Går vi på de fria lärovägarna eller följer vi en sekt?

(jag o mitt barnbarn på vägen upp till Buddagubben på berget i Fredrika i Lappland)

Något av de viktigaste en förälder kan ge sitt barn är ett språk som ger tillträde i alla grupper o en nyfikenhet  parat med ödmjukhet som ger nycklar till alla grupper.  Att ge sitt barn den känslan av frihet o förstånd som bereder barnet att vandra sin egen väg genom livet i respekt för andras vägar.  Vad är då ”vägen” o vad är då den ”väg” som har staket, räcken eller diken? För mig är vägen utan räcken o diken en väg som inte exkluderar andra att blir till en inbjudan att vandra med. Eller framför, bakom eller egen väg jämte mig.   Exkluderandet är för mig sekteristernas väg. För att gå på sekters vägar krävs att du har deras passersedel o följer deras trafikregler. Det går en hårfin gräns mellan den fria vägen och sektens väg. Föräldrar vill ofta att deras barn ska beundra och tryggt göra vad de själv valt att vandra ”uppå”.  Det de igenkänner o kan identifiera sig med. Föräldrarna kan vara moderater på Lidingö, sossar i glesbygd, katoliker i Vadstena,  idrottsfanatiker, pingstvänner, romer o new agare. Även min egen grupp konstnärerna kan bilda sekt. Liksom mina kära judar. Vissa föräldrar verkar i god tro när de  kanske tvingar sina barn att konfirmeras o gå i kristen skola eller börja idrotta vid 4 års ålder.

Jag själv växte upp på Ö-malm o vet att urinvånarna där har sina bestämda skolval, språk,  klädsel o uppförandekodex o katekeser.  Deras barn får ofta inte med sig ett språk som ger dem den underbara möjligheten att vandra fritt i världen o träffa all världens folk.  Detta gäller alla sociala grupper men det krävs ingen utbildning för att lära ut ödmjuk nyfikenhet. Och med handen på hjärtat…vänner… även många gånger katolikernas barn. Det är inget fel att döpas, eller konfirmeras eller slussas in i ungdomsgrupper så länge föräldrar lär dem den ödmjukhet som krävs för att de ska kunna tala i alla grupper, bland alla människor och bli stärkt som människa i alla sina möten varsom i världen… men hur är det med detta?

Vi talar om språket ”Kyrkliga” ett språk som de i kyrkan väletablerade familjerna tidigt lärt sina barn att ”förstå”. Ingen annan av deras vänner utanför kyrkan förstår idag detta språk, dess lösenord o dess användarregler. Sanningen att säga: se er omkring … de flesta grupper kollar varandras grupptillhörighet. Vi spanar som djur in varandra och ser inte den fria terrängen vi befinner oss i och som vi är födda in i. Och till att vandra i. Jag har tänkt mycket på detta denna sommar eftersom jag vill vandra fri men ser att även det väcker oro hos de flesta eftersom det för dem liksom för djur i flock …väcker otrygghet. Vad är skillnaden för er mellan ”väg” o ”sekt”? När blir lärovägen en instängande avgränsande verklighet: en sekt.  I det stora o i det lilla… vad är skillnaden i ert liv o era iakttagelser? Jag väntar spänt på era tankar. Ni kan ha infallsvinklar jag inte tänkt på.  Ps:  jag är ingen lyckad superförälder… Agneta