Ett blogginlägg av Samuel Johansson
Om grunden för religionsdialog
Vi som skriver här är alla universalister, vilket kan uttydas som att vi tror att alla människor har med Gud att göra och därför är älskade och räddade undan förintelse eftersom Gud älskar sin skapelse. Varje gång en människa gör ett etiskt övervägande interagerar hon med Gud, vare sig hon vet det eller ej. Och den som älskar känner Gud på det mest påtagliga sätt eftersom Gud är kärlek. Kärleken är dock inte en unikt kristen dygd. Med liknelsen om den barmhärtige samariern, vars religion gjorde honom otrogen mot Gud i den judiska samtidens ögon, visar Jesus på samvetets och kärlekens universalitet – i Guds ögon handlade samariern rättfärdigt i trohet mot den gyllene regeln nedlagd i människans samvete som gudomlig gåva.
När Paulus besöker Athen bemöter han antikens disparata filosofiska religioner genom att peka på vad vi har gemensamt: vi har gemensamt ursprung i Gud, och som en av deras ”egna skalder har sagt”, är det ”i honom vi lever, rör oss och är till”. Ingen är utanför Guds sfär. Praktiskt taget alla troende människor tror på en högsta gudomlig instans (även de flesta buddhister) och relaterar sitt liv till den makt vi kallar Gud, den allestädes närvarande.
I år har vi fått ett tillskott till vår världsbild, en ny dimension som bekräftar det paulinska och athenska sättet att tänka: universum är fyllt av ett kraftfält, egentligen energisfär, ett hav av energi som på det mest konkreta sätt ger oss materiell existens genom att materialisera de atomer som bygger våra kropper. Elementarpartiklarnas interaktion med higgsfältet ger dem massa. Det är i detta kraftfält vi lever, rör oss och blir till som kroppar.
Ett mer fundamentalt villkor för existensen går inte att föreställa sig.
På samma fundamentala sätt är det med den allt genomträngande Gudsnärvaron; mänskliga varelser vadar i det hav av gravitas och glädje vi kallar Gud eftersom det är Guds logosord som skapar och vidmakthåller människans verklighet av personlig närvaro, hennes meningsskapande spirituella sensorium i interaktion med The Supreme Spirit. Det är denna interaktion som gör oss mänskligt verkliga.
Genom den biologiska evolutionen har människan emergerat in i ett personligt, intellektuellt och etiskt laddat kraftfält, en potential som skiljer ut oss från övriga djurs mer rudimentära ansatser och ger oss unikt mänskliga, kreativa fakulteter givna av vår gudomliga urbild, kreativitetens urkälla. Ur denna källa har människans andliga rikedom – språken, konsterna, filosofierna, teknologierna, vetenskaperna, religionerna – sprungit.
Av lätt insedda skäl är vår interaktion med Gud föremål för kraftiga störningar som vi kallar synd, bortvändhet och tusen andra ord för moraliska brott. Vi begår handlingar som måste förlåtas. Vi älskar inte som Gud älskar. Vi bryter mot den lag Gud lagt i våra hjärtan och samveten. Dessa brott och påföljande alienation från Gud måste överbryggas, förlåtas, sonas. Med Kristushändelsen har Gud försonat världen med sig och givit människan upprättelse.
Detta är den universella verklighet en kristen har att utgå ifrån, anser jag, i dialog med icke kristna: min motpart är lika sammanflätad, älskad och försonad med Gud som jag själv. Därmed är grunden lagd för ett samtal, en relation präglad av ömsesidig respekt. Kärlek rentav, en sådan vi känner för Malala och Mandela. En kommunikation präglad av insikten att min medmänniska är lika sanningsälskande, lika uppriktig i sina etiska och religiösa överväganden och andliga handlingar som jag själv. Vi kommer en gång att mötas i en paradisisk omfamning. Oavsett religiösa eller antireligiösa övertygelser.
Universalismen har sitt fundament i gudsgärningens universalitet.
Samuel.
Samuel,
Fint att du skrev o att Irene la in det.
Jag vill bara fråga samma fråga igen:
Anser du att Malala behöver Jesus? Vad anser du om islam?
Agneta
Agneta.
I sitt tal i FN bekände sig Malala till Jesus, åtminstone som god förebild. Så jag svarar med att travestera Jesu egna ord: Den som inte är mot är med mig. Hon har redan en god relation till Jesus.
Det finns så många versioner av islam. Den vidsynta, ickevåldsförespråkande versionen finner jag fullt förenlig med tron på Bergspredikans Jesus. Tron på Gud den högste har vi gemensam med alla muslimer.
Det finns väldigt många problematiska aspekter på frågan om islam, men om jag följer Stendhals uppmaning så måste jag framhålla att en nutida version av Jesu liknelse om den barmhärtige samariern skulle göra sig bäst med en muslimsk protagonist.
Samuel.
Fint svar.
Agneta
Samuel
Håller med Agneta. Jag ger MVG.
// Irène
Samuel.
Som sagt jag tyckte också om ditt svar på Agnetas konkreta fråga.
Men låt oss gå tillbaka till själva ditt blogginlägg som du ger rubriken ”Om grunden för religionsdialog” och som du inleder med orden
”Vi som skriver här är alla universalister, vilket kan uttydas som att vi tror att alla människor har med Gud att göra och därför är älskade och räddade undan förintelse eftersom Gud älskar sin skapelse.”
Låter bra. Men problemet är just att inte ALLA är universalister i den mening du beskriver.
Låt säga att jag möter en icke-universalistisk katolik eller muslim eller jude som kommer mot mig med sitt fundamentalistiska slagträ och drämmer till mig i huvet med. Det är då min universalism ställs på sin spets………
Håller med dig när du skriver
”En kommunikation präglad av insikten att min medmänniska är lika sanningsälskande, lika uppriktig i sina etiska och religiösa överväganden och andliga handlingar som jag själv. Vi kommer en gång att mötas i en paradisisk omfamning. Oavsett religiösa eller antireligiösa övertygelser.”
Men vad gör vi när världen består av människor som inte delar denna uppfattning ? Typ Talibaner och Ayatollor – som finns representerade såväl inom islam som kristendom och judendom -hävdar med emfas att vara i besittning av den ABSOLUTA SANNINGEN i vilken ingår att absolut inte ALLA ”är älskade och räddade undan förintelse”. Tvärtom det är en plikt att redan här på jorden FÖRINTA de som ska förintas……Det är liksom inget snack om saken……
Vad gör vi religionsöverskridande universalister när vi haft våra fina religionsdialoger där vi enats om den ena vackrare formuleringen än den andra medan VÅLDET fortsätter att användas av den ANDRE som anser att VÅLD är det enda rätta språket att tilltala UNIVERSALISTER med?
// Irène
Irène.
”… problemet är just att inte ALLA är universalister i den mening du beskriver.
Låt säga att jag möter en icke-universalistisk katolik eller muslim eller jude som kommer mot mig med sitt fundamentalistiska slagträ och drämmer till mig i huvet med. Det är då min universalism ställs på sin spets………”
Visserligen tillhör jag inte me-me-me-generationen men faktum är att du frestar mig att använda mig själv som illustration till både problemet och lösningen: jag är ju en fd fundamentalist som Taizé lyckats omvända till ”religionsöverskridande universalism”. Men nej, det egyptiska folket är ett bättre case in point.
Inför våra ögon utspelar sig ett drama vars upplösning och utfall knappast någon kan förutse, men som trots dess komplexitet går att uppfatta som en maktkamp mellan två religiösa mentaliteter, den frihetliga (som jag trots min fundamentalism stod fast vid) och den legalistiskt tvingande.
Konflikten synes oundviklig givet spännvidden i människans natur och islams historia mellan Granada och Karbala, men lösningen finns formulerad vid islams rot i de bevingade orden från profeten: Inget tvång i religionen. Detta borde vara en trossats för samtliga religioner. Frihet är det bästa ting som sökas kan…
Ett folk som en gång smakat den och minns dess berusning vill för alltid bevara den. Friheten.
Samuel.
Samuel
”men lösningen finns formulerad vid islams rot i de bevingade orden från profeten: Inget tvång i religionen. Detta borde vara en trossats för samtliga religioner. Frihet är det bästa ting som sökas kan… ”
Jag trycker på GILLA knappen.
Problemet med förtryck, diskriminering, fysiskt och psykiskt våld inom den egna religionen och mellan religionerna kvarstår TROTS allt vackert Muhammed och Jesus sagt till sina efterföljare.
Någon har sagt ”För att komma till flodens källa måste man simma mot strömmen.”
Jag tillägger – det tragiska är dock att på vägen MOTSTRÖMS tillbaka till KÄLLAN blir simmaren dränkt av alla som simmar medströms allt längre och längre bort från flodens källa……….
// Irène
Irène, Agneta, vänner.
Jesuiten Pierre Teilhard de Chardin i all ära, men är det någon som övertagit hans fallna mantel så är det franciskanersystern Ilia Delio. Med några få meningar ur sitt tal “Religious Life on the Edge of the Universe” riktade till LCWR-kongressen och citerade i NCR har hon fångat min uppmärksamhet. Borde inte också Franciskus kunna ta henne till sitt hjärta?
“We are about drawing in the poor, the lonely, the marginalized, all those seeking to be part of a whole,” she said. “This is nothing more and nothing less than the most awesome vocation, and that is to give birth to God.”
“A dynamic universe provokes the idea and the understanding of a dynamic God,” Delio, the director of Catholic studies at Georgetown University, said. “This is not a stay-at-home God.”
“This is a God who is deeply immersed in a love affair with the beloved, the creation which flows out of his divine heart,” she continued. To say that God is love, she said is “to mean that God is eternally and dynamically in love.”
Och som hon säger i en intervju i US.Catholic: ”The age of the universe alone requires us to talk about creation and Christ in new language.”
”We are to go out and make Christ alive in the universe.”
Samuel.