna av tidlösa sanningar utan vilka kristendomen upphör att vara kristen. Dock har ännu ingen lyckats avslöja alla innebörder dessa sanningar rymmer. Det är ett livslångt projekt utan slut eftersom kärnans centrum är ett mysterium vi saknar ord för. Men en av de djupaste sanningarna har vi enkla, tidlösa ord för: Gud är kärlek. Där kärlek råder, där råder Gud oavsett religiösa eller ideologiska förtecken. Olle Carlsson verkar kunna förstå och praktisera denna sanning bättre än de flesta av oss. Därav attraktionskraften.
Samuel.